stigstrombergsson

Det har varit många helgdagar den sista tiden. I inlägget vintergäspsjuka behandlade jag Julaftonens eskapader och Juldagens brist på sådana.

Annandagen var det färdiggäspat.

Indeed! som engelsmannen skulle sagt.

För mig började det tidigare än för fastighetens övriga sömntutor. Visserligen hade jag redan sent om Juldagskvällen noterat ned min tankegång för martyrtemats Högmässo-förkunnelse men viss finputsning behövdes. Samt koncentration. Och före 10 luffade jag iväg*.

När jag kom hem hade barnbarnen med föräldrar anlänt. Fastigheten började alltså fyllas. Ett par timmar senare kom äldstadottern med make och då var alla på plats – hela vår gamla familj i utvidgat skick. Efter julbordsätning kunde därför ovanstående Lödder-bild arrangeras. Från vänster finner där den ointresserade läsaren följande personer – med våra egna ätteläggs småbarnssmeknamn som bas i uppräkningen: Äldsta dottern Snuppans make, Snuppan själv, Heffaklumpen (vår yngste), barnbarnens moder, surrdosan Adrian, hans fader Hattifnatten, Snorvans sambo, prinsessan Tyra, Snorvan samt de två som orsakat alltsammans. Bilden är ett synligt bevis på att förmögenhet inte finns på konton**.

Det vänstraste paret återvände till Luleå på kvällen. Alla de andra blev kvar till igår då Järvsöparet for. Idag – det är måndag – reste de små med föräldrar så nu är vi tre i kåken. Och har det jämförelsevis väldigt stillsamt.

Och det är kallt ute. Minus 20.

*  Högmässa på Annandagen är ingen kioskvältare. När Ingångspsalmen sjöngs var vi 14 dvs två fler än de lärjungar Jesus startade allt med. Under andra psalmen var vi 17 och vid slutpsalmen 19. Som komplettering kan nämnas att ungefär fyra gånger Annandagens antal hade firat Julotta dagen innan – kyrkokör inräknad. På Julaftonen var vi ca 200 och igår – Söndag efter Jul mötte 30 personer upp. I Vidsel samlades knappt 60 på Julaftonen och drygt samma antal i Ottan.

Nu är inte besökstal världens viktigaste grej. Statistikfascism ogillar jag skarpt. En gudstjänsts eller helgs ”värde” avgörs inte av dess popularitet utan av dess mening och innehåll – typ. Därför har vi i Älvsby församling valt att i dessa flykting- och förföljelsetider inte dumpa Annandagens martyrtema till förmån för något mer ”publikdragande” julsångigt eller inget alls.

**  Klockan på väggen är arvegods från mitt barndomshem. Gammal. Och med egenheten att den trots att urverket inte längre fungerar ändå visar rätt tid två gånger varje dygn.