stigstrombergsson

Just det! Det är Bingi lut just nu. Lilla Tyra – vårt barnbarn – sover sin förmiddagslur.

På grund av Lule-kalas och arbete har den lilla sprallan varit hos farmor och farfar sedan fredag eftermiddag. Föräldrarna väntas på ingång under måndagens lopp för att antingen plocka hem det lilla yrvädret eller bli här ett par dagar. Ingen vet. Än. Det faktum att hon befinner sig i fastigheten räcker dock för att detta inlägg skall placeras i kategorin Farfar funderar.

Farmor jobbar idag men farfar – alltså jag – har en fridag från konfafotboll 2011 där han – alltså jag – tillbringat fredag kväll+natt+hela lördag fram till ca 18 samt söndagen inom samma tidsramar. Läsaren må begripa villket outsägligt offer detta har inneburit från hans – alltså min – sida. Att med barnbarnet i fastigheten vara hemifrån i umgänge med en massa andras om än äldre ungar visar på en arbetsmoral av stål och missionskaraktär av guld.


Att arbeta med konfirmander är kul och enormt meningsfullt. Så deltog hela lägret som gudstjänstfirare i Högmässan i Älvsby kyrka igår. Från lägret ca 40 stycken + en liten föräldrasvans och till dessa nästan runt 30 ”vanliga” gudstjänstfirare av regelbundet slag.

Det blev en stark gudstjänst. Oändligt tacksam är jag att de som vanligen firar gudstjänst och nu fick så många andra så att säga i knät – de ”skötte sig” alldeles utmärkt – vilket inte förvånar mig alls. Församlingen i meningen de regelbundna gudstjänstfirarna Älvsby kyrka är av den halten och ullen att de – hur skall jag uttrycka det? – ”ställer upp” när det in i kyrkan väller nya oerfarna unga människor. Man tar i och sjunger, agerar tydligt i liturgin och på alla sätt söker skapa en miljö – hittar inget bättre ord – som underlättar för de som på något sätt är ”gäster” eller ”nykomlingar”. Som ledare i verksamheten är jag bara så oändligt tacksam för detta aktiva stöd.

Och konfirmanderna?
Hallå! Det handlar om 34 fullt normala 14-15-åringar. Faktiskt bar de sig ganska onormalt åt. Det var inget strul alls. Inget snack. Inga stön – vad jag märkte. Inget larv. I stället uppmärksamhet och fokus, ambition att försöka hänga med i något som de allra flesta inte (ännu) är så bekanta med.
Kanske upp emot 30 av dem deltog även som kommunikanter – nattvardsgäster. Vi hade pratat om det innan och då blev sagt: det går inte att säga att ni ska delta, inte heller att ni inte ska eller får. Det är upp till var och en som är döpt. Just var och en. Däremot kan jag man säga att ni skall skita i grupptrycket. Snegla inte på andra utan bestäm själv. Och väntar du till nästa helg – konfirmationshelgen – är det inte alls fel. Kanske rentav lämpligt. 

Att tänka sig att 14-15-åringar inte är gruppberoende är ganska orealistiskt. De är det. Hör till åldern. Dessutom är detta lagidrottare. Men det var allvar, kanske lite pirrigt för en del men seriöst. De ”skötte sig” – även om jag egentligen inte gillar det sättet att uttrycka sig.
Att de sedan sjöng ikapp med församlingen – och volymvann – i slutpsalmen Pärleporten gjorde konfirmandledaren – alltså Tyras farfar alias jag – rentav tagen, rörd och stolt. Och församlingen lycklig över att ha förlorat matchen.


Barnbarnet Tyra sover alltså. Vi har lekt, läst, diskat och tittat på Bingi. Undrar läsaren vad det är går det bra att följa länkarna här och här till den lillas absoluta favoriter. Och när den njutningen är över slår hon ut med händerna och säger Bingi lut.

Bilderna? Farmor som har haft Tyra-monopol lördag och söndag kan också fotografera. Och jag har fotograferat av årets lägertröjas bakstycke, nedre delen.