stigstrombergsson

Tog sommaren tvärslut nu?

Det är inte säkert. Det är ju fortfarande varmt. Lätt modifierad Staffans-vise-text beskriver dagsläget innan första september: Ingen frostnatt synes än, solglittret på sjöarna det blänka.

Så var det till igår – sedan ett par veckor. Men idag regnar det. Som spy i backen. Men som sagt: Det är fortfarande varmt. Shortsväder. Så sett tillbaka blev nog sommaren inte sämre – egentligen. Bara senare.

Förra helgen firades madammen i mitt liv.

Inte upp eller ner i en lina men väl med tårta och så. Hon fyllde år. Ett sätt att fira sådana dagar är att i bull- och kakbakningsutmattad farmoderlig ro sitta och vänta på att barn och barnbarn skall välla in. Det hade om samåkning tillämpats betytt två bilar från Luleå*. En enklare lösning är faktiskt att jubilaren med make – maken är jag – far till stan och att fastigheten som barnbarnen bebor blir bas för kalaset. Sagt och rattat! Förra fredagen efter lunch gjorde vi så. Och det var kul. Förstås.

Jag smet från evenemanget en timme.

Kompisen Tobbe Lindahls blogg hade varit tyst några dagar. Han svarade inte heller i telefon. Det gjorde att jag i mitten av veckan hade kontaktat hans bror med frågan Har Tobbe gått under jorden? – typ.

Det hade han nu inte. Men jag fick veta om MC-olyckan, skadorna, transporter mellan Luleå och Umeå och mer som hör till. Och att han nu var tillbaka i Luleå. Eller Sunderbyn om det nu ska vara så himla noga.

Jag for alltså på sjukbesök och fann min blesserade kamrat på Post-OP. Intensiven säger vi lekmän. Men den typ av Intensiv där det inte är livshotande utan bara ett större behov av övervakande sladdar, slangar och kablar. Han var vid gott mod men undanbad sig alla former av humor. Skratta med fem brutna revben är ju inte speciellt njutbart.

Idag märker jag att hans bloggtystnad är bruten – kanske sedan någon dag. Han har inte skrivit nåt men han har släppt igenom kommentarer vilket är en ledtråd som gör att min Barnaby-hjärna drar slutsatsen att han inte är kvar på IVA. Där får man ju inte ha telefoner som kan störa alla pipare, blippare och övriga mojänger som finns där för patientens skull.

Man kan vara djup tacksam! Hade det gått illa hade han när han väjde för vajan vurpat ur kyrkboken. Nu kommer han sig. Med tiden.

Jag for tillbaka till kalaset. Sedan allt där var firat och avätet gick resan med barnbarnen i bilen hem till Älvsbyn. De var hos oss under helgen. Och det är ju förfärligt roligt! Något grannens vovve också tyckte.

* Tre av ätteläggen finns ju i Stifts- och residensstaden. Det är dem jag avser. Annat än att hälsingan skulle hälsa i telefon tänkte vi nog inte. Det var ju bara en udda födelsedag.