bönesvar!!
I slutet av denna månad kommer hon att fylla år men det aktuella datumet kommer hon och jag att vara bortresta. Sensommaren 2013 for vi till ön Samos i den grekiska skärgården. Den vecka vi var där vara bara SÅ intressant och givande att vi beslutat oss för att återvända också detta år. Dessa våra resplaner har då kommit att förskjuta det familjära födelsedagsfirandet något och detta veckoslut blev lämpligast ur koordinationssynpunkt vad gäller barnens arbeten och andra förehavanden. Alla fyra alltså på plats denna helg. Med tre respektive. Och två små. Full stuga alltså.
Vi gifte oss den 3 juni 1978. Av den vigselakten minns jag mycket litet. Det var väldigt varmt och västen till min beiga nyinköpta (rea)kostym i manchester var så tättknäppt att jag faktiskt mest minns att jag kämpade mot svimningen. Jag måste dock ha yttrat mig på rätt sätt vid de avgörande tillfällena. I allas ögon var vi ju gifta när vi kom ut ur Natanaelskyrkan i Tierp.
Vigselprästen vet jag var/är en god liturg med praktfull sångröst. Jag är därför till 115% säker på att han sjöng Brudmässan – alltså en sjungen förbön för oss två och vårt äktenskap. Dåförtiden var det enligt 1942 års Kyrkohandbok och böneformuleringen ”må efterkommandes dygder glädja deras ålderdom” fanns med.
Den bönen blev hörd! Och besvarad!Den insikten har jag i och för sig med mig hela tiden men ibland – som idag – väller känslan verkligen upp extra. Fyra vuxna ungar med tillägg hemma! Det skapar rejält med stim, samarbete, prat. Plötsligt har ett par av dem och en sambo regrederat våldsamt ner i Legosäcken och blivit barn på nytt – men sådant får man ta. Det det egentligen är frågan om är en kvartett unga vuxna som i hela sitt leverne – de delar vi vet av, kanske jag skall tillägga – visar sig vara reko folk, seriösa, ansvarstagande, arbetsamma, solidariska med omsorg om varandra och allt annat positivt en gammal pappa kan trava upp. Och som grädden på moset barnbarnen Tyra och Adrian. Inte dåligt!
Fast visst blir det trångt. Sovare överallt. Farmodern och jag har denna natt blivit förlagda på golv. Tält var ett alternativ – men vi valde golvet.
* Den kompis det gällde hade jag känt och hängt ihop med sedan årskurs tre i småskolan. Numera är han bloggaren tobbe lindahl.
Kommentarer
Postat av: Tobbe
Roligt att man - utan att egentligen göra mer än bara existera - kunnat bidra till ett skeende du än idag ser positiva följder av.
Trackback
