dopkonvent 1
Du skall resa dig upp för ett grått huvud och hedra den gamle.
(3 Mos 19:31b)
Så inledde jag den presentation jag fått i uppdrag att hålla måndagen den 1 oktober då Pite kontrakts präster var samlade till kontraktskonvent. I ett par eller tre blogginlägg skall jag söka ge ett referat av vad jag då sade samt en del funderingar kring och utifrån det. Först dock något helt annat.
Sonsonen surrar skulle ävenledes kunna vara rubriken på åtminstone detta första inlägg. Jag börjar skriva det samtidigt som jag genomför det hedersamma uppdraget att vara barnbarnsvakt åt Adrian, fem månader. Hans hulda moder och hulde fader hade idag krockande seminarier eller vad det nu var på högskolan där de bägge är flit stud. Farfar barnvaktar alltså. Om en stund kommer de hem och har då med sig storasystern Tyra. I kväll får den gamle ha dubbelpass enär föräldrarna skall på dagisföräldramöte – typ.
Huruvida denna exposé över miljön och sammanhanget när blogginläggsskrivandet påbörjas egentligen är nödvändigt kan det råda delade meningar om. Innerst inne är det bara frågan om att ta ett tillfälle i akt att skryta lite över att jag är farfar.
(…)
I det nyss lästa fick du, kär Bloggläsius, del av vad jag hann knappra ned i eftermiddags innan det inträffade barnbarnshygieniska ting som avbröt skrivandet. Ganska omedelbums eftåt anlände så storasystern och vidare skriveri om dopet blev inte möjligt. Nu efter 23 är det för sent för sådant. Jag får ta tag i saken framåt helgen men låter rubriken dopkonvent 1 stå kvar för det seriösa intryckets skull. Inlägget sorteras dock in i kategorin Farfar funderar.
Barnbarnsumgänge brukar innebära en kort filmsnutt med lite text på ANDRA BLOGGEN – här. Klicka titta och njut!
