bemärkta dagar 2
Jag avslutade förra inlägget med att nämna att sonsonen Adrian 11 år om torsdagsmorgonen genom Länstrafikens försorg kom till Älvsbyn – i förväg. Med det antydde jag att mer partajande nog var att vänta framåt Midsommarhelgen.
Det var varmt på torsdag. Det blev bada av. Jag badade också trots att min norrbottniska uppväxt skapat hållningen Inget utebad före Midsommar! Nu har klimatet förändras vilket betyder att liv och livsstil behöver ändras. Därför plums i doppet vilket var skönt.
På Midsommarafton slog vädret om och ett välbehövt regn tog himlen i anspråk i 48 timmar. Riktigt bra men tajmingen var kanske inte helt optimal. Efter hand fylldes då huset upp och till middagen var vi de 13 vid bordet vi brukar vara när alla barnmed familjer är samlade. Egentligen är vi nu 14 i klanen numen lille August behöver ingen tallrik, inga bestick och inga glas. Han är bara ett ½-år och nöjer sig med att på lite håll sitta och glo – så både på Midsommarafton och Midsommardagen.
Mina födelsedagar i familjens regi påminer om varandra år från år. Något klädesplagg, några böcker, barnbarnframställda konstverk och en och annan annan grej. Som helhet ganska gemytligt. Då ena dottern med familj numera är bosatt i kvartersslingan bredvid vår sjunker också logitrycket enär några sussar där. På Facebook och via Messenger och muntligt av någon granne blev jag också grattad samt av svågrar och svägerskor,
Under lördag och söndag trappades det hela allt efter hand ner. Nu är det bara jag och Primärhustrun kvar i fastigheten. Det är också efter några intensiva dygn ganska skönt.
Till sist råkade jag ut för en förebråelse igår. Efter gudstjänsten – som numera under sommaren är klockan 10 – vid kyrkkaffet. Det var ungdomarna i Sommarkyrkan som vänligt undrade varför jag inte var på den Ungdomssamling de hade efterVeckomässan i onsdags. Jag ska berätta något i förtroende sa jag och de samlades runt mig i köket där jag gav förklaringen att vi haft huset fullt i folk då jag fyllde 70 den dagen. De accepterade saken, sa sitt Grattis! men en undrade År du 70?! Ja, vad trodde du? frågade jag. 80? och frestades att höja ena långfingret. Nää! 60 svarade tösen – och fick en kram. Och de fick ett löfte om kommande onsdag då har jag fått förtroendet att leda Mässan. Beroende på om det blir något vuxen-eftersnack* i kyrkan eller inte kommer jag på ungdomsträffen.
* Efter de Veckomässor jag får förtroende att leda blir det den möjligheten för dem som vill vara kvar eller väljer att ansluta ca 19.15. Namnen på träffarna har varit lite olika – Eftersnack, Pratkväll, Sommarsnack och Ovangelie-kväll. Sakligt är det samma sak. De som möts samtalar om vad de har på hjärtat.
