afrika i blodet - eller på hjärnan?
Den som läser mitt sporadiska bloggande kanske kommer ihåg inlägget intensiva Gudstjatsdygn - eller?? av den 24:e november. Jag vill bara som hastigast nämna att det verkar som om det fortsatt med något som kan vara ytterligare en påminnelse.
Väl hemma från retreaten på Munkviken och onsdagskvällens avsnitt av LOST och vemodet efter programmets avannonsering planerade jag för en komp-ledig torsdag. Så blev det nu inte. Från skolan telefonerades behovet av en bärbar dator och snäll som jag är for jag dit med en sådan. Behovet var påkallat av att han som skulle berätta på tema½dagen planerade att visa några bilder han hade på en CDskiva och för att få dem på väggen behövdes en bärbar dator att ansluta till kanonen som är kopplad till en VHS och en DVD fast alla dehär teknikaliteterna är ju egentligen onödiga. I sak handlade det om att en granne som familjen kallar Pelle-gubben - namnet har sin egen historia - vid ett otal tillfällen tjänat som valövervakare i olika länder. Nu skulle han berätt om det demokratiarbetet och valde att illustrera alltsammans med bilder från... just precis: ETIOPIEN. Och arbetskamraten på skolan som tidigare varit i missionens tjänst där vibrerade av lycka. Och jag får tanken på något kursigt med inriktning på Afrika än mer på hjärnan. Faktiskt är det lite typ irriterande typ.
Fredagseftermiddagen besöktes skolan av en representant för organisationen CREDO. Förr i världen hette rörelsen SESG (Sveriges Evangeliska Student. och Gymnasiströrelse) och jag var med i den under studietiden samt några år efterår. CREDO har tagit fram ett koncept för att presentera kristen tro på gymnasieskolor och det skulle persenteras för mig och representanter för något som kallas Predikantförbundet. Predikantförbundet är det enda ekumeniska sam-arbetsorgan som finns lokalt och består av präster och pastorer i de på orten verksamma församlingarna. Materialet och konceptet verkar vettigt och jag tror det kommer att kunna användas här. Det var en vettig endagskurs.
Fredagskvällen gick i personalfestens tecken. På grund av den ovan nämnda kursdagen missade jag den gemensamma matlagningen - tyvärr eftersom det är kul att laga mat ihop - och kom just när krubbet var färdigt och vi skulle äta. Det blev tre trevliga timmar x knappt tjugo personer.
Och så blev det lördag...
Väl hemma från retreaten på Munkviken och onsdagskvällens avsnitt av LOST och vemodet efter programmets avannonsering planerade jag för en komp-ledig torsdag. Så blev det nu inte. Från skolan telefonerades behovet av en bärbar dator och snäll som jag är for jag dit med en sådan. Behovet var påkallat av att han som skulle berätta på tema½dagen planerade att visa några bilder han hade på en CDskiva och för att få dem på väggen behövdes en bärbar dator att ansluta till kanonen som är kopplad till en VHS och en DVD fast alla dehär teknikaliteterna är ju egentligen onödiga. I sak handlade det om att en granne som familjen kallar Pelle-gubben - namnet har sin egen historia - vid ett otal tillfällen tjänat som valövervakare i olika länder. Nu skulle han berätt om det demokratiarbetet och valde att illustrera alltsammans med bilder från... just precis: ETIOPIEN. Och arbetskamraten på skolan som tidigare varit i missionens tjänst där vibrerade av lycka. Och jag får tanken på något kursigt med inriktning på Afrika än mer på hjärnan. Faktiskt är det lite typ irriterande typ.
Fredagseftermiddagen besöktes skolan av en representant för organisationen CREDO. Förr i världen hette rörelsen SESG (Sveriges Evangeliska Student. och Gymnasiströrelse) och jag var med i den under studietiden samt några år efterår. CREDO har tagit fram ett koncept för att presentera kristen tro på gymnasieskolor och det skulle persenteras för mig och representanter för något som kallas Predikantförbundet. Predikantförbundet är det enda ekumeniska sam-arbetsorgan som finns lokalt och består av präster och pastorer i de på orten verksamma församlingarna. Materialet och konceptet verkar vettigt och jag tror det kommer att kunna användas här. Det var en vettig endagskurs.
Fredagskvällen gick i personalfestens tecken. På grund av den ovan nämnda kursdagen missade jag den gemensamma matlagningen - tyvärr eftersom det är kul att laga mat ihop - och kom just när krubbet var färdigt och vi skulle äta. Det blev tre trevliga timmar x knappt tjugo personer.
Och så blev det lördag...
Kommentarer
Trackback
