stigstrombergsson

För ungefär en månad sedan bloggade jag under rubriken vad var det jag sa – här. Just den formuleringen har legat kvar i huvudet men då främst inte polemiskt kring dittan och dattan i kyrka, samhälle och värld. När vad var det jag sa förses med utropstecken och blir vad var det jag sa! är det ofta polemik och viljebrottning men med frågetecken blir tonen en annan. Det är den aspekten som sysselsatt grubbelapparaturen en lite jättesmula den sista tiden. Kring nästan 50 års förkunnelse, föredrag, olika studiesammankomster och mycket annat känns vad var det jag sa? som något jag kanske skulle försöka ta reda på och få reda i – kanske.

Som jag tidigare berättat tidigare har jag genom alla år sparat det allra mesta av prästerliga fusklappar och manus. Inom möjligheternas gräns skulle det därför gå att snoka igenom det hela och sammanställa joxet tematiskt och/eller kronologiskt till någon sorts bok med titeln Svamlade predikningar af Stig Strömbergsson volym 1-3 eller nåt liknande. I teorin skulle jag kunna göra det – knappast någon annan. Jag kan inte under himlen ana någon som skulle vara motiverad, inte heller någon som skulle kunna forcera handstilen i mer än hälften av materialet. EN skulle kunna göra det! Jag själv.

Då dyker nästa dilemma upp. Ska en sådan genomgång ske utifrån till vilka böcker och avsnitt i Bibeln som manusen behandlar eller vilken plats i kyrkoåret den behandlade texten gäller? Jag är ett stort fan av kyrkans år men egentligen ännu mer förtjust i Bibeln som sådan. Tufft att välja.

NATURLIGTVIS blir det hur som helst inte att noga skriva och redovisa varje manus. Huvva! Snarare funderar jag över en så kallad meta-nivå, alltså ett giraff-perspektiv för att skönja eventuella linjer, likheter och eller utvecklingar både vad gäller innehåll och metodik – med aktuella reflexioner från en 70-åring.]

Till texter i Första Mosebok har jag i en av arkivlådorna 19 predikningar, beredelseord och föredrag från 1977 till 2019 samt i ett par pärmar med utkast för Bibelstudiesammankomster säkert ytterliga något. Att gå igenom det tänker jag mig skulle vara görbart. På samma sak blir det med de andra Moseböckerna och en hel del av de övriga så kallade historiska böckerna i Gamla testamentet. Med profeterna blir det värre men inte jätteallvarligt mycket. När det kommer till Nya Testamentet blir det dock värre än värst, bibelstudiepärmarna oräknade. Bara till det korta avsnittet ur Matteusevangeliet kapitel 21 verserna 1-9, som är första årgångens Evangelietext för Första söndagen i Advent, den helg vi just firat utan att jag agerat annat än som gudstjänstfirare, finns 16 manus från 1977 tills för några år sedan. Med det som exempel är det lätt att föreställa sig volymen fusklappar till resten av just det evangeliet, de andra tre och Nya testamentet i övrigt.* Ska sådant bli föremål för analys och reflexioner?

Hur det än blir med mina författarfundering kommer de att vara ett för insyn dolt skrivprojekt och inte nämnvärt ”drabba” denna min anspråkslösa blogg.

Om bilden kan sägas att den föreställer ett tidigare skrivprojekt vars resultat inte väckte nämnvärt intresse.

* Just förkunnelse utifrån de 9 verserna blir marigt på lite olika sätt. Dels läser man den varje år på Första söndagen i Adventvilket gör att den färgar av sig också när andra och tredje årgångens texter är på tapeten på vägen mot Jul. Till detta kommer att själva händelsen finns hos alla fyra evangelisterna och därför återkommer varje år på vägen mot Påsk på Palmsöndagen som inleder Stora veckan med Skärtorsdag, Långfredag och allt. En annan sak som komplicerar det hela är själva sammanhangen – jag menar vilken typ av gudstjänst – man läser texten och förkunnar i. Det kyrkliga årets start i en huvudgudstjänst i en kyrka med kör och allt möjligt är ett sammanhang som kan skilja sig ganska mycket från till exempel mer samtalande skolgudstjänster på en folkhögskola.