glest och tyst
Först av allt: GOTT NYTT ÅR!
Jodå – det önskar jag dig som läser detta.
Av hela mitt hjärta. Så var det sagt
Sedan: Nu är det glest och tyst.
Barnbarnen skjutsades hem till sina väntande föräldrar denna andra dag på det nya året. Från att ha varit full stuga och massor med händelser är vi nu nere på tre personer i kåken – en studieuppehållande student, madammen och jag.
Riktigt kul är det när alla barnen och barnbarnen är hemma. Känner mig liksom rik och förmögen mitt i allt surrande och skrattande. Att betros med vakt- och tillsynsuppgifter kring de små är också en rikedom även när den lillaste av de små i natt vid tretiden tyckte att det var OK att vara vaken fast han var så trött att han ville sova. Barndrabbade och tidigare barndrabbade läsare känner till mellanläget då en liten typ – han på bilden – verkligen inte orkar vara vaken utan bara kravlar och bökar men sprätter till så fort sömnen verkar vilja ta kommandot. För lille Gladrian innebar det läget en nattlig brottningsmatch med farfar till ungefär fyra i morse. Ändå ler gubben – alltså jag. Ett trött, belåtet och lätt enfaldigt leende.
På ANDRA BLOGGEN finns här ett urval av det som de senaste dagarna filmades med vår urgamla videokamera. Bilden är ur filmen. Väl bekomme!
