stigstrombergsson

Bilder är intressanta. Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Ibland är det sant, ibland inte. Det finns en uppsjö av intetsägande bilder, särskilt då digitalakameror och tellefåner skapat massproduktion. I mappen Bilder i vår dator finns 8900 filer i 127 mappar, alla tagna mellan 2014 och ungefär 2020-21. Äldre digitala bilder har vi – både jag och Primärhustrun är roade av att fotografera – på en annan hårddisk. Vi har också en hel garderob full med äldre diabilder och framkallade kort från tiden före det digitala genombrottet. Att de alla skulle säga mer än 10 miljoner ord är knappast troligt. Ändå är bilder intressanta – tycker jag.

Här på min blogg försöker jag därför sätta en bild till varje inlägg – mer eller mindre genomtänkt. En allmänt sur och syrlig text kan prydas av bild på skivad citron, tycker jag att jag skrivit något giftigt kan jag använda en bild av en flugsvamp. Inlägg i kategorin Exe-geten bräker har alltid en bild av en get, Predikan mm en tecknad bild av en förkunnare och till skrivningar om Israel-Palestina ländernas flaggor – som exempel. En del bilder återkommer alltså men andra har använts bara vid enstaka tillfällen. På ett eller annat sätt är hela bildsättningen präglad av ett råd en journalist gav när han, jag och några andra skulle resa till Guatemala och El Salvador i början av 1990-talet: Vad vill du säga med bilden du tar? Vilken story får den? Det var ett bra råd – framför allt då film och framkallning var ganska dyra grejer på den tiden. Att göra den kopplingen mellan bild och vad den kan säga har påverkat mig en del, jag tror både mitt fotograferande och min story-telling.

Kan du inte rita upp det du tänkt har du inte tänkt färdigt! sa en ingenjör till sin hustru när hon kört fast i sin kamp för att framställa ett föredrag om vuxenpedagogik. Egentligen är det en variant på samma tanke. Hitta eller skapa en bild som illustrerar din tankegång. Både som präst och lärare har jag i den andan många gånger men inte alltid använt white-board eller annat bildskapande. Tanken skall kunna ge en bild – på ett eller annat ibland ganska krystat sätt.

En bild kan också skapa tankar. Det finns en prästkollega, nyligen pensionerad, som vad gäller bilder är ofantligt mer begåvad än jag. Lars Segerstedt är inte bara som jag en bildsnubblare som använder bilder. Han är en begåvad typ, en konstnär som skapar bilder – som väcker tankar. Den bild som pryder detta inlägg (och fanns med i förrförra och blir större om man klickar på den) är ett sånt exempel. Den drabbade mig i slutet av förra veckan via Facebook. Jag hade då förberett färdigt vad jag skulle säga med anledningen av Bibeltexten om bärarlaget som släpade sin förlamade kompis till Jesus – via omvägen att kvadda ett tak. Jag gjorde då inte om min predikan men fick fler tankar om bärarlaget förutom vad som kom med i inlägget bärarlaget 1.

Tanken som slog mig utifrån Segis bild med hålet och repen – han kallades Segis redan på KGF-tiden runt 1970 – var att när bärarlaget firat ner sin förlamade kompis till Jesus ser de inte längre vad som händer! Det är ju mörkt skumrask där nere i huset så de bländade uppe på det solgassade taket tappar kollen på skeendet.

Tanken som sedan grävde sig vidare i skallen är att vi, vare sig vi är medmänniskor, kristna eller rentav präster, är varandras och andras bärarlag fram till Jesus och tron på honom. Vi är och skall vara bärarlag.

Och: Vi får och behöver acceptera att vi inte har koll hela vägen. Vi får och behöver kanske till och med inse att Jesus gör något annorlunda med den ”vi burit” än vad vi tänkte när vi bar – i bön och på annat vis.

Mina tankar är inte på långa vägar färdigtänkta. Bilden kan mycket väl innebära tusen ord.

Dock stannar jag här. Kommentarsfältet är öppet.