stigstrombergsson

Nu är det måndag kväll och jag sitter framför SM-slutspelet i hockey. Ser Skellefteå leda över Modo och erfar att AIK kopplat grepp på Luleå i slutspelets andra omgång. Rubriken kom ur TV-tittandet. I ett Modoanfall – som inte ledde till något mål – berömdes en spelare som klappade till på en retur för att han fullföljer upp chansen. Kul blandning av följer upp och fullföljer.

Under sportlovet förra veckan fullföljde jag upp en genomgång av allt vad jag skrivit på bloggen sedan våren 2005. Kopierade rubbet till ordbehandlingsfiler, en för varje månad. Denna verksamhet innebar dock inte att jag läste genom allt men väl att jag såg allt. Och läste igenom en del. Och tänkte ganska mycket.

I mitt tänkande kom jag fram till att jag – och detta har jag antytt tidigare – tyvärr fått rätt i sammanhang där jag absolut egentligen inte velat att mina farhågor skulle gå i uppfyllelse. Vad gäller Svenska kyrkans lednings agerande och nervösa anpassningshållning till sekularisering och exempelvis till en ny äktenskapslagstiftning, en teologisk liberalisering inemot ren förflackning, maktens missbruk av sin makt, kyrkliga överheters svek och mycket annat – i sådant har jag tyvärr fått rätt i mycket stor utsträckning. Det är tidsramar jag tagit fel på. Sådant jag trott skulle ta tio år fixar wäjarna och svikarna på fem.

Ibland har jag anklagats och fått stå till svars för att jag klagar på bloggen. Fann dock att sådana inlägg ingalunda dominerar ens i den kyrkliga sfären. När de förekommer är det ”uppåt” i hierarkier jag gnäller. I riktningarna ”nedåt” och ”åt sidan” i relationerna till elever, arbetskamrater, ungdomar, konfirmander etc märks mest uppskattning i bloggen – vilket jag är glad över.

Jag har också sett vad (och ibland hur) det jag skriver kommenteras och av vilka. Skriverier om läget och händelser i Mellanöstern toppar kommenterandet alltsedan Israelernas blodiga kapning av Ship-to-Gaza-eskadern för några sedan.

Predikningar har jag läst. Och andra utredningar och flera föredrag. Finner faktiskt en del lärorikt. Ibland också kontroversiellt om man ser till vad folk som bestämmer brukar bestämma. Dock låter de sig – om de nu läser min blogg – inte provoceras till samtal, varken lokalt eller regionalt.

Recensioner av böcker och filmer, kommentarer till händelser och väder – allt möjligt finns men varför jag kopierat allt vet jag inte än. Kan väl vara bra att ha – typ.

Så på fredag eftermiddag kom lilla Tyra med pappa för att vara hos farmor och farfar ett veckoslut. Fint väder med skidåkning som första bilden visar, korvgrillning och annat tillsammans med en liten mysig tvååring som pratar oavbrutet. En riktig surrdosa. Sjunger, snackar och räknar. På ANDRA BLOGGEN – här – finns några minuters film ur vilken detta inläggs andra bild är tagen. Njut av filmen! Den, och dessa rader, kvalificerar inlägget till kategorin Farfar funderar.


Lovet är alltså slut. Verksamhetsplaneringar och annat tar fart. Imorgon Luleå.

Dessutom – vid TV4-nyheterna – tycker jag att någon NU skulle avlägsna president Assad i Syrien. NU! Fullfölja upp den muntliga kritiken – typ.