är jag för smal?
Ställs frågan i rubriken till familjen roterar mina nära och kära med alla ögon, samlar jättemycket luft och laddar på resonemang om motion, kulmage, dubbla ostskivor, sena kvällsmackor osv.
I garderoben berättar det textila innehållet att jag varit smalare.
Spegeln, spegeln på väggen där visar en lokal variant av Karlsson på taket: En vacker lagom tjock man i sina bästa år.
Vågen visar att jag ingalunda likt konung Belshassar är befunnen för lätt.*
Nu syftar jag naturligtvis på något annat med min fråga: Är jag för smal?
Det handlar mer om vad jag läser och vad jag skriver om - särskilt under förra inläggets kategori Exe-geten bräker men också detta inläggs dito Predikaren 12:12 där jag rapporterar böcker jag läser. Nu har jag läst på nytt och denna gång är det aterigen** en bok i historia jag snart kan ställa i hyllan. Sveriges Österland - från forntiden till Gustav Vasa är titeln boken lystrar till och en bra beskrivning finner man på bokklubben Clios hemsida.
Sveriges Österland är oerhört detaljrik, redovisar ortnamnshistoria, medeltida teologisk kvinnolitteratur som var det första som översattes för användning i svenska Finland, torra redogörelser för olika svenka dialekter i Österbotten, Nyland och på Åland osv. En rikig tegelsten på ca 300 sidor tvåspalt och väldigt intressant.
Är jag för smal?
* Se Daniels bok i Gamla testamentet, kapitel 5, slutet.
** För begreppet aterigen se inlägget si nu aterigen - kanske del 1
Som svar på din fråga så skriver jag "nja" ;-).
Man bör väl läsa sådant som intresserar en om det ska vara någon vits med det?
Det kanske är en generationsfråga(?), men själv föredrar jag mer lättsmält underhållning när jag väljer böcker till min bokhylla och till den lättsmälta underhållningen hör INTE historisk eller teologisk litteratur.
Önskar du bredda din läsning så finns flera hundra lättsmälta böcker i min bokhylla.
(deckare, thrillers, skräck, romantik, humor o.s.v o.s.v)
