om flygförbudet - 1
Mitt förrförra inlägg ett flygförbud till? – observera frågetecknet – väckte ett par kommentatorers uppmärksamhet. Deras och mitt skrivandet där leder till två nya inlägg – detta och ett till – i vilka jag skall försöka precisera mina uppfattningar. Det blir två inlägg eftersom A-K Roth och Janne L inte argumenterar på samma vis. I detta inlägg vill jag förtydliga mig i förhållande till A-K Roths uppfattning att jag inte fördömer Hamas klart och tydligt, att jag är orättvis på något sätt och uppfattas ensidigt Israelkritisk. I ett andra inlägg ska ja ta utgångspunkten i de Bibel-tolkningsfrågor som väcks av kommentarerna (och anklagelserna) från Janne L.
Raketangrepp på civila är terror.
Det är ett odiskutabelt faktum. Värt all fördömelse!
Detta är den uppfattning jag har och alltid har haft – så är det sagt!
Hamas har inte tydligt tagit avstånd från sådant. Militanta delar av Hamas – och andra fraktioner i Gaza – skjuter utan att stoppas av mer moderata krafter i folkrörelsen. Givetvis också värd all fördömelse. Självklart!! Både de som aktivt skjuter och de som passivt inte stoppar skjutandet skall klandras! Och klandras till den grad att både EU, som jag är medborgare i, och USA genomför sanktioner mot remsan och folket som bor där. De sanktionerna är jag en del av. Jag kan tycka att det är en felaktig, och definitivt kontraproduktiv, åtgärd att kollektivt bestraffa en befolkning – men jag är en del av det som EU-medborgare.
Jag kan konstatera att effekten av den fördömelsevärda beskjutningen från Gaza tack och lov är väldigt låg. De israeliska områden som ligger inom räckvidden slås inte ut eller ens skadas i stor omfattning. Människorna störs givetvis. Och upplever situationen hotfull – självklart. Men områdena fungerar då effekten är så dålig. Och jag önskar i sanning inte att den skulle bli högre!
Till detta kommer att ibland skjuter Israel tillbaka. Då träffas också civila mål. Både infrastruktur och människor. Och då faktiskt med oerhört mycket större resurser och mycket högre verkningsgrad. I inlägget ett flygförbud till? – observera frågetecknet – redovisade jag de senaste siffrorna: 17 döda mot 1 – och barn på bägge sidor.
I inlägget, som baserar sig på uppgifter i tidningen Dagen, konstaterar jag också att den demokratiskt valde premiärministern i Israel verkar tycka att 17-1 är rimliga siffror. Jag ser också att var tredje Dagenläsare uttryckt glädje över detta.
Nu kan man givetvis säga att man inte skall fästa så stort avseende vid de markeringar som läsare kan ge en artikel på nätet. Men ändå ger tidningen den möjligheten så det måste ju betyda något. Då jag dessutom har förförståelsen att Dagens läsekrets är ganska frikyrkligt kristen måste jag nog erkänna att så många blodtörstiga pingstvänner provocerade mig att skriva inlägget. Och att Dagen aldrig, eller åtminstone fruktansvärt sällan, problematiserar över att en så stor del av läsarna uttrycker krigsjubel.
Och då blev det oproportionaliteten i Israels svar jag kritiserade.
Och både A-K Roth och Janne L tyckte att jag var ensidig och borde vara mer rättvis.
Hur då? Hur ser den rättvisan ut?
Skall jag skriva: Nu har Hamas dödat en? Och sedan: Nu har Israel dödat en?
Då måste jag väl i rättvisans namn fortsätta skrivandet: Nu har Israel dödat en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till?
Visst blev det sjutton?
Och på samma sätt: Nu har Hamas skjutit en raket. Och en till, och en till, och en till...
Och Israel har fällt en bomb. Och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till, och en till...
Hur ser rättvisan i kritik enligt A-K Roth egentligen ut? Och inte bara enligt A-K Roth utan enligt många som kommenterar i Dagen, skriver på egna bloggar eller andras och tillsammans ger mig intrycket att de anser det vara palestiniernas eget fel att de blir beskjutna och näst intill förtjänar förlustsiffrorna 17-1.
Stig: Ska man tala rättvisa kan man ju börja med att tala om syftet med attackerna på båda sidor. Jag saknar något kraftigt fördömande av Hamas och deras syfte, vilket är ett brott mot folkrätten och mer. Jag upplever att Hamas på så många sajter får fri lejd, när folk inte starkt nog kritiserar deras krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter, inte misstänkta, utan helt öppet för omvärlden att se. Trenden i Svensk rapportering verkar sedan länge vara att enbart betrakta som nyhet när Israel slår tillbaka.
Det är inte att man ska sluta kritisera övergrepp där de händer, israeliska OCH andra; det är att man inte ska vara så rädd att fördöma den sida som driver kriget, Hamas, OCH deras sponsrare i Syrien och Iran.
Du raljerar en del om antalen. Allvarligt, om Hamas hade haft lyckan att få ihjäl eller permanent skada 30-40 till på den bombade bussen tror jag faktiskt att Israel ändå bara hade gett sig på de ansvariga terroristerna. Du kanske tror annat.
Då hade det inte varit 17-1, utam säg, 40-17. Skulle det ha ändrat din åsikt? På någon nivå måste man tala om syftet, vad man vill åstadkomma. Terroristernas syfte är inte detsamma som IDFs.
Det är iofs inte 17-1 i antal civila offer för den delen. "Intent" ska räknas och militanta offer ska kallas för vad de är.
När Hamasstridare som skjutit på och planerar att igen skjuta på israeliska civila - medvetet - faller, i Israels motangrepp, kan man ju kalla dem för vad de är, terrorister, i uppräkningen. Det är ett förslag. Tycks mig lite konstigt att sätta civila palestinska offer i samma kategori som de terrorister som sätter sin egen befolkning i fara.
Nog sagt.
Jag har inte påstått att det är 17-1 i civila offer. Siffrorna gäller dödade.
Vad vill du mer A-K Roth?
Jag har sagt att Hamas bedriver terror nä de angriper civila eftersom angrepp på civila är terror. Varför kan inte du säga att det finns drag av terror i Israels blockader, ockupationer och stridshandlingar?
Du hänvisar till Israels motiv som defensiva, skyddande av egen befolkning etc. Det är säkert OK. Så upplever man sig nog.
Men en person i Gaza borde väl på ett motsvarande sätt uppleva sin kamp legitim som ett bekämpande av en blockerande kommendant. Och alltså också mena sig ha rena motiv. Särskilt som man beklagat träffen på den civila skolbussen som ett misstag gjort i tron att det var ett militärt mål. Och sådana beklaganden brukar du ju godta om de kommer från det andra hållet.
Sedan en sak till - om du avser att kommentera på min blogg: Jag är inte ansvarig för vad (du anser) svenska medier skriver. Eller andra media inklusive bloggar och annat. Jag ansvarar bara för vad jag skriver så du behöver inte ta ut din frustration på andra här. Typ.
Stig: Jag håller dig inte ansvarig för hur svenska media presenterar sina nyheter. Men detta patetiska förfarande hör ihop med en syn på mellanösternkonflikten jag ser reflekterad på många ställen: Rush to judgement. Massaker i Jennin. Medvetet mörda palestinier för att stjäla deras organ. "Den korsfäste Arafat" i AB. 400 mördade barn i Gaza. Tyst om palestinskt våld tills Israel slår mot terrorister, som då kallas palestinier. Hur kan svenskar undgå att bli påverkade?
Stig, stark berättigad kritik mot Israels aktioner är ofta befogad men banne mig inte från dem som är tysta om de krigsbrott Hamas begår - varje dag.
Ja, Israel har skadat och dödat fler civila i denna incident och andra. Jag undrar inte på gazabornas vrede när civila drabbas. Jag blir själv upprörd.
Men vreden borde ju inte mindre riktas mot dem som driver detta terrorkrig. Ska man tala om flygförbudszon i Gaza borde man tala om förbud mot andra flygfän. Detta är ju redan förbjudet. Var är de upprörda bland fredsaktivisterna, med eller utan citationstecken?
I rena terroraktioner "vinner" Hamas om man ser på terrorvågor, bombningarna inne i Israel och de senaste 8-10 åren från Gaza, om man räknar antal civila oskyldiga medvetet dödade. Besök ett rehabiliteringssjukhus i Israel. Detta fritar inte Israels ansvar att söka skona civila.
Israel vet att de enbart måste lita till sig själva. Ilskan växer nog för varje gång krigsbrott mot deras folk ignoreras. Har Sverige ens fördömt skolbussbombningen som andra länder? Jag tror inte Bildt har sånt kurage. Han ställer hellre upp på publicitetsbild med glada och nöjda Ship-to-Gazaaktivister, bland dem flera som gillade Ghadafi m.fl. diktatorer.
Oresonligt våld finns i många polisiära aktioner där man tvingas försöka stoppa vansinnesdåd. Det finns övergrepp, det finns helt olagliga brott. Men man brukar inte kalla det terror eller drag av terror. Spara den benämningen för dem som medvetet siktar på oskyldiga civila i avsikt att döda, skada och sprida skräck för att nå ett politiskt mål. Du vet vad Hamas mål är.
Jag har ingen ytterligare kommentar mer än att alla läsare som ser kedjan ser att A-K Roth fortsätter att här bre ut sig om vad Carl Bildt och andra gör och inte gör. Det gör hon trots att jag bad henne låta bli sådant på denhär platsen. Calle Bildt har ju en egen blogg hon kan kommentera honom på. Eller kanske skulle hon skaffa sig en egen blogg - vilket jag tidigare föreslagit - för sina långa åsikstyttringar.
Förlåt för långt inlägg. Jag kunde bara ha frågat: Tror du att du kan ha påverkats i din syn - som praktiskt taget ger Israel hela ansvaret för konflikten - av det svenska medie - och politiska klimatet sedan 60-70-talet? Det hade varit rakare. Jag har undgått det men kan ha påverkats från annat håll. Ingen av oss är helt neutral. Jag uppskattar allt annat du skriver utanför det alltför förutsägbara i denna konflikt, verkligen! Vi får agree to disagree.
