stigstrombergsson

Bakgrunden till detta studium är trefaldig - personligt intresse, kyrkliga förändringar och en tankeväckare av personligt slag. 
För mer än ett kvartssekel sedan tog jag min teologie kandidatexamen vid Uppsala universitet, en examen som är av ”den gamla sorten” och innehåller bland annat två betyg i Gamla och tre betyg i Nya Testamentets exegetik. Jag prästvigdes 1978 och har sedan dess arbetat som församlingspräst, stiftsadjunkt och skolpräst och lärare på folkhögskola.
Under hela min prästtid har jag av personligt intresse periodvis fortsatt läsa exegetisk litteratur utan avsikt att vidare meritera mig akademisk. Hemmet förvandlades från studiekammare till barnkammare men nu har åren gått och det känns som organiserade studier skulle kunna bli möjliga på nytt.
Fram till 1983 använde sig svenska kyrkan av "Kristi lidandes historia" vid speciella gudstjänster under faste- och passionstiden samt på Långfredagen. Texten, indelad i akter och stycken, var en sammanställning och därigenom något av en harmonisering av de fyra evangeliernas berättelser om Jesu sista vecka i Jerusalem, gjord av reformatorn J Bugenhagen på 1500-talet.
I och genom den evangeliebok som antogs av1983 års kyrkomöte ersattes Bugenhagens sammanställning av texterna ur vart och ett av evangelierna för sig och ett "4-årgångs-system" etablerades, något som också präglade Långfredagens huvud- och eventuella kvällsgudstjänst. Motivet för detta var att tydligare framställa de olika Bibelböckernas eget sätt att presentera Jesu lidande och död.
Den revision av Evangelieboken som antogs av 2002 års kyrkomöte bibehöll detta och kom dessutom att inkorporera också gudstjänsterna på Palmsöndagen, Påsknatten och Påskdagen i "4-årgångs-systemet”. [Samtidigt som allt detta skett är det mitt intryck att seden med faste- och passionsgudstjänster försvagats under perioden åtminstone från 1990. Jag avser inte att i mitt studium undersöka om detta intryck stämmer med verkligheten och i så fall i vilken omfattning, ej heller om orsaker till den upplevda försvagningen av seden. Det är också mitt intryck att förkunnelsen i svenska kyrkan rent generellt idag i mindre utsträckning än för låt oss säga 20 år sedan behandlar betydelsen av Jesu lidande och död som försoning för människornas synder och skuld inför Gud. Inte heller detta avser jag att närmare undersöka men jag tycker det skulle vara intressant om det gjordes.

Ovedersägligt är dock att 1942 års kyrkohandbok i ordningen för Nattvardsfirande tydligt framhåller motiv från Skärtorsdagens och Långfredagens händelser och därmed gavs allt nattvardsfirande en bot- och försoningsprägel. Både i Försöksordningen från 1976 och den nu gällande Kyrkohandboken finns flera olika Nattvardsböner med en variation av motiv i allmänkyrklig anda. Om och hur denna förändring påverkat och/eller samverkat med den eventuella förändringen av fastegudstjänstsed och förkunnelseinnehåll avser jag inte heller att undersöka men jag skulle med förtjusning läsa kartläggningar av de här förmodade utvecklingslinjerna.]
Mot bakgrund av denna kyrkliga förändring vill jag närmare studera de fyra evangelisternas berättelser om Jesu lidande och död och söka svar på frågor som "Varför berättar de på olika sätt?", "Vad hos dem de berättar för kan göra att de berättar som de gör?", "Vilka är deras respektive avsikter och intentioner?", "Vad hos dem själva kan ha påverkat deras sätt att berätta?" osv.
De senaste två åren äldre släktingar avlidit. Bara efter några dagar fanns ett antal "sistaord" i cirkulation bland oss som lever kvar och vi är faktiskt osäkra på vad som faktiskt var svärfars eller mammas allra sista ord till oss. Men beroende på vem som berättar, för vem det berättas och med vilken avsikt vi berättar så väljer vi bland "sistaorden". Jag kan dessutom efter en tid uppleva att viktiga saker eller meningar som uttalades för många sedan nu avancerar inemot "sistaordsstatus".
Då fyra evangelister har tre olika "Jesus sista ord" i sina berättelser kommer denna personliga erfarenhet att förstärka funderingarna samt faktiskt utlösa studiearbetet med de frågeställningar som kursiverats ovan.
Till sist skall nog också erkännas att Mel Gibsons film The passion of the Christ som hade premiär våren 2004 gav ytterligare påspädning av intresset.

Gamla bloggen 01 Mars, 2005 00:00