stigstrombergsson

I Älvsby församling har det så länge jag kan minnas varit så att en eller flera studiegrupper kring Bibel och kristen tro samlats på kvällstid. De senaste åren har det främst varit på tisdagar i veckor med udda nummer. Under flera år på 1980- och 1990-talen liksom åren kring mitt pensioneringsdatum.hade jag som uppgift att i sammanhanget vara cirkelledare

Efter pandemin har jag helt som sig bör ersatts av en yngre kollega men nu tyder det mesta på att det blir en tids återfall efter nyår. En av församlingens komministrar – präststyrkan består av kyrkoherde som chef och två komministrar i underställd befattning – lämnar sitt uppdrag. Rockader behöver därgör göras vad gäller olika verksamheter med konfirmander och ungdomsgrupp högt på prioriteringslistan. Detta har gjort att studiecirklar och liknande kommer i retur till mig – för en tid.*

Under hösten har gruppen utifrån egen vilja (varför?) sysselsatt sig med Martin Luthers Lilla och Stora katekeser. De kan man hitta i volymen Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter. Mångordigt och ganska vidlyftigt går den gode reformatorn igenom 10 Guds bud, Herrens bön, Trosbekännelsen samt Dop och Nattvard och relaterar det till sin samtid – Tyskland på 1500-talet. Kanske inte helt tillämpligt på vår tid men lärorikt.

I förra veckan var jag med mest för att det var sista träffen före jul. I vecka 3 nästa år samlas man på nytt och då får jag vara cirkelledare. Fortsätter vi där man är blir det Femte budet Du skall inte dräpa som blir i fokus.

Uppdrag eller tanker av den här typen får körteln jag har mellan öronen att gå igång å det allvarligaste.** Åren som cirkelledare i församling, kursplanerare på stift och folkhögskola och lärare gör att någn typ av plan formas i huvudet – att sedan vid behov avvika från. Resultatet blev detta:

• Vecka 3 den 16 januari: Femte budet – Du ska inte dräpa.
• Söndag den 21 januari: Extra! Bibelns dag i Högmässa och kyrkkaffe gruppen bjuder till.
• Vecka 5 den 30 januari: Sjätte budet – Du ska inte begå äktenskapsbrott.
• Vecka 7 den 13 februari: Sjunde budet – Du ska inte stjäla.
• Vecka 9 den 27 februar: Åttonde budet – Du ska inte bära falskt vittnesbörd.
• Vecka 11 den 12 mars: Nionde och tionde buden – Du ska inte vara girig.
• Vecka 13 är vi i den Stora veckan in mot Påsk. Då blir det något annat – förhoppningsvis. Dessutom är jag då i fjällen med ansvar för veckan i Hemavankyrkan.
• Vecka 15 den 9 april: Första delen av trosbekännelsen – om Skaparen.
• Vecka 17 den 23 april: Andra delen av trosbekännelsen – om Befriaren.
• Vecka 19 den 7 maj: Tredje delen av trosbekännelsen – om Fortsättaren.
• Vecka 21 den 21 maj: Om Mission och eventuell sommarplanering – se andra fotnoten.

* Detta med pensionerade präster och annat borde vara anledning till både eftertanke och en och annan sömnlös natt för dem som styr, ställer och leder kyrkan. Krasst uttryckt måste sägas att en organisation som har så stort behov av pensionärsinryckningar som kyrkan har är i en fundamental kris vad gäller rekryteringar av nytt folk. I detta syftar jag inte främst på lokala faktorer som i olika fall och på en del ställen naturligtvis kan spela in. Viktigare är att det är ett generellt och övergripande problem som – jag upprepar mig – de som styr, ställer och leder kyrkan inte verkar uppfatta. Kyrkopolitikerna motionerar inte om saken. En del verkar snarare på lösa boliner bara vilja gallra bort folk och åsikter man inte tycker om, stoppa prästvigningar och rentav rensa ut folk. Motioner av det slaget ogillas visserligen av biskoparna men dessa utfäster sig att ordna saken alla fall – bara de förtroendevalda inte lägger sig i. Rekryteringen är sämre än usel och inga åtgärder vidtas. I stället gnor pensionärer.

Motiven för oss pensionerade att kliva in och hjälpa till är många och sammanflätade. Ett är att det är kul. Ett annat är pliktkänsla. Att detta att vara präst är livslångt och egentligen inte tar slut förrän man dör (eller inte orkar) är ett teologiskt skäl att stå till förfogande. Samtidigt vidmakthåller pensionärsinsatserna problemen. Kvarnen kan mala på med tanter och farbröder som utförare, inte framtidsinriktade utvecklare.

Jag har lekt med tanken att ett halvårs ”allmän pensionärsstrejk” kanske skulle få systemet att rassla så mycket att de som styr, ställer och leder kyrkan kanske skulle störas av oljudet. Eller om vi ”inhoppare” likt stafettläkare kräver, rentav erbjuds, en timpenning på 2 gånger komminister eller kyrkoherdelön. Detta absolut inte av girighet eller för egen vinning – minns 12 mars! – utan bara för att ekonomisidan och kanske allmänheten skall ruska om de systembevarare som styr, ställer och leder kyrkan.

** På samma sätt blev det med en tanke en gudstjänstfirare delgav nig i onsdags förra veckan. Hon och några andra hade samtalat om möjligheter att nästa år kunna ha någon form av Bibel-helg på annan ort – med mig som medaktör. Naturligtvis startade hjärnkontoret...