intensiva Gudstjatsdygn - eller??
Kan Gud leda människor genom en serie händelser, puffar, infall, drömmar eller annat?
Traditionellt svar brukar vara Ja. Och det tror jag också.
Eller är saker som händer, människor man möter osv slump? Döm själva.
Först en del bakgrund
På vår folkhögskola har vi inom ramen för Svenska kyrkans grundkurs gjort en utlandsresa förra hösten. Den var innesluten som en del av utbildningen och gick till Paris. Problemställningar studerades innan och resan följdes upp noga. Syftet var att se på andra kyrkliga sammanhang för att på så sätt kunna se vår egen situation tydligare. Funkade ganska bra. Vi funderar på något liknande nästa höst men (hitintills) då tänkt oss England.
Kyrkliga utbildare från alla utbildningsinstanser i landet gjorde för 7-8 år sedan en resa till Egypten. Den förbereddes upp följdes upp av seminarier hemma i Sverige.
Folk från samma instanser for för 3-4 år sedan till Peru och så kallad Befrielseteologi studerades i seminarier innan och efter.
På samma sätt har denn höst en resa gått till USA, förberedd och skall följas upp med seminarier.
Baktanken i alt detta har varit densamma som vid vår Parisresa: att se något annat för att se det egna tydligare.
På lös idé- och spånarnivå har vi då och då fantiserat om en kurs på sammanlagt kanske 25-30 dagar där två veckor skulle vara en resa till Etiopien, resten förberedelse och uppföljning. Vi har drömt så eftersom vi tror att Etiopien för många kyrko- och missionsintresserade är intressant och för att en arbetskamrat tidigare varit missionär i det landet.
Sammanfattningsvis ger detta en bild av vårt mentala klimat vad gäller studieresor. Och jag har då inte ännu nämnt Rysslandstankar som en del har.
Sista dygnens händelser
Söndag kväll reser jag med tåg mot Uppsala. I min kupe mötte jag en kollega. Det är en man som undervisar på Färnebo folkhögskola. Den skolan är en resande folkhögskola och han stod nu inför att vistas en månad i Tanzania, Afrika. Eleverna skulle vara där i tre månader.
Måndag kväll strosade jag iväg för att ta en pizza tillsammans med en av de andra som läser på Magisterprogrammet. Han forskar om en missionsstation i Etiopien där han växt upp eftersom hans far var EFSmissionär där. Kamraten har varit EFSanställd i södra Sverige men jobbar nu åt ett kommersiellt företag som heter Läs och Res. Den firman satsar på treveckorsresor med litterturpaket och förberedande träffar. Han ansvarar för Afrikasektionen som arrangera tripper till Egypten, Etiopien, Tanzania, Ghana, Guinea och Sydafrika. Givetvis pumpade jag honom på kostnader, upplägg osv och vi pratade lite om det skulle gå att göra läsandet/studerandet i folkhögskoleregi. Värt att notera är att på tisdagen smet kamraten tidigare från vårt seminarium.
Tisdag kväll sätter jag mig på tåget för att resa norrut. I min kupé finns ett par ca 60 år gamla och de ser ut att vara i gott trim. En av dem läser en bok om Tanzania och när jag frågar varför han läser den boken berättar de att de varit på en förberedelseträff med ett företag som heter... Gissa! Läs och Res!!! Och att de träffat en som jobbar åt den firman inför deras resa. Vem? Visst: Min kurskompis!! Och sedan berättar de om tidigare äventyr typ kanotfärder på Amazonfloden och annat i samma firmas regi. Vi byter mailadresser med avsikten att när de kommer hem från sin Tanzaniaresa så kanske de skulle kunna medverka vid ett tillfälle när folkhögskolan har sin veckoregelbundna temaförmiddag.
Idag, tillbaka i Älvsbyn och vid lunchen, berättar en arbetskamrat (en annan än Etiopien-missionären) att hon drömt om mig en av de sista nätterna. Alla vid bordet blev givetvis väldigt intresserade av innehållet i hennes dröm och hoppades på intrikata detaljer. Hon försäkrar att drömmen inte var spännande alls men säger småskrattande att drömmen var konstig eftersom allt utspelade sig under en resa i Egypten.
Hur mycket slump är allt detta om studera, resa, Afrika???
Och hur mycket fingervisning??? Lite skoj är det - och lite spooky, kanske eftertankevärt.
PS: Kolla gärna http://www.farnebo.fhsk.se/ och http://www.lasochres.se/ DS
Traditionellt svar brukar vara Ja. Och det tror jag också.
Eller är saker som händer, människor man möter osv slump? Döm själva.
Först en del bakgrund
På vår folkhögskola har vi inom ramen för Svenska kyrkans grundkurs gjort en utlandsresa förra hösten. Den var innesluten som en del av utbildningen och gick till Paris. Problemställningar studerades innan och resan följdes upp noga. Syftet var att se på andra kyrkliga sammanhang för att på så sätt kunna se vår egen situation tydligare. Funkade ganska bra. Vi funderar på något liknande nästa höst men (hitintills) då tänkt oss England.
Kyrkliga utbildare från alla utbildningsinstanser i landet gjorde för 7-8 år sedan en resa till Egypten. Den förbereddes upp följdes upp av seminarier hemma i Sverige.
Folk från samma instanser for för 3-4 år sedan till Peru och så kallad Befrielseteologi studerades i seminarier innan och efter.
På samma sätt har denn höst en resa gått till USA, förberedd och skall följas upp med seminarier.
Baktanken i alt detta har varit densamma som vid vår Parisresa: att se något annat för att se det egna tydligare.
På lös idé- och spånarnivå har vi då och då fantiserat om en kurs på sammanlagt kanske 25-30 dagar där två veckor skulle vara en resa till Etiopien, resten förberedelse och uppföljning. Vi har drömt så eftersom vi tror att Etiopien för många kyrko- och missionsintresserade är intressant och för att en arbetskamrat tidigare varit missionär i det landet.
Sammanfattningsvis ger detta en bild av vårt mentala klimat vad gäller studieresor. Och jag har då inte ännu nämnt Rysslandstankar som en del har.
Sista dygnens händelser
Söndag kväll reser jag med tåg mot Uppsala. I min kupe mötte jag en kollega. Det är en man som undervisar på Färnebo folkhögskola. Den skolan är en resande folkhögskola och han stod nu inför att vistas en månad i Tanzania, Afrika. Eleverna skulle vara där i tre månader.
Måndag kväll strosade jag iväg för att ta en pizza tillsammans med en av de andra som läser på Magisterprogrammet. Han forskar om en missionsstation i Etiopien där han växt upp eftersom hans far var EFSmissionär där. Kamraten har varit EFSanställd i södra Sverige men jobbar nu åt ett kommersiellt företag som heter Läs och Res. Den firman satsar på treveckorsresor med litterturpaket och förberedande träffar. Han ansvarar för Afrikasektionen som arrangera tripper till Egypten, Etiopien, Tanzania, Ghana, Guinea och Sydafrika. Givetvis pumpade jag honom på kostnader, upplägg osv och vi pratade lite om det skulle gå att göra läsandet/studerandet i folkhögskoleregi. Värt att notera är att på tisdagen smet kamraten tidigare från vårt seminarium.
Tisdag kväll sätter jag mig på tåget för att resa norrut. I min kupé finns ett par ca 60 år gamla och de ser ut att vara i gott trim. En av dem läser en bok om Tanzania och när jag frågar varför han läser den boken berättar de att de varit på en förberedelseträff med ett företag som heter... Gissa! Läs och Res!!! Och att de träffat en som jobbar åt den firman inför deras resa. Vem? Visst: Min kurskompis!! Och sedan berättar de om tidigare äventyr typ kanotfärder på Amazonfloden och annat i samma firmas regi. Vi byter mailadresser med avsikten att när de kommer hem från sin Tanzaniaresa så kanske de skulle kunna medverka vid ett tillfälle när folkhögskolan har sin veckoregelbundna temaförmiddag.
Idag, tillbaka i Älvsbyn och vid lunchen, berättar en arbetskamrat (en annan än Etiopien-missionären) att hon drömt om mig en av de sista nätterna. Alla vid bordet blev givetvis väldigt intresserade av innehållet i hennes dröm och hoppades på intrikata detaljer. Hon försäkrar att drömmen inte var spännande alls men säger småskrattande att drömmen var konstig eftersom allt utspelade sig under en resa i Egypten.
Hur mycket slump är allt detta om studera, resa, Afrika???
Och hur mycket fingervisning??? Lite skoj är det - och lite spooky, kanske eftertankevärt.
PS: Kolla gärna http://www.farnebo.fhsk.se/ och http://www.lasochres.se/ DS
Kommentarer
Postat av: Madonna
Det är ingen slump, det finns tecken, fingervisningar (ibland pekar han med hela handen), en mening kalla det vad du vill. Nu jobbar nån där uppe, stilla dig och lyssna noga..Nånting är på gång, M
Postat av: a-i
kan Gud vara så här bra? så här engagerad i våra små liv?
med tanke på vilka sammanhang jag rör mig i vet du att jag svarar ja på båda frågorna, men blir lika förvånad och lycklig varje gång han är såhär rolig med oss små människor!
i tanazania hälsar man genom att säga 'mambo' och då får man höra 'jambo' som svar, om jag minns rätt.
Postat av: Anna
Om du inte visste det redan, kan jag berätta att liknande händelser är EN av de stora anledningarna till att jag alls tror på en Gud. Kallade fenomenet för ödet under många år, men insåg att det är samma sak som andra kallar Gud. Såklart att Gud har en plan även för dig och andra (t.ex. paret i 60-årsåldern som du mötte), som för mig. Felet är bara att en del inte ser det, eftersom det i regel tar hiskeligt lång tid att koppla ihop alla enskilda händelser som tillslut kommer att föra oss rätt. Anna
Trackback
