stigstrombergsson

Detta blir ett lång inlägg som först kräver lite bakgrundsinformation.

Den 11:e augusti skriver Olle Burell i en diskussion på socialdemokraternas hemsida. Burell är gruppledare för S i kyrkomötet och därmed en så offentlig gestalt att det är OK att skriva om honom:

Jag säger det gärna igen: jag har svårt att förstå hur man kan kalla sig kristen om man aktivt motarbetar jämställdhet och idén om alla människors lika värde. Det är faktiskt det som kvinnoprästmotstånd ytterst handlar om. Vi socialdemokrater har fått nog. Nu kräver vi att Svenska kyrkan sätter punkt för kvinnoprästmotståndet!

Samma dag svarar jag:

"Jag kallas kristen emedan jag är döpt och med församlingen tror och bekänner Jesus Kristus som min Frälsare och saliggörare." (Katekesen)
Detta lär svenska kyrkan tillsammans med kristna kyrkor i övrigt om vad som gör en till kristen. Du försöker väl inte Olle Burell föra in andra kriterier än dop och tro på vad som gör en människa till kristen? I så fall är det ett annat evangelium än det kyrkan förkunnar.
Jag kan ifrågasätta argument hos dem som inte är för kvinnliga präster. Jag ser dock anledning att ifrågasätta deras tro på Kristus eller goda vilja när det gäller att bygga Guds rike. Jag ser heller ingen anledning att ifrågasätta katolikers, ortodoxers, baltiska lutheraners osv tro på Kristus eller goda vilja när det gäller att bygga Guds rike. Att vara oense om vägar, metoder, ordningar är en sak men att döma andras tro är att falla Gud i ämbetet och det vågar inte jag.
Är jag en dålig sosse nu?
OM vi socialdemokrater fått nog så finns redan nu instrument att lösa frågan. Det är bara att anmäla varje enskild nej-sägare till respektive Domkapitel för trakasserier, diskriminering eller annat som skadar det förtroende som allmänheten har rätt att ha för den som är präst eller diakon. Dessa åtgärder vidtar aldrig s-ledda kyrkoråd mellan valrörelsernas slagordskampanjer. Det borde man väl göra OM det var sant att man fått nog och OM frågan var så viktig som du påstår. Givetvis förordar jag inte den vägen men håll med om att det vore hederligare att göra så i stället för att ändra regelverket med syfte att göra det så krångligt för en del anställda att de säger upp sig.
Är jag en dålig sosse när jag tycker såhär?

Inget händer så jag skriver den 12:e under rubriken "Hallå Burell":

Du har nog missat de frågor jag ställde i inlägget ovan, framför allt sista stycket som handlar om livet mellan kyrkovalsrörelserna.

Den 14 svaras det:

Hej Stig!
Ja, jag hade tyvärr missat dina frågor. Det är så mycket spännande som skrivs här på hemsidan och det finns annat som ska hinnas med än att sitta framför datorn.
Hursomhelst är det naturligtvis precis som du skriver, att kvinnoprästmotståndet måste bekämpas i vardagen - hela tiden. Regelverk är en bit, men ännu viktigare är kanske att ledamöter i kyrkoråd och stiftsstyrelser är ständigt medvetna om sin uppgift att ställa rätt frågor och ha modet att reagera om man stöter på saker som inte är okej.
När vi socialdemokrater säger "Sätt punkt för kvinnoprästmotståndet" inbillar vi oss inte att det finns en enkel lösning på det hela. Tvärtom måste både anställda och förtroendevalda på alla nivåer utbildas och stärkas för att ta strid mot varje litet tecken på att en medarbetare motarbetas bara pågrund av hennes kön.

Min kommentar samma dag blev:

Tack för svaret. Men är inte det du nu skriver något helt annat än vad motionen du lagt till kyrkomötet säger? Enligt Kyrkans tidning vill du - som jag sammanfattar det - ha ett totalt anställningsstopp för alla som krånglar på något vis i ämbetsfrågan. Detta betyder inte bara att som i dag sätta stopp för all nyrekrytering utan det skall även bli omöjligt för sådana som redan finns i systemet att byta tjänst - något som redan nu faktiskt är ganska svårt. Dessutom, fortfarande enligt KT, skulle syftet med detta vara att det - mina ord - skulle göras trångt för nejsägare att de skulle söka sig ut ur organisationen. Så har jag fattat din motion.
Nu pratar du om utbildning av anställda och förtroendevalda. Det kan väl låta OK men varför motionerar du inte om det då?
Det kan vara mig det är fel på, alltså att jag inte förstår den politiska elitens sätt att yttrycka sig, inte fattar den politiska retorikens logik, inte begriper att slagord och paroller betyder något annat än vad de förefaller betyda, att de tydligen skall tolkas symboliskt på nåt Hammarlikt vis. Det kan vara så. Är det så delar jag nog det lytet med väldigt många väljare (och detta gäller både kyrkoval och andra val) som faktiskt vill tro att politiker menar det dom säger. Här finns en språkkris som leder till en förtroendekris, på sikt en demokratikris - egentligen mycket allvarligare än ämbetsfrågan.

Nu vidare i tankegången:

Är alltsammans bara ett bluffspel? Är det socialdemokratiska (och för all del dessutom det Centerpartistika) valmanifestet bara ett tillhygge för att inbilla människor att det är fara på färde och att man är beredd att vidta kraftåtgärder? Är det ett demagogiskt enfrågeältande för att skrämma folk till valurnorna?

Sverigedemokraterna försöker skrämma väljare att rösta på sig genom att se invandringen som det stora hotet och det egna partiet som den kraft som skall rädda landet ur dess nöd. Om det Burell skriver är sant fungerar ju S likadant: Genom att hotmåla upp en svartvit enkel problematik - nejsägare till kvinnliga präster ar problemet i kyrkan - vill man skrämma folk till urnorna i tron men innerst inne tänker man inte göra det man "lovar".

Med denna metod sänks Socialdemokraternas trovärdighet bland kyrkans aktiva och anställda än mer och det generella växande politikerföraktet lär inte bli mindre.