stigstrombergsson

Google translate ger dessa översättningsord till den engelska glosan pride:

stolthet, högmod, högfärd, glans.

Ordet definieras på samma sajt på följande sätt – i översättning: En känsla eller djup glädje eller tillfredsställelse som härrör från egna prestationer, från dem som man är nära förbunden med, eller egenskaper och ägodelar som är allmänt beundrade.

Jag var jätte-pride i helgen!

På grund av folk jag är nära förbunden med. Främst.

Och över något som till en del har att göra med egen prestation – lite.

Vad är det som händer? Egentligen?

Barnbarnen Tyra och Adrian ser funderande ut.

Mitt i en folkhop står de. Och alla tittar.

Alla formligen flåstirrar på något. Eller några.

På nästa bild i kameran gäspar Adrian tydligt.

Det verkar ju som att inget händer.

Inget intressant i alla fall – om man är barn. 

Gungbrädan blev sedan roligare. Med farbror Daniel och farfar – alltså jag – som bistående gungsnärtare. Och nog ser jag lite pride – högfärdig – ut. Eller?

Men varför? Vad var på gång?

Barnens faster Kattis gifte sig. Med sin Pierre.

Ute. På Hägnan i Gammelstad.

Och sedan kalas i Kaptensgården.

Men där var gift-fasterns brorsbarn inte med. Långa sittastillmiddagar där vuxna bara pratar och pratar och pratar är ingen höjdare om man är 5 och 3 år. Då är pizza, film och godis hemma bättre.

Men vi vuxna var kvar. Det blev högtidligt och fint värre.

Och jag var enormt stolt över alltsammans.

Över henne – vår äldsta – som gifte sig.

Över hennes fästman, numera make.

Över hennes syskon.

Över hennes vänner.

Över alltsammans.

Jag höll ett tal – naturligtvis. Brudens far har ju rätt att göra så. Men vad jag sa publicerar jag inte här. Det var där och till dem som var där det riktades och skall inte allmänt beläsas av hött och bött. Men det var bra tal. Och jag sa att jag var stolt. Enormt stolt.

Men jag använde inte ordet pride.

Det gör jag bara här. För att lura någon att läsa.