stigstrombergsson

I det senast publicerade inlägget skrev jag att jag fredagen vi var i Hemavan hade skrivit vad jag då avsåg att säga i förkunnelsen i eller utanför Älvsby kyrka söndag 30 juli. I detta mellanstick redovisar jag vad det blev.

Redan i början av veckan hade jag kollat upp de Bibeltexter som var aktuella den 3:e årg på 8 e söndagen efter Trefaldighet samt funderat en del över dem. Det är ett bra sätt att förbereda sig. Samtidigt undrade jag över vem som skulle vara musikant. Den saken löste sig då en av de möjliga skickade ett SMS med förslag på 7 psalmer. Hon och jag samarbetar på det sättet. Hon kan musik bättre än jag. Av de 7 föreslagna tog vi 161, 265:1-3, 298 och 293 – kolla gärna.

 

Beredelse

 

En formulering ur den epistel vi kommer att få höra om en stund:

Alla som leds av ande från Gud är Guds söner. (...) ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: ”Abba! Fader!” (Romarbrevet kapitel 8 verserna 14-15).

 

Anden gör en till söner.

I gammal grekiska kallas barn av bägge könen för söner, både pojkar och flickor. Det är nu hos oss söner betyder bara pojkar. Flickor kallas döttrar. Glos-ordagrant blir det söner men sak-ordagrant är barn bättre.

 

Så – När hände det? När blev vi barn?

Dopet gör den som döps till barn åt Gud. Där sker en födelse som likt den vanliga bara kan ske en gång. En gång född kan inte bli ofödd.

Den som döpts blev det för att leva – som barn åt Gud, den absolut goda föräldern.

 

Det livet påminner om våra ”vanliga” liv där barn med goda föräldrar tyr sig vid föräldrarna också efter att ha gjort ofog. Då söker och får barnet inte främst godkännande av ofoget utan erkännande som barn – som erkänner sitt ofog.

Vi är i förhållande till Gud sådana erkända barn. Därför kan vi i bön om förlåtelse erkänna vårt ofog i tankar, ord och handlingar.

 

Innan huvuddelen av förkunnelsen lästes Jeremia 7:1-7 samt huvudtexten Matteus 7:13-14.*

Sedan sa jag detta – ungefär.

 

Nu har vi hört alla tre Bibelavsnitten. Ett anknöt jag till i början av gudstjänsten. Nu är det de andra två som vi får fundera kring – de som handlar om omvändelse.

Omvändelse. Vad är det? Vilka och vem gäller det? Vända till vad? Från vad? När? Varför? Hur?

Och till vem/vilka riktar sig Guds uppmaning om omvändelse?

 

1 Jeremia-texten (7:1-7) ger en ledtråd.

 

Platsen för hans omvändelseuppmaning på 700-talet före Kristus är porten till Herrens hus, alltså templet i Jerusalem. Och målgruppen är dem som går in för att tillbe.

Det är en målgrupp. De som redan tror. De som redan söker sig till gudstjänster och liknande. Folk som vi som är här. Som uppmanas till förändring.

Profeten ger exempel aktuella då som nu – handla rätt mot varandra. Inte förtycka och behandla grupper illa och nonchalant – invandrare, ekonomiskt utsatta osv.

 

Vad innebär den uppmaningen idag – för oss som söker oss till Herrens hus för att be?

Vad betyder det för åsikter om och hur vi bemöter och talar om dem Gud värnar om?

Kan man vara främlingsfientlig och socialt försumlig – om man vill vara kristen?

Eller ska man omvända sig från sånt?

 

2 Jesustexten ur Bergspredikan ger en större vinkling av omvändelse.

 

Till att börja med vänder han sig till alla – stor skaror följde honom från …..

Troligen av nyfikenhet men knappast ännu inte av beslutad tro.

Och de var judar. Där och då.

(Senare - efter Jesus död, uppståndelse och himmelsfärd samt vid Pingsten när följeslagarna utrustades med DHA – går Kyrkan/församlingen vidare till alla folk med uppmaning till omvändelse och erbjudande om syndernas förlåtelse.)

 

Jesus uppmanar alltså ALLA han får kontakt med till omvändelse.

Inte bara en begränsad grupp redan andligt intresserade.

Han går utanför den inre kretsen som redan beslutat sig – typ oss – till folk omkring oss också.

 

Han uppmanar då till ett vägval. Som är avgörande.

Och han gör det med bilden av portar och vägar och vägslut.

 

Detta är lite barskt. Pessimistiskt. I alla fall verkar det så.

Vi tänker gärna att tro, att bekänna sig till Gud/Jesus är något som ska förenkla, att göra det lättare.

Jesus verkar mena att det är tvärt om. Inte lätt men rätt.

Den smala vägen är allså knepig. Lika knepig som den var för Jesus.

Den handlar om att lita på. Den handlar om att låta Guds vilja vara det som råder vad gäller rätt och fel. Inte majoritetens. Inte ens min egen.

Det betyder inte att jag själv eller majoriteten alltid skulle ha fel. Men när majoriteten eller jag själv inte stämmer med Gud är Guds väg den smala vägen – rätt, inte lätt.

 

Den trånga porten är starten på den smala vägen.

Den breda vägen har som ingen märkbar start, inte heller synliga diken. Där är man bara på väg åt det håll den leder.

Den trånga porten är starten på den rätta vägen. Vad är då denna trånga port? Och hur trång är den?

 

Man brukar säga att en del saker kan man inte få med sig genom den trånga porten.

På ett annat ställe säger Jesus att rikedom är en sådan sak. Det är lättare för en kamel…

 

Egna brister, till och med laster, brott mot de 10 buden är INTE en packning som stoppar en vid den trånga porten. Många tror att det skulle vara så men då är det inte. Det bagaget har nämligen Jesus själv tagit när han gav sitt liv för oss. Tack vare Jesus är det undanskuffat och INTE något hinder för att genom den trånga porten söka gå den smala vägen. Din orättfärdighet – ett gammalt ord – är inte ett hinder.

 

Men egenrättfärdigheten – ett annat gammalt ord – hindrar. Vad är det?

Jo, det är tanken att du själv är så hygglig att Gud ska vara helt belåten. I den tanken gör man sig egentligen oberoende av Gud som blir bara EN grej på ett i övrigt duktigt liv.

Men Gud/Jesus vill inte vara EN grej, ett inslag. Gud/Jesus vill vara grejEN.

Och att fästa sin tillit, sin tro, på Jesus ensam kostar på för många, blir en trång port.

 

Strax firar vi Mässa. Till åminnelse av Jesus och det han gjort.

Orden åminnelse av – ännu ett gammalt uttryck – är på Bibelns grundspråk och tankevärld mer än till minne av. Det handlar om att innesluta sig i, existera på grund av, förenas med Jesus och det han gjort – själva grejEN. Honom får vi ansluta oss till, än en gång omvända oss till, ta emot och lita på. Amen.

 

 

---

* Du kan, noble Bloggläsius, leta upp de avsnitten i din Bibel eller här.