stigstrombergsson

 

Så är då sommarsolståndet – alltså den 21 juni – avverkat och jag har fyllt 60 år. År fyller jag alltid på årets ljusaste dag. Det är en vana jag har. Hängt med hela livet. Och nu var det jämt – 60.

 

Egentligen är det inte så pjåkigt att fylla år på Midsommarafton.

Födelsedagsorgien blir lätt återhållsam allldenstund massor av människor runt Midsommarhelgen har annat för sig än att uppvakta jubilarer. I familjens sköte firades jag med alla fyra barnen på plats – plus de de dragit in i sammanhanget. Plus barnbarnen Tyra och Adrian. Å det är grejer det!!

 

(…)

 

Mer text än ovan fixade jag inte i Midsommarnattens svala timme strax efter det att Midsommaraftonen tippat över till Midsommardag. Beslöt att inte då skriva mer utan i stället likt alla de andra permanenta eller tillfälliga villainnevånarna inta horisontell position för sussning efter en god och innehållsrik dag.

 

Min 60-årsdag blev så väldigt lagom. Att säga så är egentligen en paradox. Eller snarare en oxymoron. Orden väldigt lagom alltså. Och ändå var det så. De allra viktigaste människorna, den nära familjen, fanns med i all sin praktfulla fullständighet. Grannen vi samäger motorgräsklippare med tittade in på kaffe. En svägerska, två svågrar och ett par kusiner ringde. På kvällskvisten kvällen dök tobbe lindahl med tvillingbror och dennes hustru upp. Till detta grattades jag mer eller mindre varierat av drygt 60 så kallade vänner på facebook.

 

Hela dagen blev faktiskt väldigt lagom.