tycka och tänka

Rubrikens två saker hör ihop. I vilken ordning orden ska stå – eller står – kan vara en öppen fråga.

Många tänker en hel del men tycker inte så mycket, i alla fall så det märks. Mer tyckande från tänkande tycker jag är en god tanke.

 

Dömer jag efter Facebook-kommentarer till artiklar i Aftonbladet, Expressen, Dagen, Världen idag och till och med Kyrkans Tidning – följer dessa publikationer på Fäjjan – ser jag en massa tyckande utan att det verkar som man tänkt nämnvärt. Själva formatet styr nog detta en hel del så slagord, gärna i affekt, lätt ersätter analys, problematisering och eftertanke. Tyck utan tanke – typ.

 

Hur jag själv fungerar vette kissemissen. Jag tror och framför allt hoppas att jag låter tanke gå före tycka, att fakta och hjärna går före käftvädring och tangentbordsiver. Kanske är det orsaken eller en orsak till att denna ringa min blogg för allmänheten är så ointressant. Uppenbarligen är det ju så. Bara ett fåtal besöker den för att ta del av vad jag ofta mångordigt utt(r)ycker. Är det månne mångordigheten som tänder av intresset? Eller är det innehållet som avskräcker – men givetvis inte bemöts i kommentarsfältet? Nu syftar jag nu inte på bloggposter där jag berättar om barnbarn och liknande därmitt tyckande inte bygger på några tankar utan bara på känsla och därmed rimligen höjt över all debatt och allt ifrågasättande. Det är tankar kring värderingar, politik, kyrka och församling som duggar ju in då jag avser. Sådant förefaller ointressant för fler än en dryg handfull ochmin slutsats blir klar: Mitt bloggande intresserar inte!

 

Tycker jag själv det är intressant att blogga?

Det vette samma kissemiss som den jag nämnde i början av inlägget.

Om inte ens jag tycker det är intressant är det mycket begärt att andra skall tycka tankarna vara värda att ta del av.

 

Kanske är det en del avmin personlighet eller något annat som gör att jag vant mig vid att att tänka skall visa sig i att tycka och att tyckanden skall grunda sig på tankar. Att vara präst och under några år lärare är att leva i och vänja sig vid den verklighetenoch kanske skapar det ett behov att uttrycka tankarna – i tal, skrift eller på annat sätt. Hur som helst har nog det varit en drivfjäder till att syssla med något så 90-taligt som att blogga eller till och med sammanställa den INGEN BOKBOK jag berättat om förr. Det jag nu undrar över är om den drivfjädern försvagats. Förhoppningsvis är det inte tankeförmågan som är på dekis.

 

Vad tänker jag kring – om nu förmågan är kvar?

  • Valrörelsen givetvis! Den har så här långt inte medfört att jag tyckt till här.
  • När skall en profetia förstås? När den levererades, sammanställdes, användes eller idag? De tankarna kommer från en bokserie jag nu då och då läser – Bibelvetenskapliga kommentarer till profeten Jesaja i Gamla testamentet. I den snäva nördiga saken har tankarna ännu inte landat i tyck.
  • Är Bibelböcker som Job, Höga Visan och Klagovisorna i Gamla testamentet på lite olika sätt västsemitisk själavårdslitteratur? En person imin omgivning förde Bibelböckerna på tal och det satte igång både tankar och bokläsning.
  • Skall sådana som jag anses vara sådana problem i och skamfläckar för kyrkan att avkragning skall anses vara en välmotiverad åtgärd? En motion till årets kyrkomöte kan tyda på det. Nnaturligtvis får det mig att tänka både en och två tankar.

Slutar här, i all fall för den här gången. Jag och Primärhustrun är i Jäkkvik för några dagars miljöombyte till fjällnatur. Inte så dumt kan jag både tycka och tänka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0