stigstrombergsson

Ibland behöver jag påminna mig själv om att min blogg egentligen är en alltigenom privat och personlig blogg så som jag har beskrivit den i blogghuvudet ovan. Från och till kommer jag på mig själv med att hysa mer seriösa ambitioner med funderingar typ: Ska jag debattera inomkyrkliga frågor eller meddela något lärorikt eller reta åtminstone vissa kretsar med något kontroversiellt eller skriva en smart kommentar om någon nördig bok eller nåt?

Kanske bidrar sällskapet till dessa tankar. Till exempel beskriver bloggportalen Dagens kyrka – länk långt ner till höger – sig själv som en ingång till svenskkyrkliga skribenter vid sidan av ledarsidor och opinionsbildare. Jag finns med i detta till-max-ambitiösa sällskap där resten av dessa di aderton – förlåt: di tolv – är väldigt seriöst folk som skriver klurigt och tänkvärt om nästan bara kyrkligheter av olika slag. Att söka leva upp till det i den läsekrets som där kanske finns är inte lätt.

Bloggkompisen minstabröder – också länk där nere till höger – har hängivet dedicerat sitt bloggande till att handla om de palestinska kristnas situation och gör för ändamålet en massa research för att ge information. Jag är också intresserad av den regionen och kan ibland känna mina egna krav på mig själv komma krypande.

Mitt bloggsällskap är delvis alltså både smittande och lite knäckande. Varande så är det bra att påminna mig själv om vad jag skrivit i självaste blogghuvudet – en alltigenom privat och personlig blogg. Dessutom står det ju just på Dagens kyrka om mig att jag skriver personligt om livet som skolpräst i Älvsbyn men också om allt möjligt annat. Just detta personligt och allt möjligt annat kan sägas få en manifestation när jag nu efter detta inledande tugg övergår till att beskriva ämnet för dagen: torn och zebraff.

Barnbarnen har varit här i helgen! Det är redan omberättat men kan berättas om om och om igen. Tyra är två och ett halvt år och pratar sju stugor full. Mycket vilja och mycket aktivitet. Adrian som snart är sex månader är den gladaste lilla propp som tänkas kan och blir på vrålhumör endast om man drar flaskan ur munnen på honom innan buteljen är tom. Den medresande föräldern fick sovmornar, hemmamodern kunde tentamensläsa och farmor och farfar fick positivt fullt upp. Kommen till bloggeriet är de två grynens närvaro en rejäl knäck på alla ambitioner att i lugn och ro vika tid till seriöst klurigt bloggande eller läsande av intellektuella alster på svenskt eller utomländskt tungomål. Alldeles för skojigt stimmigt – typ.

Egentligen är det märkligt att man kan bli så till sig i trasorna kring två så små ganska improduktiva gestalter och hur gott man skrattar åt tjattrade småprat och tandlösa garv. Tyvärr kom inte filmkameran med när tösen åkte bob och härjade i snön men hennes tornbyggande inomhusaktiviteter kom i alla fall med samt lillebroderns hamrande med en svartvitrandig mjukisleksak. Knappa tre minuter kan betittas här på ANDRA BLOGGEN.