stigstrombergsson

  

Temat för Söndag före Domsöndag är Vaksamhet och väntan.

När jag ombads att prata här idag rörde sig tankarna kring temat Evangelisationi en efterkristen tid. Det verkar ju spreta. Men kanske går det ihop i dagens text ur Gamla testamentet från profeten Sefanjas bok, kapitel 3 verserna 8-13 plus ytterligare lite till och med vers 17.

 

Sefanja levde i en tid oerhört olik vår. Genom honom talade Gud till ett folk med ett helt annat vetande, en helt annan kultur och ett helt annat tänkesätt än det vi har. Det går därför inte att att bara enkelt flytta Sefanja-orden drygt 2500 år och läsa den som de var sagda/skrivna idag. Gör man så riskerar man att göra huvudsaker till bisaker och tvärtom. Men delvis liknar Sefanja-tiden vår tid. Och vi kan se en mall, kanske också en mall för Evangelisationi en efterkristen tid – under Vaksamhet och väntan.

 

På Sefanjas tid är Guds folk kringränt, trängda – från två håll.

Ett yttre hot av krafter och makter som knaprade på gudsfolkets styrka. Huvudknapraren är Assyrien. Man är trängd utifrån.

Inifrån sker det en anpassning. Tro, seder, uppfattningar, moral liknar de omgivande folkens. Behoven man har är exakt likadana som hos de andra folken. Det är viktigt! Guds folk då som nu har inte andra behov än andra – fred, trygghet, mat, mening. Men sökvägarna kan vara olika och på Sefanjas tid frättes Gudsfolket inifrån av en anpassning till de andra folken i Mellanöstern.

Trängda utifrån, frätna inifrån. Och all realism sa att det skulle bli värre – vilket det också blev.

 

Guds folk idag, i vår kultur, på svenska, har det förbluffande likadant.

I yttre mening har Guds folk, den kristna församlingen, tappat mark. Medlemstal sjunker, engagemang går tillbaka, inflytande minskar – det som kallas sekularisering.

Och inuti är vi skrämmande lika alla andra vad gäller standard, vad vi ägnar tid åt och så vidare. En del av den likheten är fullständigt harmlös – mode, matvanor och sådant. Annat är värre – kärleken till pengar, självupptagenhet, det egoistiska fasthållandet av den egna gruppen till exempel.

Realistiskt ser man ingen vändpunkt. Vi drömmer om att det skall vända, att väckelser skall komma, att trenderna ska slå om – men inget tyder allvarligt på det. Tvärtom. Tiden är efterkristen. Sverige är inte längre ett kristet land, något det aldrig varit och inte kan bli eftersom ett land inte kan vara kristet, bara människor. Vi har en kristet färgad kultur – kalendern är kristen, lagstiftning har färgats av att kristen tro funnits i landet i 1000 år men betydelsen av tro krymper Guds folk för varje generation.

 

Då, om det är så: Vad finner vi för tankar hos Sefanja – ur en annan tid olik vår men ända lik? Vad finner vi för tankar om Vaksamhet och väntan och Evangelisation i en efterkristen tid? Jag ser tre saker.

 

1. Jag ser en dom över det som skadar Guds folk, i vers 8 i kapitel 3:

Vänta därför, säger Herren, tills jag träder fram och vittnar mot dem.

Jag har beslutat att kalla samman folk och riken för att tömma min vrede över dem,

all min glödande harm. Ty hela jorden skall förtäras av min lidelses eld.

 

Detta är ett realistiskt perspektiv: Guds dom mot det som förstör, Guds ingripande, Guds avsikter. Varken det som knaprar på Guds folk utifrån eller det som fräter inifrån tolereras av Gud – liksom i skapelsen i övrigt och för mänskligheten i övrigt. Det som förstör och förnedrar framkallar Guds ilska. Det är därför det står i Bibeln att Gud skall göra slut påförtryck, utsugning, förakt för andra, diskriminering likväl som all annan synd, död och onska. Det finns en dom. Därför är det viktigt med Vaksamhet och väntan.

 

Men det kan inte vara motivet för Evangelisation i en efterkristen tid. Det hittar vi i nästa vers.

Då skall jag förvandla folken, så att de alla talar med rena läppar,

åkallar Herrens namn och tjänar honom skuldra vid skuldra.

 

2. Jag ser en expansion som är syftet med all Evangelisation/Mission – att alla människor skall åkalla Herrens namn och tjäna Honom i enighet. Helt samstämmigt med Missionsbefallningen i Matteus evangelium kapitel 20 verserna 18-20.

Vägen till detta är samma som målet: Åkallan och tjänst i enighet. Egentligen är detta två ganska oprövade evangelisationsvägar (i vår tid). Värda några ord.

 

2a. Åkalla – det är bön.

Bön för människor men framför allt bön med människorna. Bön för /om det människor omkring tycker är väsentligt. Det blir mer frågan om inställning än om ord.

Världen ropar till...,ropar rakt ut om hjälp, trygghet, livsmod, mening, gemenskap, annat. Guds folks uppgift är att formulera dessa rop till Gud så att bönen inte bara blir ett skrik mot en tom rymd utan får adress. Det är att be för någon, att klä dessas behov i böneord. Det är att göra sig till ett med den värld Gud älskar.

 

2b. Tjänst i enighet – det stod skuldra vid skuldra.

Den allvarliga seriösa ekumeniken som syftar på att vi faktiskt skall vara ett lyser fortfarande med sin frånvaro. Därför tror inte världen – så enkelt är det. Kristnas splittring skapar otro. En gudstjänst här och en på andra sidan vägen gör att folk upplever att vi talar med kluven tunga, att vi inte är trovärdiga. Testa byborna får ni höra.

Åkallan och tjänst i enighet är Evangelisation i en efterkristen tid under Vaksamhet och väntan.

 

3. Det tredje jag ser kommer ur fröjda dig av hela ditt hjärta! Herren har upphävt domen över dig och undanröjt dina fiender, Det är den sista hälsningen genom profeten Sefanja.

Det skedde, det profetordet uppfylldes, när Jerusalem befriades från den assyriska belägringen på Sefanjas tid. Och en gång till senare när folket befriades ur den babylonska fångenskapen. Men framför allt – och det visste nog Sefanja inte om men vi vet – genom Jesus Kristus, han som bär Herrens namn. Den saken har inte idag varit huvudämnet för min predikan men gäller ändå när vi funderar och grubblar kring Bibel, åkallan, tjänst, enighet. Allt funderande i Vaksamhet och väntan har det som grund, att Herren har upphävt domen över dig.

 

All Evangelisation i en efterkristen tid har denna och samma botten och budskap vare sig man tror eller inte tror. Du slipper skammen! Herren har upphävt domen över dig! Det gäller dom över dig, över människorna, över de troendes. Domen finns, skamligt nog, men också: Herren har upphävt domen över Dig. Amen.