stigstrombergsson

Kanske är rubriken inte rätt. Jag är ju hemma i Älvsbyn igen. I förrgår for vi hem. Det akuta fjällprästeriet är över för den här gången. Samtidigt är titeln helt OK. En massa tankar och funderingar från dagarna i Hemavan finns kvar men i obebloggat skick. Allt kommer nu och senare inte att redovisas – men en del.

Skidåkning främjar tankar.

Varför det är så vet jag inte. Att det är så vet jag. Med att gå är det på samma sätt, i alla fall om man går ensam eller åtminstone under tystnad. Att gå på tu man hand och samtala och tänka tillsammans smörjer naturligtvis skallen på sitt sätt men ensamhet oljar också systemet. Benens, och när man åker skidor armarnas, växelrörelse både trimmar och bromsar. Skärpan trimmas och slutsatser formas. Tempot sänks så att skallen hinner med.* Att jag sedan efter att ha duschat också oftast spolat bort resultatet blir som en annan sak.

Inblåsning främjar tankar.

Att man inte blir mer blåst av att det blåser kan låta paradoxalt men är sant. En dryg vecka i fjällmiljö betyder växlande väder. Så var det ett par dygn och lite framoch tillbaka. När det är hård vind och snöyra oberoende av vilket fönster jag tittar ut genom gör att jag tänker på en,flera och olika. Bakom mitt pannben blir det ofta en del man kan kalla ”kyrkliga ting” och utvecklingen – kanske ska man säga avvecklingen – av saker och företeelser inom det fältet.

Läsning främjar tankar.

Jag har alltid med mig något att läsa när jag reser bort och är på vad jag här på bloggen kallar Speciella resor. Jag har alltid med mig för mycket att läsa om man ser till antalet böcker. Oftast blir det dessutom så att ytterligare någon bok blir köpt. Under hemavanveckan kom jag att brottas med en bok om bildning som jag nog återvänder till i ett senare inlägg. Vad bildning och besläktade begrepp som utbildning, allmänbildning, fortbildning och folkbildning är och hur det utvecklas – eller avvecklas – är intressant för en gammal folkbildare som jag.**

TV-brist främjar tankar.

I förra inlägget nämnde jag att i stugan vi bodde i fanns bara fem kanaler att beglutta. Det gör att man ser ett helt program eller inget. Snuttande och zappande fram och tillbaka och sträckkoll på (meningslösa) serier ersätts av tanketid.

Leder det till nåt? Tänkeriet alltså?

Det vette kissemissen!

Redigt nedskrivna tankar blir i alla fall inte resultatet – som synes.

Men då tankar ofta tar formen av att jag (förhoppningsvis tyst) pratar för sig själv har jag stoff till många föredrag och muntliga anföranden. Du borde starta en podd! sa en person till mig för några år sedan. En podd är en muntlig inspelad historian och är något jag inte riktigt vågat mig på. Coronavarianten av Bibelstudierna förra våren via Facebookgruppen Bibelstudium läsår 21/22 som senare ledde till den osäljbara boken INGEN BOKBOK kanske var en lite poddigt sak – men jag vet inte.

Men som synes innebär fjällprästeri 22 tänkeri också efteråt.

* Generellt är det så. För ca 10 år sedan hamnade jag yrkesmässigt i en allt knepigare situation där tankar och känslor studsade i huvudet. Skidåkning blev då en metod att till en del få ner frenesin. Sakerna löstes inte men lindrades och jag kan rekommendera skidåkning/vandring – särskilt i tider av stress.

** Just folkbildningen med studieförbund och folkhögskolor är viktigt. I många år på 1980- och 90-talen Bibelstudiecirklade jag en hel del inom ramen för SKS – Sveriges Kyrkliga Studieförbund som nu heter SENSUS. Sedan fick jag uppdraget att vara präst och lärare vid Pitedalensfolkhögskola som när den fyllde 50 ändrade namnet till Älvsby dito. Med de erfarenheterna och läget idag gav boken många tankar – inte helt skojiga.