stigstrombergsson

Då andra säger att de arbetar hemifrån måste jag kunna säga något liknande och kungör med fasta tryckningar på mitt tangentbord:

Jag är pensionerad hemma!

Det är februari med sitt typiska smällkallt eller snöfall. Inga mellanlägen. Många klagar men så gör inte vi. Gnäll löser inget och saken går inte att ändra på hur man än anstränger sig. Det handlar om att – somman nu ofta säger – hålla i och hålla ut trots att det blir lite trist. Det mest spännande som hänt så här långt denna veckan var att snösvängen i sitt idoga arbete också på måndagsmorgonen klippt till vår brevlåda så densläppt från sitt stativ. Med hjälp av två nya skruvar  och mejsel fixade jag som den ½händige karl jag är det hela. Mitt-på-dagen-posten kunde levereras på vanligt vis.

Det blir mer TV än annars och då ganska mycket historiskt material, både dokumentärer och dramatiseringar. Nu räcker det! Inte fyra-avsnitts-serie till om seriemördare hur based on real events det än är! blev mitt och Primärhustruns omdöme efter ett par stycken. Andra serier – förutom Vetenskapens Värld – fick på nytt komma till heders, inte minst de ganska vanliga där psykiskt traumatiserade engelska poliser i trassliga personliga relationer och ihållande regn söker lösa fall och mysterier. Ett känt koncept som har sina poänger. Den svenska motsvarigheten Tunna blå linjen är inte heller dålig. Tvärtom. Den är riktigt bra – så här långt.

Den norska serien Atlantic Crossing – en fri dramatisering – ledde, tillsammans med historiska dokumentärer bland annat om slutskedet av Andra världskriget – till återbesök i bokhyllan för en omläsning av en bok. Min omläsning gick ganska fort. Nu läser min medpensionerade Primärhustru den men för första gången och därför mer noga. Om boken skrev jag i juli 2008 i inlägget den tredje vägens bloggeri – 4: läst under tiden som härmed till en del repriseras:

Mein lieber Reichskanzler – Sveriges kontakter med Hitlers rikskansli av Staffan Thorsell införskaffades på centralen i Göteborg. Förfärligt intressant!! Handlar om hur den svenska regeringen (inte sällan splittrad), industrifamiljer, försvaret och kungahuset fiffelspelade både dubbelt och tredubbelt till förmån för Hitler-Tyskland. Och att alltsammans mörklades efter andra världskriget.

Det som skiljer boken från många andra som behandlat ämnet är att författaren kunnat få ta del av en hel del nytt material. Givetvis gäller inte det anteckningar och handlingar som till exempel det svenska försvaret och kungahuset hemligstämplade och som fortfarande hålls hemliga av dessa mörklerkrafter utan i stället tyskarnas noteringar till samma skeenden, anteckningar och arkiv. Dessa fördes 1945 till Sovjetunionen men har kommit fram i ljuset och blivit tillgängliga efter det mörka systemets upplösning. Alltsammans mycket intressant att läsa – särskilt i dessa FRA-tider.

Ikväll blir det dokumentär om Franska revolutionen och mellan varven petar jag då och då in gluttande av mer meningslös art – Star Trek Deep Space 9.

Faktiskt läser jag nu också en roman. Det är sällan jag läser skönlitteratur men den härär riktigt bra – based on real events.

Nu ska jag skotta snö. Klockan två är det tisdags-Tegnell på SVT2.