stigstrombergsson

Rubrikordet blev ju intressant ser jag sedan det blev skrivet. Tanke-ko-vändningar skulle utifrån ko-vändnings överförda betydelse av omkast betyda omkast i tanke. Tank-eko-vändningar skulle å sin sida ge tankar-som-studsar-omkring-det-slutna-rummet. Bägge varianterna tycker jag mig märka i det inomkyrkliga "samtalet" kring könsneutrala äktenskap och var vigselrätten bör finnas.

Tidningen Dagen diskuterar dagligen frågan. Tv-nyheter har visat "samtal" och "eftersamtal". I radio har programmet Människor och tro denna vecka ett inslag. Tidningsbloggaren Sandahl skriver om det och på ett par av de andra mer privata bloggar som också är länkade till härinvid berörs och debatteras frågan. Allt detta är bakgrunden till vad jag i det följande skriver.

Först tycker jag att begreppet äktenskap skall få behålla sitt invanda semantiska innehåll som beteckning på en heterosexuell historia. Detta är givetvis inte anmärkningsvärt alls eftersom den uppfattningen faktiskt är Svenska kyrkans officiella. Eller åtminstone var i december månad 2007 då man remissvarade på utredningen. Ho skall veta om vi ändå inte 50 år efter förra kyrko-ko-vändningen kommer att se ytterligare en av statsmakt och media inspirerad rotation. Sker så skapas en intressant parallell mellan 1957-58 och 2007-08/09, mellan ett statskyrkosystem och ett jag-vet-inte-vad-system.

Ett argument man hör för att äktenskap skall få behålla sitt invanda semantiska innehåll är: hävd och vana, 100-tals och 1000-tals år, allmänt vedertaget tvärs genom olika kulturer, kyrkor, religioner och samhällen. Det är inget direkt teologiskt argument men bra i alla fall. Motargumentet till detta låter då ungefär: Jovisst! Men bara för att det varit så och på de flesta ställen är så behöver inte betyda att det skall vara så. Här kan vi gå före, inspirera andra, visa.

Det argumentet är i princip inte korkat och kan mycket väl tas på allvar. Men det finns något i det som skorrar. Det förefaller bygga på den underförstådda tanken att det är i norra Europas vita, liberala och sekulariserade samhällen vi har nått längst och högst i den teologiska och etiska evolutionen. Och vår nuvarande vite-mans-börda blir därför att till andra - typ negrar och muhammedaner - förmedla inspiration, civilisation och insikt. Jag upplever alltså något neo-kolonialt i själva attityden. Lite stor-svenskt eller över-svenskt. Och det gillar jag inte!

Sedan tycker jag att äktenskap skall ingås inför borgerlig myndighet och förordar alltså civiläktenskap. Det är inte heller kyrkligt sett speciellt anmärkningsvärt eftersom hälften av kyrkans biskopar och praktiskt taget hela frikyrkligheten har denna uppfattning. Dock tycker här personer som i den från staten separerade kyrkans beslutande organ representerar de statligt styrande politiska partierna ofta annorlunda.

När samtalen kommer in på tanken på att kyrkorna i detta läge bör fråntas eller avstå vigselrätten - alltså myndighetsutövandet - händer något märkligt. De som vill behålla begreppet äktenskap heterosexuellt talar här ofta för en radikal reform: obligatoriskt civiläktenskap. De som ville vara avantgardistiska och världsledande i terminologifrågan darrar här markant till, fruktar folkviljan och kan höras säga ungefär: Att få gifta sig i kyrkan är en god gammal svensk tradition som verkligen inte behöver förändras. Folk vill inte det. Här finns ingen anledning att förändra och löpa iväg.

Märkte läsaren ko-vändningen? Nu betyder det hux flux inget att många länder i Europa gått före. Nu behöver man inte vara framåt utan nu gäller det att vårda ett traditionellt systen infört på 1730-talet.