min lojalitetskänsla pressas
Om någon tror att det är lätt som en plätt och enkelt som en fläskpannkaka att vara pensionerad vill jag bara meddela att det inte är så. Om det är bara i mig själv eller om det ligger i själva systemet är inte heller enkelt att diagnostisera. Som präst är jag vigd till ämbete eller uppdrag. Det liknar den äktenskapliga vigningen vid Primärhustrun, är en grej till livets slut som innebär lojalitet och trohet i vått och torrt. Som präst är jag därför, även utan anställning, skyldig och hågad att vara lojal mot Kyrkan som sådan, hennes sätt att agera, andra präster osv.
Men vad är det att vara lojal – i Kyrkan och andra sammanhang? Då och då har jag också här på min blogg filosoferat kring saken och menar nu som förr att lojalitet har flera nivåer – att agera, att yttra och att anse. Dessa nivåer är mer eller mindre önskvärda för olika människor. Att tydligt agera mot vägval och beslut anser jag och de flesta vara illojalt. När det kommer till att yttra en och annan annan mening blir jag mer kluven men tillämpar en viss grad av självcensur. Skulle någon kräva attjag måste anse alla saker på samma sätt som folk som har anseende är jag inte med alls. Lojalitet innebär inte åsiktskonformitet!
Det är på de två sistnämnda nivåerna jag upplever att min lojalitetskänsla pressas. I förrgår – trots att lilla Ava 2½ år var på besök – skrev jag något som kanske skulle bli en bloggtext. Med det ovanstående som ”förord” väljer jag att yttra vad jag anser – med rubrik och allt. Kommentarsfältet är öppet!
28 jan + presstid?
Den 28:e kom ortens lokala annonsblad i brevlådan. Exakt vilken tid reklamalpapiret har mellan sitt manusstopp och vårt brevlådedopp vet jag inte men gissar på i alla fall några dagar. Bilden som blir större om man klickar på den är en del av en annons från kommunen.
Betänketiden i kommunhuset och perioden av vånda där måste hur som helst uppfattas som relativt kort. Jag minns inte datum exakt men det var ganska nyligen Folkhälsomyndigheten proklamerade undantag från åttapersonersregeln för folk födda 2005 och senare. Man inte bara tillät utan också uppmuntrade att barn och unga skulle kunna återuppta idrott och fritidsaktiviteter om lokala smittspridningslägen inte satte käppar i hjulen. Arrangörer och lokalägare har att lokalt ta beslut utifrån sina lägen, inte uniformt utifrån centrala myndigheter belägna i Fjollträsk.
Vilken utsikt har man från kommunhuset?
Man vet hur sporthallar och andra lokaler ser ut. Man vet att kommunen de senaste veckorna har – som man mäter – 25-30 smittade per 100000 innevånare. Man vet också att kommunen har mindre än en tiondel av den statistiska befolkningen man räknar på. Man vet att det innebär 2-3 smittade, inte fler.* Man vet att detta är i praktiken ingenting och med den vyn över byn grönljusar man för diverse fritidsaktiviteter för folk som går i grundskolan – typ.
För många år sedan – det var innan jag och Primärhustrun blev Älvsbybor – flyttade kommunförvaltningen från gamla Tingshuset in i delar av sina nuvarande lokaler. Letar man idag längs Tingshusgatan hittar man inte förvaltningen utan i stället Älvsby församlingsgård med tillhörande Pastorsexpedition och diverse tjänsterum.** Därifrån har man ju också utsikt – men vilken?
Vad jag förstått avser Älvsby församling ATT INTE till fysiska träffar söka samla dem som är födda 2005 och senare. Jag har i alla fall inte på hemsida eller Facebook sett notiser om något sådant. Inte heller har tillfälliga samtal med en del inblandade personer visat tecken på det. Jag får därför intrycket att på något sätt är utsikten från Pastorsexpeditionen är annorlunda än från Kommunhuset. Trög trög som jag är fattar jag dock inte på vilket sätt. De kyrkotillhöriga är visserligen inte exakt lika många som kommuninnevånarna men den skillnaden tror jag inte spelar någon roll när det gäller att bedöma smittorisker. Siffror att ta hänsyn till kring pandemins framfart är ju samma men hur man bedömer situationen och vad man vill skiljer sig tydligen åt så rumpnissen i mig frågar: Vaffördådå? Jag anser mig smartare än en rumpnisse och gissar att det måste finnas orsaker men undrar i samma tonfall – Vickadådå?
Är det illojalt att anse att kommunen valt rätt och att församlingen (än så länge) valt fel?
Är det illojalt att yttra det inte bara till ansvarigt folk utan även i en text på en blogg?
* De exakta sifforna för vecka 3 är att Älvsbyn då hade ett smittotal på 24,7 per 100.000 vilket innebär 2 fysiska individer, inte fler. Grannarnas läge är värre. För Luleå är det 243,3 (190personer), Boden 185,6 (52), Piteå 104,1 (44), Arvidsjaur 145,3 (9), Jokkmokk 183,4 (9).
** Tingshuset som var K-märkt över nocken övertogs av Älvsby församling för att efter viss nytillbyggnad bli dess nya lokaler. Allt material för verksamheten – filmer, diabilder, böcker, flanobilder och mer eller mindre åldrat skräp och jox – men inte själva Pastorsexpeditionen med tillhörande folkbokföring hade hunnit flyttas dit innan hela härligheten brann Valborgsmässoafton 1976. Snacka om storstädning och tillfälle till inköp av nya mer ändamålsenliga grejer. En senare kyrkoherde sa: Det var den mest välsignelsebringande branden i församlingens historia.
