stigstrombergsson

Så befinner jag mig hemma på nytt. Veckan hittills har varit fylld av främst årets upplaga av en av höstterminernas mer meningsfulla arbetsrelaterade inslag: läger i Jäkkvik.

Vi brukar göra så nämligen. Fara till fjälls för några intensiva dygn inom ramen för Svenska kyrkans grundkurs. Till årets arrangemang beslöt de lärare som på skolan ansvarar för Volontärlinjen att göra samma sak och då den gruppen reste till samma plats samtidigt betydde det 26 elever och 4 personal.

Måndagen gick i resandets tecken samt aktiviteter med uppenbar lärakännavarandraavsikt. På ett läger med vuxna – om än många unga vuxa – deltagare betyder det till exempel att det är eleverna som handlar mat och tillagar måltider vilket förutom att det sätter krubb på bordet skapar arbetsgemenskap. Givetvis görs också annat som skapar gruppkänsla och sammanhållning.

Tisdagens väder var regnigt under förmiddagen och de bägge grupperna lektionerade därför var för sig. Runt 11 hade det klarnat upp och spatserturen utomhus kunde påbörjas. Raststugan vid trädgränsen var målet och dit tog sig de flesta i den allteftersom höjden tilltog till tagande vinden. På kalfjället var det faktiskt riktigt duktig blåst och av den anledningen var det bara ett par handfullar som gjorde den sedvanliga toppbestigningen av Peljekaise.
Efter gemensamt beskådande av filmen In my country tågade bägge grupperna till Jäkkviks kapell för berättelse om den i Jäkkvik födde Lars Levi Laestadius och den väcklelserörelse som bär hans namn. Beröringspunkterna mellan filmen och väckelsen är större än man tror – i all fall om man följer tanketråden sanning – barmhärtighet/förlåtelse – försoning – fred/frid.

Onsdagen var vi inblåsta!. Riktigt grisväder. Tanken att göra om tisdagens bedrift att bada i Hornavan* fanns inte ens i 12 sekunder. Grupperna jobbade, samvarade och hade det bra.

Torsdagen packades och städades det för fulla muggar innan hemresan startades. Rejäl blåst också denna dag. Bilden som pryder inlägger är tagen ur Lokala Världsbladets** bevakning av stormen och föreställer den avblåsta björken utanför Pastorsexpeditionen i Arjeplog.

Väl hemma i Älvsbyn ögnades den aktuella veckans insändarsidor i lokaltidningen igenom. Flera insändare berör det kyrkoval som nu nalkas och skulle kunna ställas in under den gemensamma rubriken uppblåst.
Men om det återkommer jag – kanske.

Lär-å-klämd är alltså tillståndet denna vecka då arbetsplatsen fått en hoper elever invällande samt rustar för ytterligare en lärjungeinvällning nästa vecka. I klartext betyder detta bland annat att Volontärlinjen anlänt och har startat sitt arbete. Till den kursen - som går över hela läsåret - är jag knuten i lektioner och en del annat vilket gjort att tid och tankekraft klämts in där.

Svenska kyrkans grundkurs startar nästa vecka och funderingarna kring lärandet i den gruppen klämmer minsann åxå ut sin energi. Den kursen har sitt eget liv med lektionsinnehåll och annat som skall planeras men skall den i några sammanhang också samverka med Volontärlinjen.

Andra linjer och studiegrupper har också börjat men till dessa är jag - ännu - inte kopplad. Dock ingår i mitt uppdrag att vara hela skolans skolpräst och ett sätt att vara det är ansvar för skolans dagliga morgonböner samt givetvis att söka odla kontakter med så många som möjligt.

Rockader och byte av arbetsrum handlar också om lär-å-klämdhet. I sanning är det en hel del stök och bök bara att flytta sju meter. Fördelen är att man ges ett städ- och röjtillfälle bland alla papper och mappar och pärmar och anteckningar och böcker och stordia och brev och andra försändelser. Då jag dessutom är en staplare som sällan slänger något utan i stället lägger allt i högar blir ett städprojekt närmast att betrakta som en arkeologisk utgrävning bland allt möjligt travat på tre bord. Så småningom nådde jag nederdelen av den första högen på det första bordet och då blev det papper från 1998 som jag kastade.

Tre rågade banankartonger med kasserat material blev det faktisk! Och högen som överlevde framfarten var bara 35 cm hög. Men tid tog det. Och kommer att ta. Bokhyllornas många böcker - egna och skolans - utgör väl inemot 10 hyllmeter och de blev bara uppkastade längs väggarna i mitt nya rum. Ordnandet av dessa volymerna i olika kategorier - Bibelvetenskap, Kyrkohistoria, Dogmatik, Psykologi osv - gissar jag kommer att ta en kommande dag.

Kommande helg innebär att ytterligare ett lär-å-klämd i form av en kort kurs som dessutom är lokaliserad till Skellefteå. Den kursen är ett tredagars förberedelseseminarium inför en studieresa senare i höst till Betlehem och Jerusalem. Då jag utgör en del av kursledningen har det varit nödvändigt klämma in både bokläsapåande och arbetspassförberedelser - alltså mer läråklämd!

Tro nu inte att jag klagar!! Näpp-näpp-näpp!! Inte det!!

Jag tycker ju att allt detta är kul, intressant och meningsfullt.

Lär mig något nytt varje dag faktiskt - på ett klämmigt sätt.

Att sedan Svenska kyrkans Läronämnd borde gå under beteckningen Läroklämd(en) är en annan sak. Vad den haft för sig och vad jag tycker kring det haftförsigandet hinner jag dock inte klämma in. Men läs gärna Dag Sandahls blogg i ärendet. Han beskrev igår i inlägget Läronämnden den omfattande splittring Läroklämd(en) visar upp vad gäller könsneutrala äktenskap. Sandahl är skarp i sin analys och jag delar hans ståndpunkter - i denna fråga.
 

Bilden illustrerar väl mest slutet av detta inlägg...

Ämnen som "änglar och demoner" och "himmel och helvete" sysselsätter för närvarande mina tankar tillsammans med temat "när Jesus kommer". Att detta skvalpar runt beror på att det en kommande helg - om 1½ vecka - skall vara ett större ungdomsläger på Lillstrands ungdomsgård strax utanför hemorten.

Lägret arrangeras av organisationen KRIK - KRisten IdrottsKontakt - tillsammans med Älvsby folkhögskola. Att skolan är med i detta beror på den prioritering som ungdomsverksamhet som finns inskriven i diverse mål- och policydokument.*

Arrangemanget är tänkt för 50-60 personer 15-20 år gamla. Det planeras till stor del av en knippe eldsjäliga lite äldre ungdomar (pojkar) i 17-18-19-årsåldern och de har - fråga mig inte "varför?" - uttryckt önskemål att jag skall leda Bibelstudier kring de två första ämnena samt predika i en gudstjänst - vanligen i sammanhanget kallat "möte". Temat för predikan fick jag dock välja själv - "när Jesus kommer". Observera: Inte "när kommer Jesus?" som jag definitivt inte vill ge mig in i spekulationer kring.

Tonåringar är egentligen lite svartvita till sin läggning. Varken "änglar och demoner"** eller "himmel och helvete" är ju bibliska huvudteman. Sakerna finns där - helt klart! - men mer som detaljer i en tavla, inte som huvudmotiv. Men lite typiskt är det att det hos unga väcker en viss fascination och att de önskar sådana ämnen. Jag klandrar inte detta utan tror tvärtom att det är naturligt. Men definitivt menar jag att de sakerna inte direkt tillhör huvudbudskapet - skulle vara "himmel" i så fall.

Förresten kan det också sägas att KRIK genom personalunioner mm står ganska nära EFS ungdomsrörelse SALT. Andan liknar lägret Livskraft eller UngdomsOAS och de ungdomar och ledare som är engagerade har en tydlig ekumenisk öppning till EFK och Pingst - alltså en ganska frikyrklig stil.

En smula glad blev jag därför när jag fick deras förfrågan - det måste jag erkänna. Jag är i alla fall en 56 år ung ganska stofilig torrsvenskkyrklig lärargubbe som haft en del av planerar-ungdomarnas föräldrar som konfirmander och/eller medlemmar i den ungdomsgrupp jag hade förmånen att få vara engagerad i när jag var församlingspräst strax efter det att inlandsisen drog sig tillbaka. Att hitta någon yngre och ballare borde inte vara svårt - typ.

Är alltså i någon sorts tankeförberedelsefas. Återkommer sannolikt i ärendet.

**  Ämnet har inget att göra med filmen baserad på Dan Browns bok med samma titel utan skall just handla om "änglar och demoner" i Bibeln.

Skall min blogg vara personlig kan den inte för ensidigt innehålla kommentarer till vad som händer vid Älvsby folkhögskola - min arbetsplats. Skulle sådant börja dominera blir det ju en jobb-blogg intressant allenast för personer kopplade till skolan som elever, personal, samverkansparter etc. Den skulle då också bli alltmer bunden av arbetsplatsens situationer och villkor. Så vill jag inte denna blogg skall vara vilket gör att jag då och då nämner detta som jag nu upprepar: Denna blogg är En alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet.

På Älvsby folkhögskolas nya hemsida - länk till höger - kan man klicka sig fram till Bloggar. Där finns min blogg inte med - eftersom den är privat - men tre andra bloggar finns där - hitintills. Två av dem är knutna till skidsporten. Den tredje - som från och med nu länkas till här till höger - rör sig dock inte om skidåkning. Dem är skolprästens blogg. Alltså min egen skol-blogg. Med namnet preacherteacher.

Om de andra bloggarna som har länkningar här till höger brukar jag säga att Jag finner dem intressanta. Representativa är de inte utan just intressanta, oftast skrivna av personer som jag har eller haft en del kontakter med genom några eller många år. Vad dessa skriver behöver jag inte hålla med om. Och gör ofta inte heller. Men de får stå med i alla fall. Fast det ibland är med bävan jag klickar runt bland dem.

Med bloggen preacherteacher är det dock annorlunda. Jag är själv bloggaren också där. Och klickar man mellan kommer man nog att märka att:

• En del inlägg här kommer finns där - kanske bearbetade. Men inte allt härifrån.
• En del inlägg där hamnar också här - i modifierad form. Men inte allt.

Dock känns det skönt att i länkförteckningen foga en hänvisning till en blogg som har en författare som jag till hundra procent delar åsikterna med och som har mitt totala förtroende. En riktig helyllekille faktiskt.

PS: Skolans kapell - ett andrum kanske är något läsaren vill läsa... DS

I ett tidigare inlägg nämnde jag frågor Livskraftslägrets deltagare ställt genom små lappar i en frågelåda. En del av dem kom jag att snabbesvara direkt medans andra lades på hyllan till eventuellt senare inlägg - alltså nu.

Varför kallar man Gud för MAN? Och inte kvinna?
Korrekt är att Gud oftast omtalas som "han". Dessutom förekommer andra "han-ord" som Fader, konung, Herre osv. "Hon-ord" typ Moder eller annat är mer ovanligt. Både i Bibeln och kristet språkbruk. Detta är givetvis en brist. Och en följd av de tider Bibeln och kristet språkbruk formades.

Samtidigt är det personliga - Fader, herde osv - en viktig styrka. Gud är inte en "den" eller ett "det" utan en person(lighet). Och personligheter blir i vårt mänskliga sinne benämnda som "han" eller "hon". Och då det för judar, kristna och muslimer handlar om tro på en Gud - inte flera och av olika kön - blir det "han" man säger. Fast man vet att Gud går utöver "han" och "hon". Är "överkönlig" typ.

Sedan väljer Gud att bli människa. Och som människa måste det ju bli en "han" eller en "hon". Och Gud väljer då att bli en man. Judisk sådan. Och snickarkunnig. På så sätt gjorde Gud sig tydlig för oss människor. Givetvis betyder detta inte att snickare är närmare Gud än rörmockare, att judar är närmare Gud än icke-judar eller att män är närmare Gud än kvinnor.

Varför är judarna Guds utvalda folk? Och Varför "missade" judarna Jesus?

Judarna - eller hebreer eller israeliter som de kallades tidigare - utvaldes av Gud för att det skulle finnas en plats och en miljö där Gud - när tiden var inne - skulle födas som människa. Gud hade kunnat välja mohawk-indianerna, zigenarna eller Burträskarna - men gjorde inte det. Utan det blev judarna. Helt oförtjänt. För att de var mindre och oansenligare än alla andra folk.

Orsaken till att judarna sedan "missade" Jesus verkar vara den att han inte motsvarade de tankar de hade om hur Befriaren från Gud - Messias - skulle vara. Och hur Guds utsände skulle agera. I Jesus fortsatte ju Gud sitt "nedifrånutväljande" på så sätt att han umgicks med de som inte var fromma, starka och väl sedda. Och detta tyckte de som hade sitt andliga på det torra var osmakligt och fel.

Tycker du att homosexuella har rätt att gifta sig i kyrkan och skaffa barn?
Detta är en fråga som verkar vara riktad till mig personligen. Om hur jag tycker. Och då blir svaret också det. I några sammanfattande meningar. hur jag tycker alltså.

Jag tycker att homosexuella skall få leva i av samhället lagligt reglerade varaktiga relationer. Den relationen kallas partnerskap och motsvarar i allt väsentligt den heterosexuella relationen äktenskap. Jag tycker vidare att ordet äktenskap också fortsättningsvis skulle behållits för relationen man-kvinna. Jag tycker också att de religiösa samfunden ska fråntas eller avsäga sig vigselrätten så att vi i Sverige får det man har i till exempel Frankrike - juridiskt bindande äktenskap eller partnerskap ingås inför civil/borgerlig myndighet.

Då det sannolikt inte går så utan i stället blir så att kyrkor och samfund (till och med enskilda vigselförrättare) kommer att få välja om de vill viga samkönade par tycker jag att kyrkorna skall nöja sig med att viga/välsigna tvåkönade relationer - något för vilket vi odiskutabelt har Biblisk och teologisk täckning. I den troliga situation då det kommer att bli valfritt kommer jag med största sannolikhet begagna mig av rätten att avstå från att viga samkönade par.

Vad gäller rätten att skaffa barn tror jag frågaren menar adoptioner. Först och främst så har ingen, varken hetero- eller homosexuell har enligt min mening rätt till barn. Det är barn som har rätt till föräldrar. Och bra föräldrar. Inget tyder enligt min mening då på att homosexuella i sig skulle vara sämre föräldrar än andra. Eller bättre. Och därför kan de väl få adoptera. Som en möjlighet. Om de personligen är lämpliga. Men någon sorts rättighet till barn har ingen.

Med detta är gissningsvis olika trådar hopknutna vad gäller lägret Livskraft.

Och liksom det alltid blir när något omfattande är över blir jag lite "bakis" - fylld av sådant jag tagit in och lite oförmögen att tänka. Men ändå med ett behov att kommentera det timade. Alltså det skedda. Eller hända. Eller det som hänt. Till en del. I vart fall.

Först då: Det är kul att vara bland ungdomar!
Jag upprepar min tanke att fler präster och ungdomsledare skulle ta sig för att mygla sig med när tillfällen till sådant bjuds. Även om det blir udda tider, sena kvällar, rentav hela dygn, kanske sova borta, troligen en upplevelse av att det är stojigt och med en lite ruffig och oborstad andlighet.
 

I vilken grad man - alltså jag - i sammanhanget är malplacerad vet jag inte. Och struntar i. Kanske är jag "farbrorn" som, bara för att folk är snälla, får lulla omkring på lägret. Jag gör ju ingen skada. Typ. Vara hur det vara vill med detta. Jag tycker det är meningsfullt att möta unga som vill. Som vill utvecklas i tro. Och vill växa i Jesusefterföljd. Och vill att andra skall göra det.

Det blev som två grupper av ungdomar jag fick möta. Och hade lite olika att göra med. Där var de riktigt unga - alltså årskurs 9 och ettantvåan på gymnasiet. Snack med dessa blir mer sporadiska. Sedan finns de äldre, alltså de som på lägret är äldre men ur min synvinkel givetvis är yngre. De som är sådar kring och drygt 20. I några fall inemot 30. De är ju unga men i de unga ungas ögon gamla. Men inte lika gamla som jag. Alltså uråldrig.

Det som de nämnda ½unga - eller bättre uttryckt unga vuxna - säger och gör är viktigt för de riktigt unga. Och många gånger riktigt bra. Under Livskraftlägret hörde jag två av de fem bästa predikningar jag hört senaste året - alltså då mina egna oräknade*. Och det var två småtjejer** som låg bakom. Oskolade förkunnare som utan effektsökeri "bara levererade" god central undervisning till sina jämnåriga. Och till dem som var något yngre.

Min uppgift på lägret var att leda tre mässor - i två fall lite på sidan om programmet. Dessutom två seminarier av teoretisk karaktär - alltså inte idrott, sång eller annat vettigt. Givetvis meningsfullt. I vart fall för mig. Förhoppningsvis också för deltagarna. Särskilt mässorna tror jag spelar en stor roll. Det blir de lite äldre unga som väljer att 22.30 tre kvällar å rad fira en något av en extragudstjänst. Lågmäld, meditativ och med det konkreta Jesusmöte som en mässa alltid innebär.

Så jag är lite "bakis". Särskilt som det i går eftermiddag för första gången sedan före jul blev tid, hälsa och temperatur till att rejält motionspromenera.  Och ta en liten virre. Samt sova ut.

Frågelådefrågorna jag återgav i förförra inlägget kanske jag återkommer till.

Lägret Livskraft är nu inne på sitt sista dygn.
Och i en paus stjäl jag mig lite tid att blogga i saken.

Livskraft handlar om att ungefär 60-talet ungdomar och vuxna har varit tillsammans några dagar på folkhögskolan i Älvsbyn. Dagar som innehållit Bibelundervisning, seminarier av olika slag, gudstjänster skoj, mässor och allehanda spontana aktiviteter. Llitevarifrånsomhelst kommer man men de flesta är från södra Norrbotten. Och kanske med tonvikt på EFS-sammanhang. Med ett litet inslag av både frikyrka och också Svenska kyrkan förutom EFS.

Själv har jag haft ansvar för ett par seminarier. Och mässor tre kvällar å rad klockan ½23.

Meningsfullt är vad det är. Fler präster - och andra ledare - skulle ta sig för att vara med i tockna sammanhang. Som själavårdare, berättare, vägledare. För det är ju faktiskt en förmån - typ. Även om timmen kan bli sen. Och dagen lång.

Igår introducerades en "Frågelåda". Med tanken att ställda frågor skulle kunna besvaras i ett seminarium - eller på annat vis. Och frågor kom. Men frågarna valde andra seminarier. Så frågorna kom att lite hänga i luften.

Det är ändå spännande att se vad för frågor som ställs - egentligen. Ganska blandade faktiskt.

Ett par tre enkla snabba faktafrågor låg i lådan:
Vad betyder ordet Bibel? Vad betyder INRI? Vad symboliserar korset? (som man har runt halsen).

Böcker, Jesus från Nasaret, Judarnas konung (på latin) samt Befrielse, frälsning, Guds kärlek skulle kunna vara snabba svar på dessa.

Ett par - kanske - mer skämtsamma frågor fanns:
Hur många kineser föds det på en dag? Samt frågan Vafför? Ö.
Jag vet inte hur de skulle kunna besvaras.

Och så några sammansatta, inte så jättesnabbt besvarade, frågor för tankeutbyte och reflexion.

Varför kallar man Gud för MAN? Och inte kvinna?
Samtal kring olika sätt att tala om Gud är minsann inte en kvick historia. Såvida man inte anser att Gud är en karl förståss. Men är Gud något mer än en karl förtjänar både Gud och frågan ett tankeutbyte.

Varför är judarna Guds utvalda folk? Och Varför "missade" judarna Jesus? Asså när han kom till jorden?
Handstilen tyder på samma frågare. Inte heller snabbsvarat. Varken den ena eller den andra. Särskilt mot bakgrund av kriget i Gaza. Idag. Hoppas bara frågaren hittar någon som kan belysa, inte bara propagera.

Tycker du att homosexuella har rätt att gifta sig i kyrkan och skaffa barn?
Kanske är detta två frågor. Eller en. Och även om svaret skulle - kanske - kunna ges snabbt förtjänar saken lite utredning, lite problematisering, lite nyans. Eller snarare: nyanser. Så att det inte bara blir själavård och vägledning genom megafon.

Men det är intressant att se vad ungdomar frågar.
När de ges tillfälle att fråga.
Livskraftigt.

I går kväll avlöpte skolan elev- och personaljulfest under dramatiska former. Traditionellt och som brukligt skulle ett julbord fyllt av smaskigheter avätas, lite musik avnjutas, möbel-linjeläraren avyttra det årliga kåseriet och naturkunskapsläraren avrapportera årets fram-förandevariant av dikten Tomten av Viktor Rydberg. Detta är programmet hart när varje år och avsteg från detta tillåtes inte. Kvaliteten av alltsammans är dessutom avsevärd.

Detta år kom programmet dock att avsiktligt utökas. Elever hade tagit initiativ till att elever i olika grupper genom sånger, dikter eller annat skulle avslöja sina lärare som de dessutom avtagit sitt ordinarie utseende och utstyrt med för maskeradändamålet aviserade kläder.

Sådant är läskigt! Man vet aldrig vart det far! Klassen A1 frågade om de fick styra ut mig i klänning. Jag krånglade mig ur saxen genom att hänvisa till att jag mestadels undervisar på Svenska kyrkans grundkurs och att fler allmänlärare fanns att tillgå. Grundkursarna frågade och jag parerade med att nämna att jag tillfrågats av A1orna och att de kunde kasta sig över någon annan av de lärare de möter.

Sedan jag på så sätt skaffat mig lebensraum var det dags att söka efter en slutlig lösning på maskeradekiperingsproblemet på egen hand. Eller på två man hand. En av skidtränarkollegorna är bara något längre än jag själv - den andre betydligt längre - och tillfrågades om ett samordnings-förfarande. Arrangemanget väckte mer flatskratt än stående ovationer och resultatet av rollbytet kan betittas på vidstående bild. Med heder och värdighet bar tränaren den prästerliga utstyrseln. Den lånade kroppsstrumpan fungerade väl på skolprästen - alltså mig - eftersom den genom sin elasticitet tolererade att min axelbredd sitter cirka ½metern nedanför den nivå dräkten var van.

Nu är arbetsveckan slut, slut, slut.

Skolprästlärarn pustar ut, ut, ut

Jag, en kursmedverkarslav

stänger tankeflödet av

och stirrar tomt framför mig!

När jag är riktigt trött skriver jag dåliga rim - som synes.

Ibland när jag inte är trött och får ett anfall av poetik kan det också slöjdas verser. Då händer det - men inte ofta - att verserna når en högre kvalitet än poemet ovan som dock är ett gott exempel på den sortens rim som uppkommer då hjärnan inte bara ser ut som utan också känns lika alert som en portion havregrynsgröt. Jag gissar att det är denna djupsinniga erfarenhet hos andra personer som gett upphov till ordet gröt-rim.

Vad har då veckan inneburit?

• Den startade redan i söndags - söndagen är ju första veckodagen - med att jag fick leda gudstjänsten på EFS. Det jag predikade då samt andra funderingar knutna till samma Bibelavsnitt är redan utlagda å bloggen (exe-geten bräker - johannes 17:9-17 och femte söndagen i påsktiden)
• Måndag var jag på skolan strax efter 0700 för att kolla upp en del saker innan förmiddagens personalträffar som sedan under eftermiddagen åtföljdes av planering av en bunt lektioner senare under veckan.
• Tisdag landade Svenska kyrkans grundkurs östra Norrbotten (GrkÖN) på skolan för sina sista fyra kursdagar innan muck och sedan jag lektionerat och annat med dem var det - i och för sig icke jobbanknutet - kvällsträff med den socialdemokratiska kyrkofullmäktige-gruppen.
• Onsdag innehöll efter mässa 0800 fler lektioner med sagda grupp varvat med förberedelser samt en middag och samvaro om kvällen. Eventuella lektionshål fylldes av samtal med från huvudstaden utsänd utvärderare av GrkÖN.
• Torsdag undervisades det också både för- och eftermiddag och på kvällen ryckte trettiotalet personer knutna till gudstjänstutvecklingsprojektet Navet in på skolan - alltså ett kvällspass.
• Fredag förmiddag - efter mässa 0800 - grundkursens sista timmar samtidigt som verksamheten kring Navet roterade med ett allt högre varvtal som jag helt kunde ansluta till under eftermiddagen och kvällen.
• Lördag - alltså idag - har det sprungits vidare kring Navet och ur ekorrhjulet kunde jag kliva efter lunch.
• Nu - lördag runt två pustar jag ut med hjälp av ett tangentbord.

Bloggande är rekreation - har ni hört så konstigt??!!
I vart fall innebär det lite reflexion - alltså återtanke på det som skett.
Och innebär på så sätt något av en debrifande traumabearbetning.
 
Apropå psalm 61 i Psalmboken så klurade en Navetkursledningsstiftskollega i morse:
När slutar lågorna och var börjar ljuset?
När slutar grenarna och övergår i trädet?
Var är gränsen mellan gåvorna och Anden? tjänsterna och Herren?
Och var slutar en lem och var börjar kroppen?