stigstrombergsson

Julaftonen avfirades ungefär som skissat blev i förra inlägget. Innan resan till stifts-, residens- och barnbarnsstaden Luleå traskade jag och madammen och den hemmavarande gossen vid 11-tiden till Julbön i Älvsby kyrka. Vår vackra julkortsliknande kyrkväg kan beskådas på intilliggande bild.

Vi var inte ensamma i kyrkan. Ungefär 170 andra hade mött upp vilket gör Julaftonens samling kring krubban till helgens mest besökta gudstjänst. Levande krubba var det. Med vuxna figurer. Josef, Maria, herdar å allt. Bästa ängeln jag sett i hela mitt liv.

Hem för fika och så iväg strax efter det. Skönt nog hade värsta kylan släppt. Bara minus 26 när vi startade. I Luleå bara 21.

Kul Jul blev det. Småbarn sätter färg på arrangemanget – onekligen. En till knappt tre minuter nedredigerad filmsnutt kan betittas här. Givetvis gjorde vi mycket mer och många fler paket delades ut. Sedan vi ätit. Massor. Tillbaka i ett 27-gradigt Älvsbyn var vi lagom till att betitta den påveledda Mässan från det lilla diskreta kapellet i Rom.

Klockan ställdes på 6. Vaknar man då hinner man sedan man kännt efter och kollat utetempen förbereda sig för eventuell Otta klockan sju. Bidde inte. TV-reprisen klockan 10 dock med bra musik och mycket god förkunnelse från domprosten i Skara.

Juldagen var sedan i övrigt rena blidvädret – bara runt 20 grader kallt och lätt lätt lätt snöfall. Lite betänksamt faktiskt. När temperaturen är så låg när det är mulet och snöar kan man bara föreställa sig hur det varit om det varit klar väderlek. Så måste det ha varit i Kvikkjokk igår- Minus 38.

Annandagens gudstjänst i lokala helgedomen var – som brukligt – inte välbesökt. 12-13personer inklusive dem som brukar kallas ”kyrkobetjäningen”. Och ingen Mässa. Det är modigt. Eller övermodigt. Visserligen har Annandagen inte riktigt Guds människoblivande – på finspråk: Inkarnationen – som tema men den tar liksom ändå färg av de andra dagarna och blir en dag i Julhelgen. Att inte ens då under det helgsystem som firar hur Gud tog kropp ställa fram just denna kropp i bröd och vin är ett djärvt sätt att (inte) förvalta sakramenten – tycker jag. Fast – nog om detta och över till väsentligheterna!

Tyra och Adrian vällde just in! Föräldrarna likaså. Svackan är över. Strax och ganska omedelbart skall jag förvandlas från bloggande privatperson till fanatisk farfar. Därav inläggets kategorisering.