stigstrombergsson

Att blogga i fälten kyrkligt, kristligt, Bibelanknutet eller liknande går i vågor – förutom den stiltje som kan råda på bloggandet som sådant. Då och då kommer i alla fall sillen till och då likt sill i stim, inte i konserv. Förra inlägget var ett exempel – tillsammans med detta. Om det nu skall sorteras in under kategorin Församling eller Nebogrubbel är så här i början en öppen historia.Jag repeterar ändå rubriken: i elias grotta.

Först: Inga jämförelser i övrigt skall göras! Apselut inte!

Jag jämställer mig inte med profeten Elia i Gamla testamentet. Apselut inte!*

Ändå känner jag ett visst släktskap.

I gudstjänsten söndag före Pingst handlade en av de lästa Bibelavsnitten om deppisen Elia – även om han inte där ges den titeln. Profeten – läs om det i Andra kungaboken i Gamla testamentet, kapitel 19 – sitter i en grotta och hänger med både händer, huvud och tankar. Allt eller nästan allt han brunnit för och jobbat på verkar har pajat. Inte bara pajat. Snarare har det pajats av andra. Han framstår som deppar-jeppe nummer två i Gamla testamentet** Jag jämför som sagt mig inte med honom i övrigt men tillstår ändå att jag i någon mån delar vad jag uppfattar att han känner – att positiva saker vittrat ner och/eller inte burits vidare.

Är det självömkan han känner? Alltså bara en besvikelse i sitt eget ego för att inte just hans önskningar och åtgärder finns kvar? Eller är depressionen sakligt äkta? Det är inte lätt att veta. Det är ju hart när omöjligt att djuploda det psykologiska hos en litterär person som levde för en massa århundraden sedan i en tankekultur skild från vår.

Något enklare blir det då när man ser på sig själv – men bara något enklare. Mitt genuina vemod över sjunkande antal konfirmander och gudstjänstfirare blandas ju med en uppumpad självgodhet om att ”bättre var det på min tid” – typ. Jag får inte sällan impulsen att som en dalmas i studentkorridorer när jag pluggade i Uppsala ofta och ihärdigt utropa Det är bara jag som är klok!***

Att vara pensionerad är att ha löpt sin del av stafetten som nu växlat över till andra löpare. Det är naturligt och självklart men har onekligen med sig en Elia-grotta-aspekt. Man är ju inte längre vare sig i händelsernas centrum eller i ett mer tillfälligt orkanens öga. En ganska negativ sak i det läget är att ensidigt hemfalla åt att kritiskt analysera andra löpare, både de som sprang innan, kutade bredvid eller nu lubbar efter. Bara fel blir det inte. Tankekraften i grottan finns kvar liksom en hop med erfarenheter som naturligtvis skulle kunna tas i anspråk men att ensidigt ha ett värderande sinne visavi andra blir negativt.

Då är det bättre att försöka analysera sin egen sträcka. Det kan också kännas negativt då det är långt ifrån säkert att utvärderingen i efterskott förtjänar betyget Godkänt. Totala flagranta misstag under min tid som präst är kanske inte så många men de missade möjligheterna och försummade vägvalen finns en masse – om man får prata franska. Jag tillhör ju den prästgeneration som funnits på plats under sekulariseringen då folk i stigande grad och antal hamnat i vad som skulle kunna kallas religiöst, kristet eller kyrkligt utanförskap. Att inte på ett övergripande samhällsplan kunnat stå emot detta må vara en sak men definitivt är väl ändå att kyrkoförsamlingar på annat vis och i högre utsträckning kunnat fungera konpensatoriskt – ett ord som brukar användas om skolans roll – då till exempel familjer och skola slutat lansera kristen tro både till vardags och helgdags. Jag kan inte säga att jag ens nu vet vad som skulle ha gjorts då. Jag säger bara att jag/vi då inte ens såg vad som borde göras vare sig till volym eller kostym – pinsamt nog.

Det är en del tankar i min variant av i elias grotta.

* Ordet apselut är givetvis en medveten felstavning inspirerad av någon sagobok eller något seriealbum jag läst. Minns inte vad.

** Nummer ett torde vara profeten Jona som krånglar hela vägen. Profeten Jeremia är troligen också på medaljplats.

*** Det var hans näst vanligaste utsaga. Jag är sjuk! toppade listan och täckte allt från hög feber till lätt trötthet.