periferi i mitten
När jag tidigare denna sommar nådde tariffen att bli 56 år ung förärades jag av några av arvingarna en stor tjock bok vägandes 1411 gram och omfattande 608 inbundna sidor. Till att börja med hade den läskonkurens av de tidigare nämnda avhandlingen om Oscar Romeros förkunnelse och kommentaren till Första Mosebok men sedan patriarken Jakob alias Israel blivit begravd och hans ättlingar börjat föröka sig - Första Mosebok slutar så - har presentboken kunnat vara allenaliggande på platser där böcker läses*.
Boken presentpaketet innehöll var En svensk historia från periferin. Den är pinfärsk - utgavs 2 juni detta år vilket var knappt tre veckor innan den för mig aktuella presentöppningen. I boken tar författaren Uno Westerlund ett ofantligt intressant grepp på den svenska historien genom att se och berätta den med sin egen lilla hemby som vald utgångspunkt. Han gör det skickligt och pedagogiskt ända från inlandsisens tillbakadragande till början av det kalla kriget. Genom hans perspektivval blir samma historia jag tidigare läst en annorlunda historia som ger nya insikter och eftertankar. Att det dessutom i slutet nämns händelser och personer jag hört talas om lokalt och i några fall fick lära känna när de var i livet ger extra grädde på moset.
Från baksidestexter kan följande saxas:
Den historiska forskningen avsätter ständigt nya rön. Gamla sanningar for en ny tolkning och nya fakta utvinns ur källorna. Författaren har höga ambitioner när det gäller att dra in ny relevant forskning i framställningen. Greppet att konsekvent fläta samman det centrala perspektivet med ett lokalt är unikt. Resultatet har blivit både en modern svensk historia och en tidigare okänd historia om en perifer trakt i riket.
I citatet finns orden perifer trakt vilket jag dock tycker är lite förmätet. Byn Manjärv och Älvsby socken är ju bara perifer om man väljer att se den utifrån en annan perifer trakt som förlagets baksidestextförfattare valt som sitt centrum - alltså det väldigt ocentralt belägna Stockholm alias Fjollträsk.
Läs Uno Westerlunds bok. Förvärva gärna ett eget exemplar. Det är den värd!
* Sådana platser är till exempel köksbordet, trädgårdsmöbeln, toan uppe och soffan i vardagsrummet. Något nattduksbord har jag inte och boken är dessutom alldeles för tung att hanteras av på rygg liggande läsare som därest denne insomnar riskerar att drabbas av både näsblod och fläskläpp.
