hon sa mitt namn!
Skaffade mig en slapp torsdagskväll och for till Luleå. Gamle kamraten Torbjörn Lindahl ringde i går morse och övertalade mig att hänga med på jockey ikväll. Luleå mot Timrå. Var ett tag sedan och då Luleå ligger fint till i tabellen – suverän serieledning – lät det som en skojig sak.
Rattade således till den stora staden och middagade mig hos kamraten. Snabbsnäpp förbi annan adress på Porsön där Tyra bor med sina föräldrar. Där plockades Tyras – alltså barnbarnets – faster och farbror – alltså Tyras pappas syskon – upp alldenstund* de också skulle se matchen. Då träffen med den lilla bara blev 7 minuter lång hade jag inte brytt mig om att ta med filmkameran men hållandes henne i famnen hörde jag, bland alla ljud hon som nu är 8½ månad gammal ger ifrån sig, att hon tydligt sa Sztig. Mitt namn alltså!! Sztig.
Det var bara jag som hörde det. Omgivningen ställde sig avvisande till mitt konstaterande att tösen vet vad hennes farfar heter och uttalade namnet helt rätt. Tråkiga skeptiska typer!
0-1, 1-1, 1-2, 1-3, 2-3 blev 3-3 vid full tid. 3-4 i förlängningen.
Luleå-torsk alltså men väldigt spännande på slutet.
* Underbart gammalt ord.
Fantastiskt försigkommen ung dam.
Stig är inte så lätt att säga ;)
//Ylva Sarri
Tjena Stig,
Om du kunde och vill så får du jtte gärna ta med dig den svarta lappen för ögat till måndag, skulle kännas mer coolt att vara pirat och ha en svart lapp, än att vara pirat med en vit lapp.
Ha det bra
