stigstrombergsson

Det har ju blivit som en serie detta med att jag haft förtroendet att förkunna i gudstjänsten i Älvsby kyrka tre söndagar på raken. Det är uppgiftsbyten med kollegor som gjort att församlingen belastats med denna enformighet. Nu vänder det och bytena får effekt i motsatt riktning. Serien är slut och jag kommer att vara förkunnelseledig två helger innan jag återvänder till uppdraget på Långfredagen.

 

Idag på Midfastosöndagen firades Högmässa – fattas bara annat när temat är Livets bröd. Det jag sa utgick från Johannesevangeliet kapitel 6 verserna 48-59 – tredje årgångens text. Innan predikan, i början av gudstjänsten, lät jag delar av texten ur Gamla testamentet – Ordspråksboken kapitel 9 verserna 1-6 – prägla Beredelseordet innan Syndabekännelsen.

 

Beredelseord 

 

”Du som är okunnig – kom!”

Till dig som är oförståndig säger Gud: ”Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag blandat.”

Orden är ur dagens text ur Gamla testamentet. Från Visheten – ungefär samma sak som Gud själv. Orden visar hur Gud är vänd. Att Gud omvänt sig. Till folk. Till människor.

 

Att människors själviskhet, kallsinne och annan ondska fått Gud att vända sig bort är lätt tänkt. Och rätt tänkt. Snart har en storfilm – om Noa – premiär. Den berättelsen visar hur Gud vände sig från de gudsfrånvända.

 

Men så är det inte nu! Gud beslöt sig för att vända sig åt andra hållet – inte bara från det onda. Gud beslöt att omvända sig – eller hade planerat det hela tiden.

Gud omvände sig och blev människa – Jesus. Så ordnade Gud gemenskap med oss. Och säger därför: ”Du som är okunnig – kom!” och ”Kom! Ät mitt bröd och drick vinet jag blandat.”

 

Det är en ren uppmaning till Nattvard.

Vi får komma. Vi kan komma. Vi får berätta vårt läge och vår längtan – vår själviskhet, otro. Vi kan göra det därför att Gud omvänt sig till oss och ger oss förlåtelse. Kom! Låt oss omvända oss till Gud och be om den.

 

Förkunnelsen/Predikan - efter Evangelieläsning: Joh 6:48-59

 

Du blir vad du äter säger man ibland. Det är inte riktigt sant. Jag blir inte en fisk bara för att jag äter fisk. Eller en gris. Eller en palt. Det är inte sant när det gäller vanlig mat.

 

Men när det gäller brödet från himlen – det jag läste om – är det sant.

Det bröd som är Jesus själv. Med det är det på annat sätt.

Innan texten läste har Jesus av fem bröd och två fiskar gett mat till 5000. Efteråt pratar han och folk om saken. Då kallar Jesus sig Livets bröd, brödet från himmelen. Han är Guds gåva. Guds näring.

 

Han tittar tillbaka i tiden. Han liknar sig vid det gamla brödet från himmelen – det Gud gav israeliterna på Moses tid. När de lämnat Egypten. Guds försörjning, stöd då. Det var alldeles nödvändigt då – för dem. Utan manna fick man stanna – om man säger så. Den som inte åt det brödet gick under direkt.

 

Och Jesus liknar sig vid det brödet. Särskolt i Johannes berättelse.

Johannes berättar inte att Jesus kvällen innan sin död instiftade, startade, Nattvarden. Hos Johannes är det jag läste – kapitel 6 efter brödundret – som är nattvardstexten. Händelsen blir ”nattvardig” när Johannes berättar den 60 år senare.

 

Och hans berättelse handlar om den måltid vi strax firar. Måltiden som sedan den första kristna tiden firats i princip varje söndag överallt i den kristna kyrkan. Men ibland har det glömts. Ibland har man hoppat över Nattvarden/Mässan. Särskilt protestantiska kyrkor har slarvat med detta. Men det ändras. Långsamt men säkert. nattvard/Mässa dukas oftare och oftare. Så också numera i Älvsby kyrka där bordet dukas varje söndag. Som idag.

 

Jesus är väldigt konkret, nästan brutalt konkret. Så obehagligt konkret att människor blir arga. Han säger: Om man äter Människosonens kött – i formen av bröd – och dricker hans blod – vinet – har man evigt liv.

 

Det är det viktiga. Vad Gud ger. Vad vi får.

Att man inte har Livet om man avstår är den mörka baksidan. Lika sant som Utan manna fick man stanna – men inte poängen. Det är möjligheten, gåvan, Livet som är det viktiga.

 

Behöver då alla nattvarden? Utifrån det Jesus säger i texten: Ja!

Som han på annan plats – också hos Johannes – säger att dopet behövs.

 

Men Inte för Guds skull. Alltså för att få Gud på gott humör, för att få Gud att vända sig till oss, för att få Gud att omvända sig. Nej! Inte det. Gud är redan omvänd! Gud behöver inte att vi tar emot Jesus i Nattvarden/Mässan.

 

Men vi behöver det! För vår skull dukas altaret. För vår skull delas Jesus kropp och blod ut – i bröd och vin. För att det skall bli lättare att tro.

Det är ju så att man lätt kan undra om man verkligen har tron på Jesus rätt i sitt inre, om man ordentligt – som det brukar sägas – tagit emot Jesus i sitt hjärta. Det blir lätt lite vagt.

Nattvarden/Mässan gör att det blir konkret.

Jag vet ju att jag svalt. Att jag tagit mot. Att Jesus är i mig.

Kristi kropp för dig utgiven sägs det ju.

Kristi blod för dig utgjutet också. Och:

Ni har tagit emot Kristi kropp och blod. Han bevarar er till evigt liv.

 

Livets bröd är temat för idag.

Att Gud har omvänt sig till människorna och ger sig till oss är klart.

Och vi – för första eller 50-11:e gången – får omvända oss och ta emot brödet från himlen som är Jesus, Guds gåva som innehåller Livet.

Amen.

 

Om gudstjänsten i övrigt kan sägas att den samlade ca 45 personer. Av dessa tillhörde 8 två sorgehus, ett 10-tal var invandrare och 8-9 konfirmander.

De psalmer som sjöngs var: Ingång: 234:1-2, Kyrie: 765, Graduale: 738, Litanian 700:1 (kantorn), Offertorium: 393, Slutpsalm: 288. Kantorn sjöng även Prefationen.