stigstrombergsson

Att göra så kan vara stöld men inte alltid. Att resajkla annans text och ord handlar ibland bara om att återanvända eller bruka-en-gång-till. Det är inte riktigt stöld. Eller? Vara hur det vara vill med moralen är det i alla fall så att det i mitt kontaktnät på Facebook bland många andra och mycket annat finns en och annan pensionerad präst med inhoppningsuppgifter – om sådant och sådana se förra blogginlägget. En sådan publicerade idag en text en annan prälle tidigare prästerat om Lucia. För att du, noble Bloggläsius, skall få upplysning och ökad bildning vill jag därför resajkla annans text, lätt bearbetad.

Lucia (latin, ’den lysande’, ’ljusbärerskan’), var född cirka 283 i Syrakusa, Sicilien, död 304. Hon var jungfru och blev med tiden martyr och helgon inom Romersk-katolska och Ortodoxa kyrkan med festdag 13 december.

Den unga kristna jungfrun Lucia led martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelse. Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Guds moder (Jungfrun Maria) gav henne dock nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon dessutom en palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen.

Legender och berättelser om Lucia går tillbaka till antiken och staden Syrakusa år 283 efter Kristus. Då föddes Lucia i en adlig och välbärgad familj. Fadern var av romerskt ursprung men dog tidigt och Lucia uppfostrades av sin mor Euthycia. Moderns namn antyder att hon hade grekiskt påbrå.

Lucia ville helst av allt förbli jungfru och leva ett helgat liv i Guds tjänst. Modern Euthycia hade lidit av en svår sjukdom i många år och hon blev övertalad att företa en pilgrimsfärd till Catania där helgonet Agatas grav fanns. Pilgrimsfärden och besöket vid den heliga Agatas grav botade henne. I glädjen över att ha blivit botad gick Euthycia med på Lucias önskan om att skänka sin hemgift till de fattiga.

Enligt tidens sed hade Lucia blivit bortlovad som fästmö och den blivande fästmannen kände sig lurad på den hemgift han hade väntat sig. Han insåg nu att Lucia var kristen och angav henne för myndigheterna. Enligt legenden stack Lucia då ut sina ögon eftersom hon tänkte att det var hennes vackra ögon som fått den svekfulla fästmannen att intressera sig för henne. För sin trohets skull belönade Gud henne genom att genast ge tillbaka ögonen.

För att pröva om Lucia var kristen anmodades hon av prefekten i Syrakusa att offra till de romerska gudarna. På det svarade hon: "Ett rent offer till Gud är att besöka änkorna, de föräldralösa och pilgrimerna som behöver hjälp, och det är redan tre år sedan jag gav ett sådant offer till Jesus Kristus genom att dela ut all min egendom." Prefekten beslöt att straffa Lucia genom att skicka henne till en bordell men hon vägrade blankt. Då tände man en eld runt henne, men elden rörde inte henne. Till slut kallade man fram bödeln som stack en dolk i hennes sida. Det påstås att det var fästmannen som fungerade som bödel.

Efter sin död år 303 blev Lucia snart ett av den katolska kristenhetens största helgon. När Norden kristnades på 1000-talet kom Lucia till oss som ett av många katolska helgon. Det moderna Luciafirandet, med Lucior med ljus i håret, är inspirerat från en berättelse där det sägs att Lucia bar ner mat till fångarna i de mörka fängelsehålorna, utan det är för att skänka lite ljus i en tid av mörker (i den julianska kalendern, den kalender vi hade fram 1753, var 13 december vintersolståndet, det vill säga årets mörkaste natt). Men legenden säger ändå för att kunna ta så mycket mat som möjligt i sina händer satte hon ljus på huvudet.