stigstrombergsson

Igår om lördagen den tjugoandra var det 26 år sedan vårt tredje barn föddes, han som när han nämns här på bloggen ges barndomssmeknamnet Hattifnatten. Givetvis skulle han jubileras med paket och uppvaktning. Inget snack om saken. Så blev det.

 

I stället för en eftermiddagsresa till Luleå för tårta blev det denna gång en heldagsförrättning. Jubilaren med fästmö hade stillsamt undrat om madammen och jag kunde komma redan på förmiddagen för att barnbarnvakta och så ge dem några timmars frigång. En extra kul dag alltså! Uppvakta 26-åringar har väl sin charm men att få hänge sig åt livets nya fokus var ju bara bulla – typ.

 

Alltså for vi redan på morgonen för att Tyra och Adrian skulle få ha farmor och farfar för sig själva*. Pulka med skratt, vurpa med garv, snögubbe som inte kom med på bild och annat hann vi med innan jubilaren med barnens moder återvände till bostaden. Då hade lillebrodern alias barnbarnens farbror – Heffaklumpen – anlänt. Sedan kom den äldre av 26-åringens storasystrar – Snuppan – med fästman och svärföräldrar. Den yngre av storasystrarna – faster Snorvan – kom dock inte ner från Björkliden. Hon sparar sin resa till nästa helg då brorsdottern Tyra fyller fyra då det blir kalashelg igen. Tredje veckoslutet på raken för den lilla familjen. Förra helgen fyllde småbarnens moder 25 och då samlades vad som skulle kallas ”hennes sida” – mormor, morfar osv. Detta veckoslut var det vi och nästa helg alla – på lördagen. Söndag skall det visst bli barnkalas. Tufft!

 

Som läsaren noterat har jag alltså bytt fokus. Just därför finns kategorin Farfar funderar.