stigstrombergsson

I förra inlägget, noble Bloggläsius, berättade jag om hur Julen 2013 formades med utgångspunkt i vad som hände i och kring Älvsby församling. Sådant är och har alltid varit viktigt – alltså att fokusera på helgens egentliga innebörd. Detaljerna i hur det sker i församlingen har givetvis flutit än högre upp detta år då jag ju på nytt är församlingspräst.

 

I detta inlägg med rubriken stolthet 2 vill jag bara nämna hur fin och skojigt julfirandet varit rent familjärt. Yngste sonen – studieboende i Luleå inkom i föräldrahemmet fredagen före jul då hans hösttermin tog slut. I julförberedelsernas tecken gick sedan helgen och om måndagskvällen anlände den yngre av döttrarna med sambo från Björkliden. Fem i maten och fem i huset alltså.

 

Efter Julbönen blev jag kvar i Församlingsgården men de andra fyra gick hem och efter ett tag for ungdomarna till Luleå. Jag och madammen följde efter vid 15-tiden efter att ha tänt ljus på mamma och pappas grav och anslöt oss till de andra hemma hos barnbarnen Tyra och Adrian med föräldrar. Där blev vi faktiskt riktigt många inför ett berg av paket. De små med föräldrar. Faderns föräldrar – alltså vi. Fastern med sambo och farbrodern som reste ner med den tidigare bilen. Ännu en faster – vår äldsta dotter – med sambo boende i Luleå. Barnbarnens morbror, mormor, morfar, gammelmormor och gammelmorfar. Och så en tomte en stund.

 

Julen är kul men nog ger småbarn firandet ett extra lyft av ringande skrattsalvor. Adrians tre första paket var alla mjuka. När han lite senare ur pappret drog fram en tredje tröja slängde han helt rått iväg den. En stor back Duplo-klossar och en blåblinkande batteritjutande ambulans räddade kvällen och skapade den glada killen bilden visar. En mängd pysselattiraljer förnöjde storasysterns tillvaro.

 

Vi fem från Älvsbyn åkte hem på kvällen för en lugn Juldag. På Annandagen kom dottern med sambo från Luleå och vi blev 7 vuxna i huset. Fredag anslöt så ”den lilla familjen” och då blev stugan full. Alla samlade. Kul. En samling som gör mig maxat glad och stolt där de bägge minsta som representerade var sin elftedel av skaran i praktiken lägger beslag på betydligt mer av uppmärksamheten. Under lördagen reste de bägge fastrarna med respektive åt var sitt håll så nu är vi lite färre.