slaveri x 2
Tidigare har jag en gång nämnt att historikern Dick Harrison skrivit den mest deprimerande bok jag någonsin läst*. Nu har samme författare i ytterligare två band kompletterat de lästa böckernas depparhylla.
Det var alltså på bokrean jag köpte de två första banden av historikern Dick Harrisons trilogi om slaveriets historia. Heter rätt och slätt Slaveri - en världshistoria om ofrihet. I första bandet behandlas på drygt 600 sidor perioden forntiden till renässansen. Volym 2 är lika omfattande och tar upp tiden 1500-1800. Volym tre som vad det lider kommer att inhandlas kommer följaktligen att sysselsätta sig med de sista 200 åren.
Harrison är en god berättare. Mycket god. Jobbar precis som jag gillar. Ger massor av information, har ett flyhänt språk, varvar fiffigt ett exempelfyllt episodberättande å ena sidan med stora svepande historiska förlopp å den andra. Allt skrivet i ett fint populärvetenskapligt tonfall med en huvvaligen omfattande litteraturförteckning på slutet.
Givetvis sträckplöjde jag inte bägge banden. Pausade med Gardells Om Jesus eftersom den var så mediaaktuell. Lämnade också de tjocka slaveriluntorna hemma när jag var på en och annan resa och kom därför att varva Harrison med en och annan annan bok. Som jag kanske återkommer till.
Läs Slaveri - en världshistoria om ofrihet. Den ger en ny och förstärkt bild av ett närings- och handelsfenomen som i sina samtider av alla och envar - både de fria och slavarna själva - ansågs lita självklart och ekonomiskt betydelsefullt som vi idag anser bilindustrin är.
* Se inlägget stalins hämnd av den femte september förra året.
I Bibeln finns också slavar och slaveri onämnt. Hur utbrett var det på den tiden och hur illa blev de behandlade?
Dick Harrison inleder faktiskt volym 1 med berättelsen om Saras slavinna Hagar. Hon var en husslavinna för arbete i hushållet, sex med husbonden, kanske status. Slaven Onesimus i Nya testamentet - brevet till Filemon gäller denne - var troligast också en hushållslav.
Bibeln är vad gäller slaveri ett bedårande barn av sin tid. Ser alltså slaveriet som en naturlig ordning för dem man besegrat i krig, fattiga som hamnat i skuldfälla osv. Plantageslaveri typ amerikanska södern med hundratals piskade negrer fanns dock inte i Bibelns länder. Man hade i antiken inte den formen av ekonomi med storproduktion av vissa varor. I vart fall inte i Mellanöstern.
Och som nog framgått av inlägget: Slaveriet har i alla tider och kulturer setts som något självklart. Att själv vara slav har aldrig ansetts som någon höjdarupplevelse och därför har man sökt fly eller vid några tillfällen också gjort uppror. Men det har inte inneburit att man var mot slaveri, bara att man inte själv ville vara slav utan faktiskt i flera dokumenterade fall gärna vill ha slavar.
Att sedan Bibeln med tanken att inför Gud är alla jämlika Guds barn, slaven såväl som den frie, inspirerade människor på 1800talet och framåt till kamp mot slaveriet är sedan en annan sak.
