konflikens grammatik
Först av allt – och jag säger det tre gånger:
Jag sympatiserar inte för fem öre med Hamas!!
Jag sympatiserar inte för fem öre med Hamas!!
Jag sympatiserar inte för fem öre med Hamas!!
Med det trefaldiga utropet kanske en och annan så kallat ”Israel-vän” – inte ovanliga också i kristliga sammanhang – kan förmås att inte medvetet vrida mitt följande resonemang till att kalla mig antisemit, judehatare, terroristkramare eller något annat gräsligt. Att så görs kan man ofta se prov på om inte här på bloggen så till exempel i Facebook-trådar på tidningarna Dagen och Världen Idag. Väl vetandes risken ger jag mig i alla fall i kast med en fundering kring konflikens grammatik och vad den lätt gör med oss.
Den terrorattack Hamas gjorde mot Israel för 1½ vecka sedan var vettlös och i alla stycken värd att fördöma. Det är nästan alla eniga om – också jag. Sedan dess har jag ofta hört uttrycket att Israel som ett svar på det angreppet gör si och så – flygbombar, blockerar, stänger av och nu förbereder en markoffensiv för vilken man vill att en miljon människor skall flytta på sig så att de inte skall vara i vägen och komma i kläm. Detta benämns i radio och TV vara ett svar. Jag kan begripa att Israeler och andra känner så.
Det luriga är att orden ett svar på något vis ger åtgärderna legitimitet – alla åtgärder. Min stilla undran är att den konflikens grammatik både lurar oss, trubbar av oss och får oss att göra skillnad på folk. Vad skulle hända om man beskrev Hamas angrepp som ett svar på blockad, ockupation och att bosättare på Västbanken och soldater dödat runt 200 palestinier bara sedan nyår, i tusental om man ser över tid. Skulle raketerna och angreppet också mot civila på något sätt kännas mer legitimt om man i konflikens grammatik beskrev också det som ett svar?
Stödet för Israel är internationellt och starkt. Den svenska regeringen är en i hopen och beslutade direkt att frysa allt utvecklingsbistånd till främst Västbanken. Krafter i regerings-underlaget vill också ta tillbaka erkännandet av Palestina som stat och acceptera Israels annektering av östra Jerusalem genom att flytta den svenska ambassaden dit – som USA och en och annan bananrepublik gjort. I min lilla hjärna dyker tanken upp att folkrätten vi alla står bakom så lätt flyger sin kos och att avsaknaden av kritik mot Israels ockupation, blockad och terrorbeskjutning tyder på att man lurats av konflikens grammatik.
Jag är så deprimerad efter att Brysseldådet spridde salt i mina av vansinnet i Israel och Gaza redan vidöppna mentala sår att jag inte orkar debattera nu, när man måste varna Ukrainare från att gå runt i blågult för att inte tas för svenskar...
Tja, det är inte Pumas fel i vart fall, det vore bättre om de spelade fotboll.
Även om du troligen skulle anse mig vara mer "Israelvän" än du har jag likväl tänkt liknande tankar som du uttrycker i detta inlägg.
Helt rätt det du skriver att på div debattsidor och kommentarsfält där Israel-Palestinakonflikten debatteras, blir tonläget lätt högt och man tolkar varandra helt fel och överdriver varandras hållningar. Detta faktum är det viktigaste skälet till att jag istort sett avstått blanda mig i dylika debatter under åren
