stigstrombergsson

I dagens lokaltidning - Pite-Tidningen - finns en, och så småningom kommer det att bli fler, insändare om kyrkovalet. Tyvärr hittar man (eller åtminstone jag) inte papperstidningens insändare i världsbladets internetupplaga så jag får börja med ett referat.

Lena Vikberg, s-politiker, skriver under rubriken "Konservativa vindar blåser" till att börja med ett beklagande att den nye påven blev den det blev. Hon nämner att han varit med i Hitlerjugend och är konservativ och menar att detta konservativa val signalerar något också här i Sverige även om här inte finns många katoliker. Mot detta konservativa val sätter hon det norrbottniska S-partiets distriktskongress beslut om vad man skall gå till val på i kyrkovalet till hösten. Kongressen slog fast tre punkter:

1: Stoppa kvinnoprästmotståndet. Alla kyrkligt arvoderade, förtroendevalda och kyrkvärdar skall ställa upp på detta.
2: Kämpa för rättvisa och solidaritet. Miljarder människor lider av fattigdom. Ett sätt att bekämpa detta kan vara användning av preventivmedel.
3: Alla par - oavsett sexuell läggning - måste kunna erbjudas Guds välsignelse.

Eftersom katolicismens ledning inte går med på detta utan bara blir konservativare behövs dessa S-paroller. Så lång referatet.

Jag vill Först av allt säga att jag är själv sosse-kyrkopolitiker och just därför tycker jag illa om Vikbergs sätt att resonera. Att påven vid 12 års ålder var med i en ungdomsorganisation man under nazismen inte bara kollektiv- utan tvångsanslöts till är sant. Att han sedan medlem i denna organisation i brinnande krig sänts ut för att bygga försvarsanläggningar är också sant. Att han då 14 år gammal deserterade ur Hitlerjugend tycker jag också är en viktig sanning som Lena Vikberg inte känner till eller väljer att bortse från. Att misstänkliggöra påven för ett par av hans tidiga tonår är ungefär lika sakligt som om borgare skulle misstro en 80-årig farbror för att han ett par år för länge sedan varit med i Unga Örnar.

Distriktskongressen första punkt är ett "Nej!" Man vill stoppa kvinnoprästmotståndet för vilket val i ordningen vet jag inte. Det är som om man inte vill förstå att det faktiskt i praktiken redan är stoppat. Men man går in för att underhålla frågan och nu öka trycket så att alla anställdas (enligt sap:s hemsida) och förtroendevaldas inkusive kyrkvärdars tro skall kontrolleras och då på denna enda punkt. För mig är detta att börja agera tros-polis, något som S vanligen brukar ogilla.
Men nu tänker man tydligen ta fram visselpipan men... Varför då inte visla för annat som står i Svenska kyrkans stadgar, alltså Kyrkoordningen, förkortat KO? Varför inte nogrant kontrollera att varje person som skall företräda kyrkan också delar kyrkans tro och liv. Kyrkoordningen säger nämnligen att det skall vara så och menar då både anställda och förtroendevalda. Så varför inte inte tros-polisa för att se till att alla som lyfter lön och arvode tror på Gud, anser Bibeln vara Guds ord samt norm och rättesnöre? Varför inte kräva enhetlighet så att alla regelbundet och ofta firar gudstjänst, bekänner att dopet är nödvändigt för saligheten osv? Gjorde man så vore tros-polisandet konsekvent och inte bara billig populism. Som S-politiker i kyrkan vill jag inte ha en tros-polis-kyrka som Lena Vikberg och distriktskongressen faktiskt, men säkert aningslöst, öppnar vägen för med förslag om åsiktskontroll.
Dessutom tycker jag i princip att man ska gå till val på sånt man vill bygga upp, säga "ja" till - inte med ett "nej!" som första punkt. "Nej!" ger inga röster utan sänker partiet i kyrkan.

Den andra punkten om rättvisa och solidaritet är viktig och det är bra att den punkten är med. Kondomer i Uganda kan väl vara OK men då behöver partiet i Pite älvdals församlingar verka för att kyrkan t ex ger en procent av den inkomst kyrkoavgiften ger till internationellt bistånd. Ledande företrädare för S i den församling jag känner bäst vägrade under lejonparten av innevarande mandatperiod att företräda S-grupps-majoriteten vilja i den frågan. Nu i mandatperiodens sista månader har dock de ledande S-företrädarna slutat trotsa majoriteten. I samband med att bokslutet för 2004 behandlades på kyrkofullmäktige röstade hela gruppen för ett enprocentsanslag till internationellt bistånd. Tyvärr kunde vi inte övervinna borgarnas och vänsterns "Nej". De gick på linjen att "kyrkans egendom skall förvaltas med största möjliga avkastning". Citat har jag hämtat Sverigedemokraternas hemsida.

Den tredje punkten är marig. Att Gud vill välsigna alla människor är uppenbart men att det skulle betyda att alla former för samlevnad är OK behöver inte därför vara självklart. Kyrkan brottas med frågan och den kommer troligen att nå ett avgörande på nationell nivå under den kommande mandatperioden. Jag hoppas bara att frågan avgörs seriöst utan populistiskt tros-polis-pipe-blåsande.
Till sist en kommentar till om påvens konservatism och katolska kyrkan. Jag finner det tveksamt att göra kyrkopolitik genom att försöka frigöra sig från Rom. Minns jag historien rätt togs avståndet till påven ut för ca 500 år sedan och jag anser att S-partiet behöver gå till val på modernare frågor kring församlingarnas prioriteringar och den roll kyrkan skall ha till nytta för de människor Gud älskar och har låtit sin son dö för.

Gamla bloggen 11 Maj, 2005 20:41