stigstrombergsson

Såhär skrev jag i förförförra inlägget messy ~ massy 1:

 

Evangeliets innehåll och sakramenten – det är Ordet (med Boten/ förlåtelsen), Dopet och Bordet. Då formerna kan variera är både etablerade och fräscha sätt att vara Kyrka i princip OK – bara Ordet och Sakramenten är i fokus.

 

Att messy ~ massy 1 skulle få en fortsättning antyddes väl redan genom att jag satte en etta i rubriken. Att temat skvalpat omkring i huvudet ett tag torde då också vara lätt att inse. Om det var funderingar kring messy som dominerade i ettan är det nu dags för massy.

 

Termen Massy Church finns inte – men den borde finnas. Jag introducerar den utan att tro att den kommer att slå igenom i nämnvärd omfattning. Det spelar i och för sig inte någon roll bara saken blir reell, att Ordet och Sakramenten står/ställs i fokus.

 

Varför?

 

Gemenskap bjuder många samhällsaktörer på. Kultur likaså för att inte tala olika slags underhållning, trivsel och meningsfull samvaro. Vila, Sinnesro och Engagemang för utsatta människor, djur och plantor finns också på många håll. Människors lika värde också. Inget av detta och andra liknande saker behöver i sig vara fel och kan mycket väl finns i församlingar och kristna sammanhang parallellt med vegetarisk kost och sju sorters mjölk- och glutenfria kakor till kyrkkaffet.

 

Men sådant är inte Kyrkans innersta grej – typ!

De sakerna är inte centrum hur vettiga eller inte de än kan anses vara. Det som Kyrkan med stort K bär och förvaltar är något man är ensam om – det Jesus anger vara Kyrkans uppdrag: att syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.*

 

Runt omkring detta unika finns både ved och kvist, frestelser och möjligheter och läget – förmig – kan tänkas likna när Moses satt på Nebo och där kanske funderade över hur det nu skulle gå för Gudsfolket när det skulle vandra vidare utan honom – notera att detta inlägg finns i kategorin Nebogrubbel.

Han mindes kanske då hur viktigt det var att gå rakt fram, ha målet i sikte och inte vika av vare sig till höger eller vänster.** Knappast gnolade han på den långt senare kampsångens ord Keep Your Eyes on the Prize! Hold on! men saken var nog där. Tappa inte fokus, Josua! Hur positiva sädesfält och vingårdar än kan verka! Hur stora hindren än ter sig! Hold on!

 

Vad skrev jag?

Förlåtelsen från Gud ges genom Ordet (med Boten/förlåtelsen), Dopet och Bordet.

Därför behöver  Kyrkan bli/vara en Massy Church, ha Mässan flitigt i fokus. Ständigt.

 

Det betyder inte att man vid varje gemenskapsträff, kvällscafé eller musikkväll skall fira Nattvard men det betyder att när man bygger församling måste huvudsaken vara huvudsak och verktyg och former vara just verktyg. Man får inte vika av vare sig till höger eller vänster.

 

Vad kan det innebära rent praktiskt? Ger några punkter om att förkunna Herrens död tills han kommer som det sägs när Mässa firas:

• I verksamhetsupplägg, planeringar, annonseringar skall först och främst sakrament-pussel-bitarna läggas . Resten arrangeras senare och i andra hand.
• Varje söndag Mässa! Lika självklart som Bibelläsning, bön och sång.
• Varje präst dukar nattvardsbordet minst en gång i veckan! Eller är åtminstone minst en gång i veckan med när den firas. Har man fler präster än gudstjänsttillfällen är det bara att planera in fler – Mässor alltså.

”Lönar sig” detta? Kommer folk att komma? Kanske inte från början – men med tiden. Det är ändå inte det viktiga. Det viktiga är att det är rätt, att det är att syndernas förlåtelse genom omvändelse förkunnas för alla folk.

 

Min bloggkompis tobbe lindahl har i dagarna här startat en serie inlägg med rubriken Ett andligt testamente – med gudstjänsten i centrum. Vi är jämnåriga gamla förbrukade Mosesar sittandes på våra respektive Nebon och det kan – för den som läser både hans och min blogg – verka som om vi nu också är synkroniserade i våra skriverier. Så är inte fallet! Mina två Massy-Church-inlägg är inte en följd av hans funderingar eller tvärtom. Dock tycker jag att han kan citeras:

• Det viktiga är att man tydligt vet var målet är, även om det ibland skyms av bråte på vägen, att man tydligt går i den riktningen, även om stegen är ytterst korta, t o m ibland med långa vilopauser, men kanske framför allt att man avstår steg i fel riktning.

Fundera på det,noble Bloggläsius!

 

PS: Ungefär ett halvt dygn efter detta inlägg publicerades ser jag att tobbe lindahl på sin blogg lagt ut en fortsättning på sina reflexioner om gudstjänst mm. Jag delar hans uppfattningar och rekommenderar tillläsning. Klicka här. DS

 

 

---

*  Lukasevangeliet kapitel 24 vers 47.

**  I Fjärde och Femte Mosebok finns berättelser om hur detta gick och inte gick.