på fjärde dagen uppstånden...
Det var ett tag sedan jag skrev på bloggen. Hela denna vecka har gått utan att jag fått tid på kvällskvisten att i ro vid datorn formulera några tankar kring något.
- Måndag kväll var det gruppmöte inför Kyrkofullmäktige och efteråt skrev ajg anteckningar från mötet (och ett tidigare möte i en annan grupp).
- Tisdag kväll skrevs en tvåsidorsartikel till församlingens kyrkoblad om folkhögskola.
- Onsdag kväll middag och samtal i en liten vuxenkonfirmationsgrupp.
- Torsdag kväll - alltså om några timmar - resa till Boden med sonens handbollslag.
Så jag stjäl mig en stund på jobbet till att blogga.
En hel del av veckans tankar och samtal i lektioner i flera grupper om prästdeklarationen (www.kalin.nu) och den uppmärksamhet detta väckt i media. Det har startat en "motdeklaration (www.iktsverige.org) som också samlar namn och idag meddelas på Kalins hemsida att det inte längre går att skriva under den elektroniskt på grund av falsk-signerings-kampanjer, spamning etc.
Det som skrivs och sägs är intressant.
En del kallar dem som skrivit under Kalins text för odemokratiska eftersom majoriteten i kyrkomötet har en annan uppfattning. Det måste vara frågan om folk som dåligt förstår att just i en demokratisk kyrka får opposition fortsätta att tala för sin uppfattning också när den inte är i majoritet. Och eftersom kyrkomötet beslöt att det är tillåtet att ha annan uppfattning och agera efter den så måste undertecknande av listor vara politiskt korrekt, vilken lista det än är.
De som skrivit under Kalins deklaration kallas i vissa medier och av en del personer för homofober. Jag finner det oerhört skickligt att bara av att ett namn förekommer kunna diagnostisera fobier hos den som bär namnet. En sådan psykiatrisk kompetens borde komma svensk mentalvård tillgodo. Eller är det frågan om den urgamla totalitära tendensen att psyk-sjuk-förklara uppfattningar man inte gillar? Stalin höll på med sånt om jag minns rätt.
Vissa "Kalinare" (begreppet finns inte men läsaren fattar vad jag menar) klassar alla som utifrån Bibel och teologisk eftertanke drar den andra slutsatsen för avfällingar. Det är ju också att göra det huvva enkelt för sig eftersom avfällingar behöver man som inte stå i kontakt med - om det inte gäller att med fromt exempel och kärleksfull förmaning återföra dem förståss eller bränna dem på bål. Men när ilskan blir så stor över annans mening att man vänder ryggen till - har man inte satt sig själv på alltför höga hästar då?
Detta var som sagt några rader på en själv-vald komptimme - bara för att visa att jag lever för den som till äventyrs skulle vara intresserad. Apropå lever: igår var det två månader sedan pappa dog. Den tredje två år sedan mamma dog. Man blir liksom fixerad på datum...
En hel del av veckans tankar och samtal i lektioner i flera grupper om prästdeklarationen (www.kalin.nu) och den uppmärksamhet detta väckt i media. Det har startat en "motdeklaration (www.iktsverige.org) som också samlar namn och idag meddelas på Kalins hemsida att det inte längre går att skriva under den elektroniskt på grund av falsk-signerings-kampanjer, spamning etc.
Det som skrivs och sägs är intressant.
En del kallar dem som skrivit under Kalins text för odemokratiska eftersom majoriteten i kyrkomötet har en annan uppfattning. Det måste vara frågan om folk som dåligt förstår att just i en demokratisk kyrka får opposition fortsätta att tala för sin uppfattning också när den inte är i majoritet. Och eftersom kyrkomötet beslöt att det är tillåtet att ha annan uppfattning och agera efter den så måste undertecknande av listor vara politiskt korrekt, vilken lista det än är.
De som skrivit under Kalins deklaration kallas i vissa medier och av en del personer för homofober. Jag finner det oerhört skickligt att bara av att ett namn förekommer kunna diagnostisera fobier hos den som bär namnet. En sådan psykiatrisk kompetens borde komma svensk mentalvård tillgodo. Eller är det frågan om den urgamla totalitära tendensen att psyk-sjuk-förklara uppfattningar man inte gillar? Stalin höll på med sånt om jag minns rätt.
Vissa "Kalinare" (begreppet finns inte men läsaren fattar vad jag menar) klassar alla som utifrån Bibel och teologisk eftertanke drar den andra slutsatsen för avfällingar. Det är ju också att göra det huvva enkelt för sig eftersom avfällingar behöver man som inte stå i kontakt med - om det inte gäller att med fromt exempel och kärleksfull förmaning återföra dem förståss eller bränna dem på bål. Men när ilskan blir så stor över annans mening att man vänder ryggen till - har man inte satt sig själv på alltför höga hästar då?
Detta var som sagt några rader på en själv-vald komptimme - bara för att visa att jag lever för den som till äventyrs skulle vara intresserad. Apropå lever: igår var det två månader sedan pappa dog. Den tredje två år sedan mamma dog. Man blir liksom fixerad på datum...
PS: Det blev ingen handboll. Sverige - Tjeckien på TV 6-3 i stället.
Kommentarer
Trackback
