stigstrombergsson

Det vore riktigt fatalt att tro att Nyårsdagen är en dag man kan sitta trött i huvudet och med tom blick bara stirra framför sig. När jag påbörjar detta skrivande – första blogginlägget i nådens år 2762 ab urbe condita* – hade det gått sisådär drygt ett halvt dygn sedan jag efter att ha vakat in det nya året placerade min matta mätta lekamen mellan lakan. Flera beblogg-ningsvärda meddelanden har dock redan inställt sig för omnämnande.

Det första är att ett SMS kom igår på kvällskulan. Det var från sonen, barnbarnets fader, och löd: Tyra pekade nyss på Gammelsmurfen och sa ”farfar”. Sådant gör mig blå av stolthet.

Det andra är att det inte var någon gudstjänst i Älvsby kyrka denna dag – trots dess enkeldubbelhelgighet. Nyårsdagen är egen helgdag i kyrkans år med starttemat I Jesu namn – värt att ta fasta på. Dessutom är veckodagen Söndag – dagen för Jesu uppståndelse och därför den kristna Kyrkans gudstjänstdag. Två helger i en så att säga.
Nu vet jag att Nyårsdagen inte brukar innebär kyrkrusning av större mått. Jag kan i och för sig begripa att man kan frestas att begära dispens – för det måste man – från det Kyrkoordningen stadgar i kapitel 17 § 3: I varje församling skall det firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar. Ändå funderar jag om det var rätt val man gjorde när man sökte dispensen. Söndag är ju i alla fall söndag och dessutom ligger detta år inte en massa rörliga helgdagar jättenära. Annandagen var ju i måndags och Trettondagen blir på fredag.

Att be i kyrkan och tända ett ljus för det nya året är ju ändå OK!
Så tänkte jag och sparkade iväg strax före 11 för att stanna till där innan jag for vidare för att tända på mamma och pappas grav samt inhandla mjölk och snus.
Jag resonerade vidare: Kanske finns det folk där i alla fall, sådana som inte snappat att det inte är nåt eller nån beredd att berätta för ickesnappare att det är inställt. Hur som helst är ju kyrkan öppen – som den brukar vara.

Strax före 11 var jag där. Ingen meddelande lapp på dörren. Men kyrkan öppen. Tom. Jag tände ett ljus i ljusbäraren och satte mig ned.
11.02 öppnades dörren. En person kom. Såg ut att bli osäker. Vi pratade. Han var från Etiopien och hade bommat predikoturerna – självfallet. Agerat utifrån att det var Söndag – typ. Jag sa – vi samtalade på engelska – hur det var med Nyårsdagen men betonade att kyrkan var öppen att vara i och be i. Han föll på knä vid altarringen och bad. Om vad vet jag inte. Jag gick och tände altarljusen.
11.05 kom en till. En så kallad hemvändare bosatt på annan ort och nu i avsikt att fira Mässa i sin hemkyrka på Söndagen. Bekant. Vi hälsade på varandra. Jag berättade samma sak som för honom från Etiopien som nu var klar och kom fram till oss. Vi konstaterade att vi var tre och att vi, då Jesus sagt att varhelst två eller tre är samlade i mitt namn är jag hos dem, också hade Jesus ibland oss. Etiopiern tryckte våra händer och gick. Och jag och den andre satte oss ned och bad tillsammans. För det nya året. För oss själva. För människorna i bygden. För världen. I Jesu namn.
Sedan pratade vi i en dryg timme om hans studier, kommande prästvigning osv. En god stund i kyrkan, alltså! Vi skildes, jag släckte altarljusen och for vidare till graven och inköpen.

Jag tror det är en poäng att vara envis med den nämnda tredje paragrafen: I varje församling skall det firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar. Kanske behöver man inte en dag som Nyårsdagen ha full gudstjänst. I vart fall inte om den infaller en tisdag eller så. Men jag är klart tveksam om man helt skall ställa in. Alla läser ju inte annonseringar. Eller drar av utebliven annonsering slutsatsen att det inget är. Bättre är att fira gudstjänst. Eller åtminstone ha den öppna kyrkan bemannad - kanske 10.30-13.00 – för bön och samtal. I Jesu namn.

Det tredje värt att nämna nämner jag inte än - men om ett par dagar.

Kategori för detta inlägg??? Hmmm???
Mycket kyrka blev det så Församling känns ganska aktuellt.
Men lilla Tyra trumfar allt när Farfar funderar!!!

Tyra har varit här!! Hon och hennes föräldrar kom på Annandagen och for igår.

Egentligen är det märkligt hur mycket livskraft som ryms i en liten människa som är knappt två år. Full fart hela dagarna med att leka och kommendera. Sitta här! illustrerat med ett dunkande i golvet bredvid sig själv. Säsa bok! är själva avsikten med sittandet – tre böcker alternativt en bok tre varv. Iska! beledsagat av knuffande av köksstol mot diskbänken för aktivitet där. Titta på! med ibland ivägenvarande närhet till vassa köksknivar, varma spishällar och heta ugnar. Potta signalerar trängande  behov men på vägen dit färdavbrått med ropet Bok! och hämtande av sju stycken. Och hela tiden – nästan – på gott humör.

När våra barn var små och vi besökte deras far- och morföräldrar hade jag och madammen det betydligt lugnare än vad det är nu med småbarn i huset. Våra föräldrar hade mer bråda dagar med sällskap kring benen hela tiden. När Tyra med mor och far reste igår kväll tackade vår son och hans fästmö för ett par sköna dagars vila – och nätters. Bilden visar den lilla vaknande i farmor och farfars säng.

Det stora lägret Livskraft Polar pågår för närvarande på Älvsby folkhögskola. Cirka 100-talet ungdomar – mestadels hörande till EFS i Norrbottens hank och stör – är samlade till några dagars samvaro, gudstjänster, Bibelstudier och andra aktiviteten under temat Frihet. Temat har delats in under flera aspekter:

Fri att tro första kvällen – då bland annat jag deltog 22.30 som celebrant vid en Mässa som kanske skulle kunnat rubricerats Fri som Barabbas.
Fri från synden den 29:e – celebrerade Mässa igen i vilken en av ungdomarna ansvarade för beredelsen Du är förlåten.
Fri att älska – dagens tema om bland annat samlevnad, sex, äktenskap.
Fri att följa – imorgon då jag skall ansvara för ett Bibelstudium på förmiddagen. Deltagarna har fått välja grund- eller fördjupningsnivå. Det tema jag fått att behandla tillsammans med 30 ”djupingar” är: Annorlunda liv! Leva som kristen. Motverka prestationskrav. Ändå allvar. Nåd.
Det finns mycket Livskraft i 100 ungdomar…

Rubriken blev inte livskraft x 3 då jag är ytterligt tveksam till om det finns livskraft i min skidåkning. Vara hur det vara vill med det. Idag var jag i alla fall utan fall ute på mina julklappsskidor. Vad gäller de paketen var överaskningsmomentet vid klapputdelningen minimal. Jag hade själv tidigt i julveckan provat och valt både skor och vallningsfria turåkningsskidor för terräng- och fjällbruk. Det mellantinget behövs då löparskidor är alldeles för sladdriga utanför preparerade spår och slalomlaggen en ren katastrof i skog och mark, på sjöar och isar och längs leder och skoterspår.

Jag testade grejerna på skoterleden som jag kommer på bara jag tar mig förbi våra egna vinbärsbuskar. Jag polemasade på genom skogen en bakväg till folkhögskolan, drack en kopp kaffe och trevade mig sedan hem i mörkret. Tveksamt livskraftig.

Som jag berättat tidigare firades själva julaftonen i Luleå hemma hos barnbarnet Tyra. Hon var den enda som fick paket – flera. Då mysljus rådde och många närvarande pratade rådde inte idealiska filmförhållanden men en liten paketöppningsscen finns ändå i en filmsnutt på ANDRA BLOGGEN.

Juldagen avlöpte i lugnets tecken men igår på Annandagen tog julen ny fart då alla samlades i Älvsbyn och julklapperiet fortsatte. Jag fick bara hårda paket! En lyckad helg alltså.
En till paketöppningsscen filmades i lite bättre ljus – med anslutande bakgrundspratsurr. Och sedan när det skulle lagas mat samverkade tre generationer – sjärnmor, faster och den lilla.

Allt kan beskådas på ANDRA BLOGGEN.

Nu är det dan före dan före Dopparedan – även om jag tror att det blir dopp först på Juldagen – och jag tar mig en liten stund till att skriva ett inlägg.

Först av allt önskar jag dig som ramlar in på min blogg en riktigt God Jul!

Vi kommer att fira julen i det kreativa kaosets tecken – alltså det kreativa kaos som uppkommer när mångas julande skall synkroniseras med Tyra, vårt barnbarn som förutom Jesus onekligen kan sägas bli helgens centrum. Den bild vi fick av henne som julkort bepryder detta inlägg. Tösen är knappt 2 år och har nu börjat prata glosor med en hitintills inte tidigare skådad frenesi. Givetvis talar hon inte rent ännu men utifrån sammanhang och ibland med hjälp av föräldrarnas tolkning blir det fullt begripliga meningar.

Jultomten har den lilla respekt för. Stelnar till när hon ser honom. Vet att han brukar säga nåt som handlar om barn och kungör därför med dov röst: TÖNTEN…. BAAAN!

Egentligen är det här med ord och språkbehandling ett intressant kapitel – på många sätt och i flera sammanhang. Håller man kvar uppmärksamheten på barnbarnet kan jag berätta att när vi senast tittade förbi – Fjärde Advent – lästes det en saga där det på en bild i boken fanns stjärnor – stjänmor på tyriska. När hon kallar på madammen i mitt liv kommer kallelseropet för farmor att låta nästan likadant – sjän-mor. Gissa om tanten ifråga får fukt i ögonen.
Orden för prinsessa och plåster låter också likadant vilket gjorde att det tog ett tag i telefonen innan sjänmor begrep vad tösen hade på fingret.

Med denna lilla inblick i farfareriet vill jag visa på vad som i alla lägen och sammanhang förmår att hålla mig på gott humor. En annan humörlyftare mitt bland människors ävlan och tävlan är att en Frälsare är född i Davids stad, Betlehem. Han kom till vår värld för att tjäna, inte härska. Han gav sitt liv till lösen för många för att så upprätta och upplysa tillvaron för dem som vandrar i mörkret.

Med det slutar jag som jag började och önska er alla en
GOD OCH VÄLSIGNAD JUL.

Nog är jag som förmögen!
Fyra barn och ett barnbarn!
Kändes igår när det var fars dag.

Fars dag blev en god anledning till att träffas eller prata i telefon eller så. Äldsta dottern – Snuppan som liten – bor i Östersund och hade ganska tidigt under dagen telefonerat in sin högaktning för sin fader. Vid 14-tiden for jag och yngste sonen – Heffaklumpen som grattat mig redan på lördagen – till Kallax för att hämta upp madammen som besökt moder och syskon med flera södderövver i landet. Väl på plats i Luleå åts middag med (icke nödvändig men ändå rolig) gåva hos den yngre dottern – Snorvan - med sambo och sedan bar det av till den äldre av pojkarna – Hattifnatten. Där skulle det farsdagsfikas alldenstund det är han som är Tyras pappa genom hennes mamma.

Och där var vi många. Tyras mormor och morfar och morbror och gammelmormor och gammelmorfar var också på plats. Den lilla – Tyra alltså – hade gott om lek- och läskompisar hela tiden. Själva tårtandet gjorde henne väldigt fokuserad trots att vuxna runtom pratade om allt möjligt men sedan blev det full fart. Och lugn och ro.

Jag filmade en del. Blev material för två så kallade Tyra-filmer. Faktiskt. Först ett reportage om ca 2 minuter med blandat innehåll. Sedan en sagostund då farmodern i relativt lugn och ro i 4½ minut tillsammans med Tyra läser rysaren Totte bakar och samtalar om vispar, varma spisar och annat som tillhör ämnet. Bägge filmerna är oaktat ännu inte Oscarsnominerade sevärda.
De återfinns på ANDRA BLOGGEN dvs här.

Idag måndag har jag börjat om att arbeta. Förrförra veckan var det lov. Förra veckan kompade jag. Riktigt skönt har det varit att varit avslagen en tid. Men nu är jag igång igen med lektioner, studie-coachning via nätet, planeringar osv. Påslagen – typ. Funderar bara lite på hur på jag skall tillåta mig vara. Ibland kan det bli så att om man är för påslagen kan man lätt komma att känna sig nedslagen.

Folkhögskolans elever har lov denna vecka. För oss lärare blir det under-visningsfritt men inte lov hela veckan. 2½-3 dagar skall ägnas åt arbete, sammanpratningar, utvecklingsfrågor och annat. Platsen för detta är Parma och Milano i Italien dit arbetslaget igår for för en knapp veckas vistelse med arbete och fritid mixat. Jag såg när de stack. Någon mil från Älvsbyn kom jag att ligga ett par bilar bakom en av skolans minibussar och drog mig då till minnes att det var på onsdag morgon vid 8-tiden som den gemensamma avgången skulle ske. På en i bussen sittande arbetskamrats telefons mobilsvar talade jag in ett meddelande med önskan om en god tur och körde sedan om.

Jag var inte på väg till Italien. Av skilda skäl och varierande orsaker anhöll jag om befrielse från den turen. Så målet för min resa igår var ett annat. Samma som jag haft morgonen innan. Farfar var i sin vita Volvo på väg till Tyra!! För ni förstår: Tyra har pickar. Flera pickar. På ooten mest. Å på den andra ooten*. Lite härochvar annars också. Å så lite feber. Pickarna handlar om vattkoppor – gissningsvis. Å då ska man inte vara på dagis – typ. Då mamman och pappan inte kan sätta in andra studenter som vikarier för dem själv i examinationer, föreläsningar och annat blev Tyras lovledige faffa en beredvillig resurs.

Tisdag var jag där. Vi lekte, läste och tittade på Bässje i gamla videofilmer från föräldrarnas barndom. Tog det ganska lugnt alltså. Naturligtvis hade jag med min videokamera och filmade lite. Dessutom var den lilla läpp-tippen** medförd för att vi via Skype skulle kunna se-prata med faster Kattis i Östersund. Läpptippens kamerafunktion gav också lite filmmaterial – dock utan ljud. Alltsammans kan i sammanklippt skick betittas här.

Fiffigt med dendär tisdagsresan! hade farfar tänkt. Nu kan vi passa på att byta bilar.

Detta tarvar en förklaring.
Jag är lagligen ägare till två bilar med förfogar bara över en – den nyare. Vår äldre Volvo växelbrukas i Luleå av två av Tyras pappas syskon. Det fordonet är försett med dragkula. Så icke den andra mer Älvsbylokaliserade kärran som därför blir ganska värdelös när det skall köras släpvagnslass till Återvinningsstationen. Och det ska det nu. Vi har renoverat och tapetserat och pysslat. I sovrummet och trädgården. Dessutom köpt nya sängar. Resultatet av förnyelsearbetet är att massor med kartonger och säckar och brädstumpar och annat skall skeppas iväg – för att inte tala om de gamla sängarna. Och dörrar till några garderober och ett par rum skall till lackering. Släp nödvändigt! Takräcke och koffert förslår inte. Därför bilskifte på tisdagen i tanke att skräpköra på onsdagen – lovledig som jag är.

Men Tyra har ju pickar! Flera pickar! På ooten mest. Å på den andra ooten. Lite härochvar annars också. Å så lite feber. Därför blev det resa också på onsdagsmorgonen. Det var då jag körde om arbetskamraterna som var på väg till Kallax. När jag var på väg till Tyra. Igen.

Vi hade kul också på onsdagen – alltså igår***. Hon var lite piggare så det blev mer Bässje-film. Samma som igår med Bässje i trollskogen, på skattjakt och i kontakt med häxan Hia-Hia****. Och på kommandona itt! och ässch! blev det 6 varv Totte badar på en timme. Och Emma Tvärtemot. Och annan litteratur. Med den lillas kommentarer, pekningar, associationer och yttrande av alldeles egna ord – men nu för faffa fullt begripliga då han denna andra dag på raken bättre kommit in i hennes 20-månaders-dialekt.

Två dagar med nytta och nöje kombinerat. Idag skulle dock vattkoppejouren ordnas på annat vis så faffa fick dagen resfri och möjlig för skräpkörning och annat.

(to be continued…)

För 27 år sedan blev vi föräldrar för andra gången, också den gången till en liten tös. Ikväll firades hon i med knytkalasmiddag i Luleå. Närvarande var lillebror ett med fästmö och deras lilla Tyra, lillebror två, jubilarens pojkvän, jag och madammen - som faktiskt är orsakerna till hela evenemanget - samt två kompisar. Trevligt!
Bilden är den bild av sig själv som hon skyltar med på Facebook, tagen för ett år sedan tror jag. Den stora flickan med färgat mörkt hår är födelsedags-dottern. Hon är entusiastisk faster till det lilla ansiktet som i aktiv uppdaterad form kan betittas i en liten filmsnutt här.

Vi har varit i Luleå. Det var enklast att äta yngste sonens födelsedagstårta där. Minst logistiskt strul – typ. Fast han är ju inte yngst och sötast i klanen längre. Hans brorsdotter lilla Tyra slår det mesta. På väg till mathak i staden var det väldigt noga för henne att få med sina saker i en påse – samt givetvis hanväskan.
En två minuter lång film fylld av barnbarnkammardramatik finns här.

Lilla Tyra har varit här!!

Eventuella nytillkomna bloggläsare informeras härmed att Lilla Tyra är Barnbarnet med stort B. hon är boende i Luleå med sin hulde fader – som liten här i fastigheten ibland kallad Hattefnatten – och sin moder. Fredag kväll anlände den unga familjen för ett par dagars rast vila för föräldrarna och nöjsamma tidiga aktiviteter för barnet och di gamle.

Det är en väldig sprutt på folk som snart är ett år och åtta månader. Det finns kut i benen så det är inte sant. Och gott humör i kombination med bestämd vilja. Många nya glosor finns det och förmågan tilltar att kommunicera det mesta av sina tankar till andra ökar liksom förmågan att välja och vraka bland det hon vill och inte vill förstå. Ovanpå allt detta är hon sök som socker. Givetvis!! – hon är ju ett barnbarn. Mitt och madammens.

På ANDRA BLOGGEN finns (snart) en drygt två minuter lång film som ger en liten inblick i vad som sig under helgen tilldragit havit - här. Kanske är den dock inte helt rättvisande enär jag valt att visa hennes lugna stilla lek och den bokläsande mer intellektuella sidan av personligheten som bland annat kan yttra sig så att hon tar ett par böcker i näven, säger ”åttan” för att där blöjlös avnjuta att få litteraturen läst för sig – utan att ”göra” ett dugg*.
I stilla ro kan man naturligtvis avnjuta en glass och ta en söndagsmorgonpromenad till lekparken - OBServera de långa skuggorna - i filmen alltså.

Nu har de åkt för ett tag sedan för att under en ny vecka möta studier och dagis.
Själv laddar jag för jobbet i morgon och veckan. Och jag ligger efter. Oleckligt** efter.

I de senaste inläggen har jag med något undantag rört mig kring inskränktheter i den stora världen. Vädret i Jäkkvik var en. Analys av kommentarer på en annan blogg en annan. Ett föredrag vid ett speciellt tillfälle kring ett speciellt ämne en tredje. Och innan dessa tre en veklagan över att en nördig fackidiotisk dag är visset lokaliserad i geografin. Egentligen är det väl bara notisen om min far som inte andas inskränkthet, bara eftertänkthet.

Detta inlägg, noble Bloggläsius, sysslar dock blott och allenast med väsentligheter av globalt intresse kring en individ runt vilken tillvarons hjul snurrar på ett alldeles speciellt sätt.

Vem kan det vara?
Svar: Jesus!!!
??????
Ja, ja, ja, ja! Kan så vara. Men inte denhär gången!
Det handlar givetvis om Tyra Isabelle Strömbergsson!!
Just det!!

Sedan jag igår Bibelförklarat färdigt inför 50-talet ungdomar på Seskarö lägergård och madammen med väninna handlat sig less på IKEA i Haparanda styrdes kosan till Luleå för middag på Porsön – den del av staden som får sitt värde av att där bor barnbarnet jag inte träffat på en månad. Farfars Tyra-abstinens hade alltså nått graden rejäl allvarlighet men kunde till någon del botas i går kväll. Den lilla tösen hade sovit under dagen, var utvilad och rejält uppskruvad med en massa spring i benen. Dessutom har hon nu tillgång till eget rum för prylar, aktiviteter och leksugna far- och morföräldrar.

Jag filmade – titta här på knappa två minuter.

Jag är som tidigare nämnts fullt sysselsatt med konfirmander. Ibland är de bara så trötta att lite vilotid måste sprängas in. På det viset är det nu en stund varvid jag passat på att å den ANDRA BLOGGEN publicera en film med barnbarnet Tyra. Egentligen är det inte en film i ordet films rätta mening – alltså rörliga bilder. Det är mer av några bilder i svit.
Orsaken till detta filmfusk är att det om söndagen inte filmades och anledningen i sin tur till det var att farmodern som i farfaderns – alltså min – frånvaro var tillstädes föredrar att jobba med stillbildskameran. När sedan jag på måndagen var hemma med den lilla var vädret så illa att vi tvingades vara inne vilket innebar bara en kort filmad snutt då hon står och diskar – men sådant finns ju på en tidigare film. ANDRA BLOGGEN alltså – här.

Just det! Det är Bingi lut just nu. Lilla Tyra – vårt barnbarn – sover sin förmiddagslur.

På grund av Lule-kalas och arbete har den lilla sprallan varit hos farmor och farfar sedan fredag eftermiddag. Föräldrarna väntas på ingång under måndagens lopp för att antingen plocka hem det lilla yrvädret eller bli här ett par dagar. Ingen vet. Än. Det faktum att hon befinner sig i fastigheten räcker dock för att detta inlägg skall placeras i kategorin Farfar funderar.

Farmor jobbar idag men farfar – alltså jag – har en fridag från konfafotboll 2011 där han – alltså jag – tillbringat fredag kväll+natt+hela lördag fram till ca 18 samt söndagen inom samma tidsramar. Läsaren må begripa villket outsägligt offer detta har inneburit från hans – alltså min – sida. Att med barnbarnet i fastigheten vara hemifrån i umgänge med en massa andras om än äldre ungar visar på en arbetsmoral av stål och missionskaraktär av guld.


Att arbeta med konfirmander är kul och enormt meningsfullt. Så deltog hela lägret som gudstjänstfirare i Högmässan i Älvsby kyrka igår. Från lägret ca 40 stycken + en liten föräldrasvans och till dessa nästan runt 30 ”vanliga” gudstjänstfirare av regelbundet slag.

Det blev en stark gudstjänst. Oändligt tacksam är jag att de som vanligen firar gudstjänst och nu fick så många andra så att säga i knät – de ”skötte sig” alldeles utmärkt – vilket inte förvånar mig alls. Församlingen i meningen de regelbundna gudstjänstfirarna Älvsby kyrka är av den halten och ullen att de – hur skall jag uttrycka det? – ”ställer upp” när det in i kyrkan väller nya oerfarna unga människor. Man tar i och sjunger, agerar tydligt i liturgin och på alla sätt söker skapa en miljö – hittar inget bättre ord – som underlättar för de som på något sätt är ”gäster” eller ”nykomlingar”. Som ledare i verksamheten är jag bara så oändligt tacksam för detta aktiva stöd.

Och konfirmanderna?
Hallå! Det handlar om 34 fullt normala 14-15-åringar. Faktiskt bar de sig ganska onormalt åt. Det var inget strul alls. Inget snack. Inga stön – vad jag märkte. Inget larv. I stället uppmärksamhet och fokus, ambition att försöka hänga med i något som de allra flesta inte (ännu) är så bekanta med.
Kanske upp emot 30 av dem deltog även som kommunikanter – nattvardsgäster. Vi hade pratat om det innan och då blev sagt: det går inte att säga att ni ska delta, inte heller att ni inte ska eller får. Det är upp till var och en som är döpt. Just var och en. Däremot kan jag man säga att ni skall skita i grupptrycket. Snegla inte på andra utan bestäm själv. Och väntar du till nästa helg – konfirmationshelgen – är det inte alls fel. Kanske rentav lämpligt. 

Att tänka sig att 14-15-åringar inte är gruppberoende är ganska orealistiskt. De är det. Hör till åldern. Dessutom är detta lagidrottare. Men det var allvar, kanske lite pirrigt för en del men seriöst. De ”skötte sig” – även om jag egentligen inte gillar det sättet att uttrycka sig.
Att de sedan sjöng ikapp med församlingen – och volymvann – i slutpsalmen Pärleporten gjorde konfirmandledaren – alltså Tyras farfar alias jag – rentav tagen, rörd och stolt. Och församlingen lycklig över att ha förlorat matchen.


Barnbarnet Tyra sover alltså. Vi har lekt, läst, diskat och tittat på Bingi. Undrar läsaren vad det är går det bra att följa länkarna här och här till den lillas absoluta favoriter. Och när den njutningen är över slår hon ut med händerna och säger Bingi lut.

Bilderna? Farmor som har haft Tyra-monopol lördag och söndag kan också fotografera. Och jag har fotograferat av årets lägertröjas bakstycke, nedre delen.

När dendär Peter Jackson skulle göra Ringen-filmerna baserade på Tolkiens bokverk valde han att sprida ut handlingen på tre filmer där särskilt den sista blev väldigt lång. Nu lär han – enligt vad äldsta dottern sagt mig – vara i färd med att göra film av boken Bilbo av samme författare. När jag erfor att det skulle röra sig om två(!) filmer kom jag att fundera över hur man kan få ihop det av den betydligt mindre boken. Dottern gav något sorts svar om att parallella händelser bara antydda i boken mer eftertryckligt skulle ges filminnehåll så att resultatet skulle komma att innebära två biobesök.

Egentligen tror jag inte på hennes historia. Eller i vart fall har jag den tilläggsuppfattningen att man i stället för att göra en film om 3½ timme som kostar 150 spänn att titta på så gör man två filmer om vardera två timmar som kan beses för 100 kronor styck. Hundrafemti är ju ganska många slantar för att skaffa sig rejält nött sittläder. Hundra pengar verkar billigare – absurt nog också sedan man lagt dit en hundring till samt dessutom sett om den första.

Varför nämner jag detta?
Varför ids jag blogga om regigenidragen bakom Ringenfilmerna?
Svar: Jag har också producerat film! Två stycken denna molniga lite regntunga måndag.

Jag är knappast ett regigeni av Jackson-klass och även om jag inte når hans kvaliteter har jag fast min statist- och rekvisitabudget är mer begränsad huvvaligen intressantare utgångsmaterial att arbete med. Bloggläsaren – särskilt den kroniske återkommaren – anar nog att det nu rör sig om att jag i Windows Moviemaker klippt till så kallade Tyra-film* då barnbarnet som tidigare berättats helgvistats hos sin farmor och farfar – alltså hos oss.

I inlägget parker och bad på ANDRA BLOGGEN kan resultaten beskådas. Först en dokumentation av lördagens besök i ett par av ortens parker** och därefter filmatiseringen av söndagsbadet. Viss funderation har jag nog när det gäller filmkamerans skärpeinställningsförmåga men dramatiken kvarstår.

Lilla Tyra har alltså varit här.
Liksom de egna barnen höll igång i motsvarande ålder håller hon igång hela tiden pysslande, pratande och vandrande fram och tillbaka. Mer än de egna barnen håller hon dock en igång – om läsaren fattar skillnaden. Mycket som var ryggmärg och rutin för 20-25 år ges idag aktiva tankeprocesser i genomförandet och man är liksom mer fokuserad. Och har sannolikt därför roligare.
Nu är barnet dock hemma hos mor och far dit hon skjutsades av sin hulde farfader i går seneftermiddag. Väl hemma avnjöt gubben VM-finalen i damernas fotboll och fick se Japan efter 45+45+15+15 minuters spring och skubb slå ut favoriterna i straffsparkar.

Andra aktiviteter som läsning av böcker eller skrivande av snillrika blogginlägg ryms som inte i schemat vid celebra besök av denna typ vi avnjutit. Dock är denna dag en regntung måndag och vi får se vad som framledes händer.

Om det förra inlägget, dyre Bloggläsius, handlade lite om ditt och datt av blandat slag är detta ett mycket mer fokuserat slag och inlagt under kategorin Farfar funderar. Dessutom har det en komplettering på ANDRA BLOGGEN – klicka här.

Lilla Tyra fyller huset med sin närvaro några dagar – dessutom utan det trista ansvariga och regelsättande inslaget i gatubilden som barnbarns föräldrar brukar innebära. Hon är här själv i egen hög och ensam person. Speciellt hög är hon i och för sig inte men kompenserar väl sin brist på längd med ett skickligt och energiskt klättrande. Dessutom tilltar språksamheten med fler och fler om inte helt tydliga så ändå fullt begripliga ord, mest substantiv och glada tillrop.

Då hon flyttar sig mellan rummen med hastigheten av en dammråtta i orkan är det inte helt lätt att få henne att fastna på bild eller film. Dagens över fem filmade minuter blev därför bara knappt två i redigerat skick.

Nu är det färdigflyttat.
Alltså inte in men väl ut.
Alltså inte vi men lilla Tyra (med mamma och pappa).

I Luleå har vi befunnit oss både igår och idag hjälpandes till med utstädning av den tvåa som den unga familjen lämnar för att i stället få till mer späjs i en fyra rakt över gården. Två dagars jobb och sällskap med barnbarnet (med föräldrar inom parantes).

Tyra gillar farmor!! Hon gillar farfar åxå men farmor gillar hon helskarpt.

Madammen i mitt liv blev punktmarkerad två dagar i sträck vilket gav komplett arbetsutrymme åt alla andra inblandade – mormor, morfar, farfar, mamma, pappa igår, mamma, pappa och farfar idag. Föräldrarna in-flyttade för brinnande livet och vi andra ut-städade lika frenetiskt. Farmor Tyra-passade, ansvarade för marktjänsten och tog i övrigt i så gott det gick – men Tyra tär på heltid.

Mycket filmande blev det inte. Inget igår men väl vid ett par tillfällen idag. Det ned till knappa två minuter redigerade resultatet kan beskådas här. Tro inte att filmens stillasittande sekvenser är representativa för den lilla tösens vanor. Springa, leka, bära, rota och vara allmänt utför och i vägen är mer normaltillståndet. Och givetvis glädjespridande. Att man sedan måste äta och kort avnjuta en film på mammans dator innebär dock stillasittande filmtillfällen.

Nu är de tre i alla fall inne i sin nya lya och det gamla grytet är tömt.

Idag – rättare sagt igår – har dagen varit varm.

Näst varmast i landet enligt SMHI som anger Älvsbyn och Vidsels temperatur till 30,2. Skellefteå erhöll den nationella toppnoteringen med ytterligare 2 ynka tiondelar.

I denna värme kändes det rejält tufft att ägna sig åt jordskottning, gräsklippning eller andra fysiska aktiviteter. Allt sådant avfördes från dagordningen. Annat arbete fanns dock på listan över nödvändiga saker att göra. Jobbrelaterat arbete. På förmiddagen knypplade jag således samman ett hyfsat säkert men ändå preliminärt schema för kommande hösttermins Svenska kyrkans grundkurs. Det var som sista startutrop för den saken eftersom den administrativa funktionen på skolan som sammanställer och distribuerar slika saker går på semester i morgon. Vid 11-draget var det klart och ivägmailat.

Lite nätsurfande avslöjade att mångt och mycket – bloggar, tidningar mm – tagit värmestopp. Vart jag klickade fann jag frenetisk inaktivitet på alla håll och kanter. Bara den israeliska tidningen Haaretz gav prov på något som samtidigt var smart, viktigt och aktuellt. Jag påbörjade en översättning för att publicera texten här men gjorde den inte klar. På engelska kan artikeln som är skriven av en professor vid Hebreiska universitetet läsas här.

Eftermiddagen fick annat innehåll – ett radikalt annat innehåll.

Lilla Tyras mamma och pappa hade uttalat önskemålet att Tyras pappas pappa denna eftermiddag skulle komma till Luleå och vara med Tyra så att mamman och pappan i värmen skulle kunna jobba på med sin flytt. Givetvis hade Tyras pappas pappa nappat på det förslaget. Jag lämnade därför strax efter klockan 15 det 30-gradiga Älvsbyn för att väl kommen till Luleå finna att temperaturen sjunkit med en grad per körd mil. Tur det inte var längre.

Det blev verkligen en fin eftereftermiddag och kväll. Undrar stillsamt vilket utslag man skulle få om man satte en stegräknare vid den lilla tösen. Multiplicerar man sedan antalet dagsteg med 15cm skulle man få hennes framochtillbakadistans. Fyra gånger det skulle motsvara en vuxens distans om vuxna orkade hålla på som en som är 16 månader. Tar man därtill och funderar över det sammanlagda antalet gånger hon med hjälp av trappor, möbler och andra attiraljer klättrat sin egen dubbla kroppslängd måste man bli imponerad över orken. Och sympatianfådd.

Efter mat och glass tog vi – alltså Tyra och jag – en cykeltur till farfars kompis Tobbe som också bor på Porsön. Kul snackstund för farfar. Jättesandlåda för pakethållepassageraren. Lugn och ro för mamma och pappa så de kunde flytta flitigt.
Väl tillbaka invigningslek i Tyras eget rum i nya lägenheten. Sedan klätter upp och rutschkana ner. När det skulle bli bad, välling och suss och föräldraaktivitet i samma lägenhet som sussandet for farfar tillbaka till värmen.

Givetvis hade jag med filmkameran och resultatet kan beskådas här.

Klockan drar nu mot ett på natten. Ute är det 22,1 grader. I sovrummet 27,3.

Igår tapetserade jag inte! Näpp! Uppdraget var ett annat.
Det var så att lilla Tyras föräldrar på kvällen tapetserade i den lägenhet de strax beflyttar. Tyras farmor och farfar* var inlejda som Tyra-sällskap under tiden som denna gång inte innebar ett petande med tapeter – det så kallade tapeteriet. Det gjorde ungdomarna själva med resultatet mvg från både morfar och farfar**. Och farfadern*** kan konstatera att den papperklistriska successionen fungerat.

Valla lilla Tyra är ingen lek och egentligen kan man fundera över vem som egentligen vallar vem. Det handlar mer om knallar än vallar faktiskt. När man snart är 1⅓ år gammal är det roligaste som finns att gå och ju mer åt fel håll man går desto lustigare blir det. Givetvis filmades det lite och en kortis om Tyras utelekande kan begluttas här.

I övrigt är det midsommarafton nu – en regnig sådan. Skvätter och skurar som fram och tillbaka hela dagen. Alla barnen är på sina jobb på andra orter och det är bara jag och madammen i kåken men en bekant kommer på besök. Under många år har hon med tre söner midsomrat med oss vilket bland annat betytt en årlig brännbollsmatch mellan familjerna. Då också hennes barn blivit stora och befinner sig på annan ort blir laguppställningarna i kväll pinsamt tunna.

Ship to Gaza seglar igen under på många håll massmedial och bloggial uppmärksamhet. Gissningsvis kommer ämnet upp framledes också här. I eftermiddag nöjer jag mig att tycka att israelerna skall släppa igenom fartygen. Det båtarna har med sig behövs i Gaza.

Idag, Pingstdagen, har värmeböljan tagit tvärslut. En del av de som några dagar fyllt fastigheten med sin närvaro har också rest och det kan bli läge för en liten summering.

Torsdag var det som jag redan nämnt läsårsavslutning på folkhögskolan. Och varmt.

Hur vår skolverksignorerande avslutningsgudstjänst gick till och vilka kommunalförbjudna saker som  där ingick aviserade jag att jag kanske skulle återkomma till. Det kanske jag gör – men inte nu.

Fredagen var en dag i förberedelsernas och kalasets tecken. Kalaset gällde äldsta dottern – kallad Snuppan som liten – som nu har studerat färdigt och blivit språkfröken i svenska och engelska för gymnasister. Till detta uppnådda studieresultat har hon ävenledes redan till hösten jobb – ett vikariat. Enda macklet med vicket är – ur pappans synvinkel – att det är i Östersund dit det inte finns några vettiga kommunikationer.

På fredag kväll skulle tösen firas med kalas i trädgården för familj och vänner. Givetvis hade lillasyster – Snorvan som liten – infunnit sig tillsammans med en för henne viktig jämnårig mansperson – jag har inget smeknamn på honom (än). Lilla lillebrodern – Heffaklumpen – har lagt tentamina bakom sig och var på plats och den större lillebrodern – Hattifnatten – dök efter att ha arbetat klart för dagen vad det led upp tillsammans med fästmö och släktens yngsta: Tyra – hon som på bilden hjälper sin faster med paketen.

Mellan raderna i detta omständiga sätt berätta om barnen skall läsas att jag är oerhört glad, stolt och tacksam för hela kvartetten. Och de som de så att säga ”dragit med sig”. Stolt över alla, men denna gång var det ju en av dem som främst stod i centrum. Därför fanns också på kalaset andra hon bjudit: ett antal ungdomsvänner och ett par för henne viktiga andra vuxna.

Det här med ungdomar och vuxna är i och för sig ett spännande begreppspar. Ungdomarna i trädgården var i 25-30-årsåldern vilket betyder att de nu är lika vuxna som vi var när vi förvärvade fastigheten. Unga vuxna är därför en bättre beskrivning av de som vi äldre vuxna kunde prata och diskutera allt möjligt med – med stort utbyte.

Det var alltså mat, dryck och umgänge!
Det var mycket trivligt och trevsamt!

Lilla Tyra fanns förståss med, men var inte fredagskvällens huvudfigur. Annat blev det på lördagen men för att få information om den dagen remitterar jag läsaren till inlägget trädgårdsdax med film på ANDRA BLOGGEN. Bilden invid är ur filmen och hennes omnämnande här räcker för att detta inlägg skall inplaceras i kategorin Farfar funderar.

Den här helgen känns verkligen inte som sista söndagen i maj. Det har faktiskt vad gäller vädret varit mer än lovligt kallt och kulet. Trevligt var då att göra en utflykt till Luleå för att underlätta för lilla Tyra med föräldrar att fira mors dag, farmors dag, mormors dag och gammelmormors dag – alla dessa med respektive medskyldiga till mödraskapet. Och som grädde på moset också en far- och en mor-bror.

Tio mer eller mindre vuxna varav bara två dagligen hemmahörandet i hushållet blev i mesta laget för en eftermiddagstrött liten tjej som i stället för att bedriva verksamhet med spring, klätter eller annan äcksjön helt sonika valde att vila sig igenom det mesta av kalaset. Klickar man här kan man avnjuta trekvarts minuts småbarnssömn.

Innan jag griper mig verket an för att skriva mer om Påskhelgens gudstjänster och budskap sticker jag in ett inlägg om en annan icke obetydlig väsentlighet som kan beskådas å bilden härinvid som i sin tur är tagen från den film som sedan tidigare i kväll finns publicerad å den ANDRA BLOGGEN. Till filmen finns också där mer text och alltsammans nås om man klickar här.