rop hörs i Rama 2
Inför, under och efter arbetet med förra inlägget har ovanstående skiss vuxit fram. Den är ett försök att grafiskt rita två sätt att tolka Bibeln och göra teologi med avseende på till exempel situationen i Palestina/Israel men också annars.
- Den vågräta röda linjen är en tidsaxel från ca 2000 före Kristus till i vår tid.
- Mitt på denna axel finns Jesus, Guds son, med vad han gjorde och sa.
- De svarta markeringarna markerar ungefär räknat från vänster: Abrahams, Moses, Davids och de stora Profeternas tid samt längst till höger vår tid.
Ovanför tidsaxeln
har jag försökt rikta hur jag uppfattar Stifan Ateek - och den kristna Kyrkan generellt - gör teologi. Händelser och skeenden före Jesus - till vänster - uppfattas som att de syftar på och leder fram till Jesus - han som är uppfyllelsen av alla Guds löften. Jesus är Guds uppenbarelse, Guds Ord, och är därmed - eller bör i vart fall vara - källan, inspirationen, normen och rättesnöret för tro, liv, lära, etik både i Kyrka och hos den kristne.
Så fattat ser nutidens Kyrka tillbaka på Jesus för att med Jesus som centrum söka förstå hur hon skall fungera och agera rätt i sin tid. Detta innebär inte att man enkelt och simpelt bara kopierar - ibland kan man göra så - utan mer att man söker transponera det som var då in i de situationer som råder nu. Därför kan - ibland måste - olika synsätt eller teologier eller värderingar eller tolkningar som inte står i samklang med hur Jesus agerade och undervisade avvisas - till och med när det gäller en del som står i böcker som ingår i Bibeln. Så har Kyrkan gjort i alla tider eftersom Hon tror på Jesus som Guds Ord, Guds tilltal, Guds avbild - så som författarna till skrifterna i Bibelns Nya testamente tror*.
Under tidsaxeln
har jag försökt rita hur jag uppfattar att en del så kallade fundamentalister gör sin teologi genom att dra linjer direkt från en händelse i Gamla testamentets tid till vår tid - utan att "mellanlanda" i Jesus. Så görs till exempel uttåget ur Egypten i Andra Mosebok och landerövringen i Josuas bok till direkta modeller för upprättandet av den nuvarande staten Israel och dess expansion under andra hälften av 1900-talet. Och profetlöften om hur judarna skulle få återvända från fångenskapen i Babel på 500-talet före Kristus - uppfyllt på 400-talet - "återanvänds" och får direkt syftning på skeenden i vår tid.
Att direktanvända Bibeln på det senare sättet måste inte vara fel. När en kristen för egen del söker lärdom, vägledning eller tröst återanvänds och till och med direktanvänds ofta gamla Bibelhändelser på ett bra sätt - så länge användningen står i samklang med Jesus. När direktanvändningen kommer på tvärs med hur Jesus - och andra delar av Bibeln - visar på Gud som försvarare av änkor, faderlösa, fattiga och främlingar behöver den rimligen avvisas - vilket till exempel Stifan Ateek också gör.
Om jag med denna skiss och detta resonemang tänkt färdigt - se tidigare inlägg - vet jag inte. Men som ett sätt att försöka beskriva saken kan det kanske fungera. Då inlägget är av principiell Bibelteologisk art publiceras det i kategorin Exe-get-en bräker. Nu griper jag mig an Stifan Ateeks andra bok och återkommer vad det lider kring den i kategorin Predikaren 12:12.
* Givetvis är den sortens Bibeltolkningsmetod inte enkel och olika tolkare kommer till olika slutsatser. Så har skett och så sker och både den så kallade kvinnoprästfrågan och den nu mer aktuella frågan om enkönade äktenskap är exempel på detta.
Ja det är ju för bedrövligt att vissa kristna försvarar våldet i Israel. Det finns inga profetior som pekar på Israels återupprättande. De som hänvisas till i GT uppfyldes kort efter att de skrevs.
jag fick lust skriva en kommenatar men jag fruktar att den blir så lång att jag istället får hänvisa till min egen blogg. det jag skulklke vilja kommentera har dock inget5 att göra med Isarael-Plestinakonflikten vare sig i religiösa eller politiska termer. utan den generella frågan om hur man ser på profetiors uppfyllelse. Alltså det du beskriver med orden om att "mellanlanda" i Kristus resp "återanvända" gamla profetior mm. men för att inte riskera att kommentera något du visar sig inte tro eller att slå in öppna dörrar så vill jag innan jag skriver ett inlägg på min egen blogg be om svar på dessa två (överdirvet?) förtydligande frågor:
1. tror du att ALLA gammaltgetamentliga profetior är helt uppfyllda genom
a) det som sker redan under GT:s tid, tex uttåget ur Egypten och återvändandet från exilen
b) genom Jesus
(ursäkta stavfelen i det föregående men kommentaren sparade sig av sig själv i halvfärdigt skick. Fortsätter här) Alltså:
b) genom Jesus, dvs i de händelser som sker fr o m Gabriels besök hos Sackarias to m Pingstdagen.
(eller? - är detta "eller" redan en tolkning av ditt svar?)
2. Tror du att det finns (eller är du åtminstone öppen för möjligheten att det finns)gammaltestamentliga profetior som
har sin uppfyllelse under kyrkans tid dvs under tiden fr o m dagen efter pingstdagen fram till (och med) Herrens återkomst så att dom antingen
a) redan haft sin uppfyllelse - för länge sedan eller för halvlänge sedan eller relativt nyligen
b) håller på att uppfyllas just nu - en del kan redan vara uppfyllt medan annat är på väg eller kommer
c) ännu väntar på sin uppfyllelse i framtiden, nära eller långt borta
Att jag frågar så detaljerat beror på att jag upplever en viss risk att man när man (som du) värjer sig mot överdrivet "fundamentalistiska" tolkningar av "Israelprofetior" in i dagens politiska verklighet samtidigt "slänger ut barnet med badvattnet" genom att lite slarvigt uttala sig (på ett sätt som i alla fall kan upplevas vara) mot möjligheten av gammaltestamentliga profetior med bäring på den yttersta tiden överhuvudtaget.
Om du svarar ja på fråga 1 och/eller nej på fråga 2 så ger du mig anledning till ett inlägg, men troligen kommer det hurs som helst - efter ditt svar på denna kommentar, dock)
Om du svarar ja på fråga 2 så tycker jag du ska utveckla/"problematisera" den av dig tidigare påtalade motsättningen mellan "mellanlandningstokning" och "fundamentalistisk" återanvändnings/direkt-tolkning.
Men som sagt, för att undvika att (på min egen blogg, dock!) slå in öppna dörrar...
Tobbe ringde strax före 1900 för att nämna att han haft problem med kommentarfunktionen till detta mitt inlägg och att det därför skulle kunna finnas vad som helst mellan 0 och 3 kommentarer. Han redogjorde också muntligt för innehållet.
Omedelbart efter samtalet for jag, madammen och två av barnen för att fiska i sjö samt vid densamma sota korv och grädda pinnbröd.
Väl hemma runt 2300 konstaterar jag att det var två halva kommentarer som tillsammans blev ungefär vad som sades i telefon men jag väljer att INTE besvara funderingarna här och nu. Svaren på Tobbes frågor och tankar vidare utifrån dette kommer att komma i ett speciellt inlägg under någon klurig rubrik jag ännu inte kommit på.
Så hav tålamod - please.
