stigstrombergsson

Jag befinner mig i fjällvärlden, noga sagt i en stuga i Björkliden och tillsammans med lilla Lisa 4 år och hennes mormor alias Primärhustrun i mitt liv. Lisas mamma, pappa och morbror är på vandring, bor i tält och saknar mobiltäckning. Ganska lugnt, alltså.

Vi gick en sväng idag, Lisa med mormor och morfar. Det är ingen lång tripp till vad som på kartan kallas Badsjön en kilometer bort. Det var dock tillräckligt för att jag än en gång skulle se sambandet vy vid vandring. När man om än lugnt och föga strävsamt – lite mer mödosamt för den kortbenta lillgumman – går uppåt ser man mycket kort vart man går. Uppmärksamheten är så mark- och steginriktad och man är helt upptagen med det man har för händerna – eller rättare sagt fötterna. Det krävs att man stannar upp och vänder sig om för att man ska se hur man gått och få rätt vy vid vandring.

I stugan har samma sak slagit till – eller i alla fall gjort sig påmind – men i ett helt annat avseende, detta genom en bok jag ägt länge men tyvärr inte läst tidigare: Urkyrkan utmanar av Stig Hellsten.

Hellsten var biskop i Luleå 1966-1980. Innan var han under 8 år domprost i samma stad. Jag prästvigdes sommaren 1978 och man behöver inte vara raketforskare för att fatta att Hellsten förutom att vara en kyrkgestalt i min hemstad, besökare vid olika ungdomsläger och annat också var min vigningsbiskop. Han är därmed i någon mån ansvarig för att jag kunnat härja som präst – om man nu ser det jag försökt verka för som att härja.

När dte gått 10 år efter pensioneringen måste han ha knåpat på boken Urkyrkan utmanar som kom ut 1992. De som prästvigts av honom fick ett dedicerat ex, i mitt fall med ett extra ”lycka till” till det uppdrag som stiftsadjunkt jag just då fått.

I boken resonerar han med sin mångåriga erfarenhet om den kyrkliga situationen runt tio år innan millennieskiftet och ställer sakerna i relation till de första kristnas situation. Intressant. För mig som läst den nu blir den en 30-års-tillbakablick på den vy vid vandring som kyrkan genomgått. En ganska otäck vy vill jag påstå.

Hellstens tankar och tid innebar en helt annorlunda offensiv och engagerad hållning än vad jag numera ser. Öppenhet för människors delaktighet och Jesus i fokus i stället för en genombyråkratiserad organisation fylld av sidofokus som vi ser idag. Att verka energiskt med vad som kan göras i stället för att bara göra vad man måste var hållningen. Ordentligt dop-arbete och fokus på konfirmander kan vara exempel – helt annorlunda än drop-in och snabbvarianter som många numera med ohöljd stolthet skyltar med i tron att man är framåt. Och fler exempel kan ges.

Väl värd att försöka få tag i. Googla! Naturligtvis finns ett och annat som inte stämmer med hur det blev men boken är faktiskt en avslöjande profetisk skrift som gett ytterligare vy vid vandring.

Kategori för detta blogginlägg?

Predikaren 12:12 eftersom inlägget handlar om en bok?

Församling då det är kyrkligt?

Speciella resor som jag brukar använda för skrivande i fjällmiljö?

Farfar/morfar funderar på grund av lilla Lisas närvaro?