stigstrombergsson

Nu ärdet inte bara en annan dag utan till och med dagen efter Annandagen. Som jag i förrförrförra inlägget varnade spänner jag därför på mig tankeskidorna och för att på nytt ge mig ut i spåret kyrkbildning som jag beträdde före helgerna. Naturligtvis åker jag inte skidor just när jag skriver – om nu någon trodde det – men vårvintern till ära använder jag metaforen. Riktig fysisk skidåkning kanske blir aktuellt senare under dagen.

I det tidigare inlägget kyrkbildning filosoferade jag en del kring tankar om process och event i kyrkan. Tyngdpunkten blev då Gudstjänst, en av de fyra så kallade grundläggande uppgifterna i en församling. Uppgiften Gudstjänst är faktiskt mer än grundläggande. Den är helt avgörande. Ingen annan av de fyra uppgifterna – Undervisning, Diakoni och Mission – är i samma grad beskrivna och reglerade i Kyrkoordningen som är regelverket för Svenska kyrkan. Det är till och med så att om en församling skulle sakna Diakoni eller Undervisning vore det beklagligt – naturligtvis! – men bara det. Om en församling över tid inte fira Gudstjänst på sön- och helgdagar läggs den ned och tvångssammanslås med annan församling. Så burdust är det inte med de andra sakerna.

Om Undervisning kan jag surra så saliven sprutar och då på både in och utandning. Det är en ofantligt viktig aspekt av livet i en församling. I inlägget en bättre bok den 7:e april skrev jag att folkbildningen och folkrörelsestuket sjunkit tillbaka i kyrkan. En testsökning på det kyrkliga studieförbundet SENSUS hemsida hade gett syn för sägen. Kanske gjorde jag fel men det resultat som sökorden Bibel respektive Tro gav vad gäller studiecirklar i Norr- och Västerbotten gav i bägge fallen 0 i resultat. Noll cirklar/grupper! Nu gäller det verksamhet i samverkan med studieförbundet. Troligen och förhoppningsvis finns det grupper som utan SENSUS-övervakning, troligen till och med utan prästkontroll, läser och samtalar om Bibel eller Tro – det vill jag inte räkna bort. Dock hävdar jag att de kursiverade orden i detta stycke gäller, att folkbildningen och folkrörelsestuket sjunkit tillbaka i kyrkan.

Härblev det lunchpaus och sedan inte skidtur men väl en rejäl promenad med kaffetermos och andra tillbehör. Strålande sol, vit snö överallt plus 17 grader. Efter det fortsatte jag skriva.

Med Undervisning är det på samma sätt som med Gudstjänst. Innerst inne och ytterst ute handlar det till sin tanke om process mer än event. En studiecirkel och liknande – registrerade eller inte – har sina event-delar men också ett överenskommet mål en process är tänkt skall leda fram till. Målet kan ha flera delar – att mötas, ha social kontakt, byta tankar kring något man komit överens om att dryfta eller annat. Det överenskomna kan vara en bok, en serie teman, en artistisk färdighet, ökad kunskap eller lite vad-som-helst. En cirkel behöver inte per definition ledas av en fackman/kvinna utan kan mycket väl vara ett gäng okunniga som bestämt sig för att tillsammans söka lära sig något ingen ännu kan. I alla fall var det så cirklar ofta formerade sig i slutet av 1800-talet i folkrörelsernas barndom vare sig det var nykterhet, kommunalkunskap, ekonomi, fackliga frågor, Bibel eller annat som var drivfjädern. Med det sagt behövs naturligtvis ganska ofta en fackperson som kan lite mer, till exempel någon som kan italienska för att leda en ABF-cirkel där andra vill lära sig just den rotvälskan, men i princip behöver inte en Bibel-cirkel ledas av en präst. Grundtanken okunniga som tillsammans söker bota sin okunnighet är värd att försöka hålla kvar och är man några som känner sig så är det bara att kontakta till exempel SENSUS för att få tips. Har man tillgång till prälle eller liknande är det naturligtvis bra men jag tycker inte det är nödvändigt att väntar på initiativ från sådana figurer. Är man 3-4-5-6 stycken som vill är det bara att börja och kalla på en ”expert” om och när man behöver det.

Min första kyrkoherde flyttade 1983 och då fick jag förmånen att ”ta över” Bibelstudierna. I mer än15 år på raken var jag inblandad i denna Undervisning i studiecirkelform i Älvsby församling. Jag har också funnits med de senaste 5-6 åren fram till och in i Corona-pandemins tid. I ett gammalt inlägg – gnagande dilemma 2 från den 10:e december 2016 – har jag mer i detalj listat det som hände ”mina år” och däremellan tillsammans med tankar besläktade med dagens bloggpost.

Jag är inte den som skall bedöma min framfart i det hela och om och i vilken grad det blivit kyrkbildning av denna form av Undervisning. Jag tror nog att det betytt en del för en del som upplevt samhörighet och förkovrat sig tillsammans med andra och på det sättet fastare bildat kyrka – om man vänder ordet. Om jag varit en bildad person vette kissemissen men att det under resans gång varit fort-bildande för mig är visst och sant. Därför avrundar jag med två uppmaningar, den första till präster och den andra till alla andra: