härska – fjäska – glida
Någonstans går det väldigt fort nu.
Med lagändringar och teologiska positionsförändringar.
Och procentsatser kring hur folk tycker.
Det går fort och det går utför - vad det verkar.
I Rapport meddelades ikväll resultatet av en undersökning bland präster i Svenska kyrkan. Det gällde om de kommer att viga samkönade par nu när landet får en könsneutral äktenskaps-lagstiftning. Ungefär 2800 präster hade via e-post fått frågan Om könsneutrala äktenskap blir verklighet - kan du tänka dig att viga ett samkönat par i kyrkan?
1163 av dessa har svarat "ja". 363 har svarat "nej" medan 195 markerat "avstår". Detta gör summa 1721 inlämnade svar och innebär ett bortfall på inemot 40%. Är det ett högt bortfall? Eller rimligt? Och hur skall det tolkas?
68% kommer att viga är Rapports tolkning. 41,5% skulle kunna vara en annan om man ser till inlämnade "ja" i relation till antalet som fått frågan. Och då blir det 13% "nej" om man använder samma matematik åt det hållet.
Jag fick aldrig frågan i min e-post. Jag gissar att det beror på att man mäjlat församlings-, stifts- och riksanställda präster. Då faller jag utanför eftersom jag inte har kyrkan som direkt arbets-givare utan är anställd vid en folkhögskola.
Kyrkans tidning redovisar hur - fast man bara frågat 100 - kyrkoherdar ställer sig till ungefär samma fråga. Mer än 60% av de 65 som svarat svarar "ja" - aktivt "ja" alltså från 4 av 10. Också här är tystnadstalet stort.
Siffror av detta slag är alltid intressant att bolla med eftersom de utan att ändras kan vridas både hit och dit. Och då blir det intressant att se man vrider. Åt vilket håll. Och vem som vrider.
Och nu är det väldigt tydligt, hart när övertydligt, att kyrkoledningen med hus- och livorganet Kyrkans Tidning vinnlägger sig om att ansluta till vad man menar vara en allmän opinion - speglad av Rapport och formulerad av tre partier i regeringen och lika många i oppositionen. Att inte ens vänta på riksdagens beslut utan starta vigselgudstjänstritualskrivande motiverat med utifallatt är ett annat exempel på ivern att ansluta sig till synen att äktenskap kan vara samkönat - något man motsatte sig för drygt ett år sedan. *
Så nu tycker jag inställsamheten mot den minst kyrkliga regering Sverige har haft slår alla tidigare rekord! Det är som om kyrkan centralt leds av ett Wäjarråd som verkar under parollen För att kunna härska lär man sig fjäska genom att glida.** Och kyrkhöjdarnas von-oben-attityd mot dem som har avvikande mening blir alltmer olustig i sin tendens att miniatyrförklara dem man inte vill debattera med. Med tystnades strategi.
Det finns många uppgifter i detta. Och många rapportörer. Och än fler debattörer.
Bland rapportörerna vill jag rekommendera tidningen Dagen som just nu har bra skrivningar - även om de fakta som där redovisas givetvis inte kommer att tillåtas komma ut i andra media, än mindre finnas med i den stundande kyrkovalsrörelsen vars tonläge - inte resultat - kommer att prägla det kyrkomöte som i höst skall besluta om "kyrklig" äktenskapssyn. Dagen får härmed en länk till höger.
Bland debattörer kan särskilt många bloggar vara väldigt osakliga, oberoende av vilket ställningstagande bloggaren gör. En saklig klurig analytiker som är duktigt påläst hittar man i Dag Sandahl. Han hör till de som mobbas ut genom tystnad fast han slår huvudet på spiken många gånger - eller just därför. Till hans blogg har jag redan länkat och jag rekommenderar den varmt.
Sedan november-december 2005 har också jag skrivit ett och annat blogginlägg i frågan. Då och då. Under kategorin Församling finner man kyrkinläggen - om detta och annat.
* Se gärna inlägget tankekovändningar där jag skrivit kring detta.
** Orden här och i rubriken hämtade ur inlägget leda, lyda, lida av den 28/10 2005.
Hej Stig!
Vad svarar du själv på denna fråga? Kan du tänka dig själv att viga ett samkönat par?
Kan det vara så att många präster känner sig pressade att svara Ja på denna fråga, kan det vara så att dessa viglar som desssa pressade präster utför inte blir lika bra, trevliga som andra vigslar blir.
Kan det vara så att prästens egentliga ointresse lyser igenom vigselakten, dvs prästen utför något som prästen egentligen tycker är olämpligt.
Då det gäller din insats Stig i kyrkan ( har varit på begravningar, bröllop, högmässa som du har hållit) så har den varit bra, mycket bra!
Men skulle du kunna hålla samma engagemang, glädje, inlevelse för något som du innerst inne tycker ej känns rätt.
Skulle det bli som " en ointresserad Zlatan på en ointressant träningsmatch"
Hälsn Sommarmoln
Alla arbetsuppgifter görs inte med totalfokus. Tyvärr måste jag tillstå det. Ändå kan man inte kräva av sig själv att alltid vara på topp. Man kan önska men inte kräva.
Vad gäller eventuella framtida vigslar där de två är av samma kön kommer jag att tillhöra den grupp av präster som begagnar rätten att avstå. Och detta tills dess jag blir övertygad att "Äktenskap" utifrån Bibeln och kyrkans erfarenhet inte behöver betraktas som något tvåkönat.
Du var ju åtminstone ärlig eftersom hela ditt inlägg andades oviljan mot att viga två av samma kön. Dessutom tycker jag att det är helt rätt eftersom det inte handlar om ett tjänstemannautförande att viga två av samma kön utan faktiskt om en trosuppfattning.
Johnny
Tack för bekännelsen, Stig! Men jag tror att du kan ha fel i att årets kyrkovalsresultat inte kommer att påverka kyrkomötet i höst. Ty:
Om de politiska partierna (inkl. FISK, Fädernas kyrko och allt vad de kamouflerar sej som) inte som vanligt skulle få en majoritet av rösterna i höstens val, så skulle det avgående kyrkomötets själva LEGITIMITET kunna ifrågasättas. Människor kommer då på allvar att fråga sej varför de politiska partierna som vill rösta igenom "nyäktenskapet" på kyrkomötet i höst över huvud taget sitter i kyrkomötet! Eller i varje fall hur de kan vara i majoritet och rösta i en så viktig principfråga, EFTER att de röstande röstat bort dem från makten.
Det är därför så viktigt att vi uppmuntrar bildandet av nya nomineringsgrupper på tvärs med de gamla partigränserna - OCH att vi uppmanar alla kyrkomedlemmar vi känner till (troende och icke-troende) att 20/9 rösta på något av de partipolitiskt obundna alternativen.
Kyrka-stat-frågan måste bli den viktigaste i årets kyrkoval, INTE äktenskapsfrågan. (Vi får inte göra om misstaget från 1958 och missa den gigantiska principiella frågan för en tillämpningsfråga på bokstaven Ä).
Förresten - var inte det intressantaste i Kyrkans Tidnings undersökning att nästan alla de tillfrågade för 2 år sedan svarade att kyrkan VISST kunde ha ett annat äktenskapsbegrepp än staten, medan bara hälften tror så idag. "Som god lutheran tycker jag som staten tycker" - ungefär så var det ju nåt snille till präst som yttrade sej. Från vettet. Och i varje fall ingen god lutheran.
Statskyrkodjuret har ömsat skinn än en gång... (vad är det för djur som brukar göra det). Usch - jag är verkligen frikyrkligt sinnad, men det är ju Svenska kyrkan som är MIN kyrka och som jag vill ska vara just en fri - och frimodig - kyrka.
Så vad anser du om Luleås församlings beslut att ställa in fackeltåget för Anne Franks minne pga av Israels angrepp på Gaza.
Dagen innehåller mycket intressant
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162173
Personligen känns det som jag får försöka komma till skott när det gäller att gå ur SvK.
Först Arius fråga:
Jag beklagar - fast jag bara har andrahandskunskap i frågan - att man avstår från att i en gudstjänst minnas förintelsens offer. Jag har svälv varit på en veckas studieresa i Auschwitz - arrangerad av bland annat Luleå stift och Domkyrkoförsamlingen - och stämmer in i ropen: "Vi får aldrig glömma!"
Samtidigt begriper jag att det kan ske. Det som händer NU - Gaza - påverkar attityden till hur man vill manifestera kring vad som hände DÅ. Man blandar NU och DÅ. Jag begriper att det kan ske. Och tycker det är fel.
Fast blandningen sker också åt andra hållet. Det har gått att läsa exempel på det på många bloggar och i kommentarer på denna blogg där det både i inlägg och kommentarer funnits ungefär tanken: "Eftersom judarna stod inför förintelsen DÅ måste vi förstå Israels agerande NU.
Egentligen samma beklagliga sammanblandning - typ.
Andresa funderingar: Kyrkovalsrörelsen kommer att påverka atmosfären när kyrkomötet samlas i höst. Mandatfördelningen är dock den gamla eftersom valresultatet börjar gälla första januari.
Fast det är klart att - som du tänker - om de "vanliga" partierna fått så mycket stryk i valet i september att de nästintill försvinner kan deras beslutandelust påverkas. Jag finner dock det utvecklingen ganska osannolik denhär gången. Valsystemet inbjuder inte till jordskredsförändringar.
Visst, som jag skrev på Tobbes blogg skulle jag inte heller sätta många spänn på att de (riks- och kommun-)politiska partierna hamnar i minoritet (vad är det de har, 180 av 250 platser i årets kyrkomöte?). Men de behöver inte "få så mycket stryk att de nästintill försvinner" - det räcker om de krymper väsentligt, låt oss säga att de bara får 125 av 251 (?) platser tillsammans. Och det skulle absolut vara bra om övriga nomineringsgrupper konsekvent vägrade samarbeta med de icke partipolitiskt obundna grupperna, t.ex. la ner sina röster eller uteblev från omröstningar där de politiska partierna deltar.
Jag tror att det är viktigt att vi som värnar om SvK:s framtid tydligare än förr markerar totalt avståndstagande från "systemet" den här gången än i förra valet. Vi har två viktiga sakförhållanden i ryggen: 1) Att kyrkan faktiskt sedan snart 10 år nominellt skilts från staten - då bör väl detta även "implementeras" någon gång? och 2) Den övergångsperiod som trots allt infördes tänktes inte räcka längre än till 2010 - då bör väl 1900-talssystemet med politiska partier i kyrkomötet också avslutas nu inför 2010. Höstens kyrkomöte borde rimligen och principiellt vara det SISTA där riksdagspartier och dylika ö.h.t. tillåts finnas. I årets valrörelse ska de bojkottas, "tråkas" i bemärkelsen aldrig slippa undan frågan varför de - även s.k. kristdemokrater i SvK - inte genom sin praktiska handling i nuet motverkar ett partipolitiskt obundet kyrkomöte. "The medium is the message" - det är inte trovärdigt att motverka partipolitiseringen utifrån en partipolitisk plattform. (När det sedan länge finns alternativ och är fritt fram att skapa nya).
(Låter klarspråket okristligt? Icke! Vi attackerar inte personer - som vi genom en entydig linje försöker få på andra tankar - utan ett sjukt system, historiskt förklarligt men orimligt ändå, i 2000-talets "frikyrka" rentav hycklande och vidrigt. Det måste upprepas med kraft. Somligt är faktiskt oacceptabelt och blir inte mer acceptabelt bara för att vi är vana vid det).
Uteblir posk fk mfl från omröstningar så blir det ju de icke partipolitiskt obundna grupperingarna som bestämmer och det motverkar väl det Andreas vill eller ?
I och för sig är det alltid intressant att diskutera kyrkopolitik och hur man tänker sig framtidsutvecklingen vad gäller vilka som ställer upp, hur valen organiseras, vilka man bör rösta på och inte. Andreas Holmberg gör detta ivrigt på sin blogg vilken han också gett länk till i sina kommentarer. Det är bra.
Själv kommer jag givetvis att på denna blogg komma in på kyrkovalet längre fram. Men inte nu. Det arbete och den opinionsbildning jag kyrkopolitiskt gör sker för närvarande internt INOM en nomineringsgrupp. Där för jag samtalen och (ÄNNU) INTE publikt på min blogg.
Då jag, mot bakgrund av detta, själv INTE (ÄNNU) kommer att delta i kyrkopolitiska samtal på nätet vill jag inte heller att denna bloggs kommentarfunktion skall fyllas av andras debatter och åsikter. Meddela därför gärna om det finns intressanta saker att läsa på egna bloggar men agitera inte här.
Please! Por favor! Bitte! S'il vous plaît!!
1) En rent bloggtaktisk grej först Stig: Jag tystnar här efter denna text (du får ju ta bort den oxå om du vill), men jag tror att du, om du liksom t.ex. Karin Långström Vinge eller Carl Bildt faktiskt vill nå riktigt många läsare med vad DU skriver, bör uppmuntra läsarna att skriva ganska fritt i den mer undanskymda kommentarsdelen (inte ren skit, förstås, men samtalet måste få bölja och kan inte ständigt avkrävas 100%-ig relevans). Själv har jag heller aldrig begränsat kommentarerna på min blogg, vilket (erkännes) vanligtvis inte heller behövs ;o), men de (få) gånger kommentarerna passerat 40-strecket - då handlar det ofta om K-G Larsson - har jag mest varit stolt över att kunna erbjuda ett sådant forum för folk utan egen blogg (eller med lägre besöksfrekvens än min). Även i de fall kommentarerna varit i enfaldigaste laget - de har som regel bemötts av andra bloggare, så har jag sluppit göra det.
2) Ann O Nym: Det blir ju ÄNDÅ de partipolitiskt anknutna grupperna som bestämmer i höstens kyrkomöte. I varje fall i äktenskapsfrågan. Och jag vet att inte alla "obundna" har avvikande åsikt i den, men rent allmänt vore det suveränt om så många "obundna" som möjligt tydligt markerade mot "politrukerna" (hur sympatisk t.ex. Hans Wallmark (m) än är, så har han inte tillräckligt tydligt brutit med statskyrkosystemet). Min poäng är: om de obundna får majoritet i höstens val, kommer en riktigt tydlig markering mot höstens kyrkomöte (där de partipolitiskt anknutna är mer än dubbelt så många som de obundna) att te sej högst relevant. (Målet för mej är som ni förstår att stämpla det väntade och förmodligen oundvikliga äktenskapsbeslutet som illegitimt - vilket jag verkligen anser att det är).
3) Stig, jag ska p.g.a. din vädjan som sagt inte skriva mer här efter denna text. Ser med spänning fram mot dina kyrkovalstankar! Men jag tycker nog det är synd att den kyrkopolitiska opinionsbildningen sker så internt så länge!!! - redan nu i början av detta år skulle ALLA partipolitiskt obundna behövt gå ut tillsammans med partimedlemmar av alla kulörer och livsåskådningar och undanbett sej (stats- och kommunpolitiska) partiers inblandning i en frikyrkas angelägenheter. (Nådens år 2009!!!). För att faktiskt sätta medieljuset på orimligheten (många skulle haka på!).
Jag fattar hur du tänker Andreas och skall ta dina funderingar under överväganden. Jag är inte övertygad men skall fundera. Du är välkommen att kommentera och debattera men du blir - liksom jag själv - stundom ganska mångordig i dina mestadels kloka ord.
Ett förtydligande: Jag är alltså för närvarande inte kyrkopolitiskt obunden. Jag sitter på ett S-mandat i det lokala kyrkofullmäktige och har en suppleantplats i kyrkorådet. I S-gruppen rådslår vi kring hur vi skall agera för att stimulera församlingens utveckling mot det mostånd vi ibland upplever från borgarhåll. Där har du/ni mitt nuvarande läge. Och ansvar som väljare gett.
Så länge den situationen är väljer jag att agera där. Det har inte att göra med partipiska eller nåt sådant utan handlar bara om egenvald lojalitet. Alltså att inte (ännu) köra egna race.
Sannolikt är detta min sista mandatperiod eftersom - och detta vet S-partiet - inte avser kandidera i valet till hösten. Orsaken till det - om den skall berättas - bör rimligen först nämnas för dem som gett mig hittills gett mig förtroendet - alltså arbetarkommunens valberedning och s-väljarna.
Ett sätt att se till att inte få "mångordiga kommentarer i sin blogg", är att införa lösenord för att komma in på bloggen, och på så vis kan man se till att bara dom man vill skall få läsa, samt se till att bara dom man vill skall få kommentera.
Då det gäller samkönade äktenskap så är jag själv emot det, jag tycker det är fel att "Leffe" och och "Kalle" skall stå hand i hand i kyrkan .. ja jag tycker det.
Men samtidigt måste jag säga att jag har nära vänner som är homosexuella/ lesbiska och som jag tror lever lyckligare än många av oss andra.
MEN är det så att vi skall ha samkönade äktenskap att lagen, kyrkan säger JA til detta, så krävs det att samtliga präster följer denna linje.
Det är som att vissa poliser skulle haffa dom som kör 90 efter 110 väg bara för att dom själv tycker att det är fel att köra fortare än 90.
Det jag vill säga är att vi alla måste följa dom lagar/ regler/ bestämmelser som vi kommer fram till, oavsett personligt tyckande.
Mvh Ola
Hastighetsliknelsen blir väl bättre i omvänd form.
Att kyrkan idag har särkönade vigslar = 90 km/timm.
Om hon inför samkönade vigslar = höja till 110.
Att fortsätta puttra i 90 kan inte ses som "lagbrott".
Den här frågan ägs väl i någon mån av Svenska kyrkan - men, det vore intressant - har någon gjort någon liknande undersökning bland frikyrkopastorer som den man nu gjort bland Svenska kyrkans präster?
