stigstrombergsson

 

Sista söndagen i augusti fick jag förtroendet att leda gudstjänsten i Älvsby kyrka. För var och en som inte var där och de som var där men gillar repetition kommer här mitt ”predikomanus” i lätt bearbetad form. Vill man läsa om gudstjänsten på en annan blogg kan man göra det här.

 

I början av gudstjänsten, som intro inför Syndabekännelse och bön om förlåtelse är det vanligt med vad som kallas Beredelseord. Det blev detta:

 

Vi sjöng psalm 28, en tonsatt återgivning av den Episteltext vi skall höra om en stund (1 Joh 4:7-10). Handlar om vad Gud gjort för oss genom att bli vår medmänniska Jesus och att vi därför ska vara medmänniskor för varandra och andra. Och Medmänniskan är temat för idag. I ett längre Beredelseord och kanske en kortare Predikan.

 

Med två saker blir det ibland lite knepigt.

Sätter vi en ovanför den andra – bilden – blir det lätt så att den undre uppfattas mindre viktig. Vi kan vända den ett halvt varv och den andra grejen blir viktigare än den första. Inte helt men till en del försvagas rangordningen och frestelsen att tappa det ena om man sätter dem vid varandra, på samma plan. Så är det med dagens tema. Guds kärlek som blir vår medmänniska Jesus och vår kärlek till våra medmänniskor.

 

Kain, vi kommer att höra om honom i texten ur Gamla testamentet (1 Mos 4:8-12) hade problem i förhållande till sina medmänniskor. De var inte så många – pappa Adam, mamma Eva och lillebror Abel om man läser texten bokstavligt. Poängen är mer än så, mer än ett familjedrama. Berättelsen beskriver förhållandet mellan människor och mellan människor och Gud.

 

Kain slår ihjäl Abel. Det är misslyckad medmänsklighet.

Allt som dödar andra, skapar lidande och låter lidande fortgå är misslyckad medmänsklighet – hur prydligt det än förpackas och motiveras. Att spränga människor i Kabul är misslyckad medmänsklighet – inget snack om saken. Men är inte stängda gränser så att folk drunknar i Medelhavet eller utanför Kanarieöarna också misslyckad medmänsklighet. Kanske skulle det, som är EU:s och vårt eget lands hållning, också kallas terrorism. Oskyldiga människor lider ju och dör på grund av bristen på medmänsklighet – delar Abels öde.

 

Gud, larmad av Abels blod, söker upp Kain. Att oskyldigt blod, offrens situation, ropar till Gud om rättvisa är en tanke på flera ställen i Bibeln. Att Gud ställer sig på offrens sida är också en genomgående Bibeltanke.

Så Gud frågar Kain om var Abel är. Och möts av lögn och nonchalans: Det vet jag inte. Ska jag ta hand om min bror? (valla herden ordagrant).

Kains gärning och attityd förargar Gud, utmanar Gud. Följderna – att världen blir besvärlig – får vi höra när texten läses.

 

Vad gäller Kains gärning – att aktivt ha slagit ihjäl någon – håller jag det inte troligt att många av oss i kyrkan är skyldiga.

Men – att leva så att andra lider gör vi. Systemen är sådana- Vi är fast i de systemen om än passivt. Finns i Syndabekännelsen: ...och genom min synd är jag skyödig till mer ont än jag förstår och har del i världens bortvändhet från Dig.

Och Kains attityd kommer. Ska jag...? Och oviljan.

 

Gud har inte ändrat sig! Alla Ablars och Ablors blod ropar på rättvisa. Och i rättvisan ligger straff, till och med hämnd från Guds sida över den misslyckade medmänskligheten. Hos var och en.

 

Ett annat blod ropar starkare!

Hebreebrevet säger att vi är inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.

Jesus blod, hans offer är starkare! Inte för att vi skall slippa vara medmänskliga men för att vi ska få förlåtelse för att vi inte är det. På grund av det bekänner vi vår Kainism.

 

 

Senare i gudstjänsten kom så det som kallas Predikan, baserad på Lukasevangeliet kapitel 10 verserna 23-37. Läs den texten!

 

Vem är min medmänniska?

Det var frågan från den som ville testa Jesus, kolla vad han stod för.

Han hade ställt en fråga. Och fått svaret ungefär Du vet det själv – budet att älska Gud över allt och medmänniskan som sig själv.

Och Jesus drar en story som svar.

Inte svårt att fatta innebörden? Vem är min medmänniska? Har två svar?

 

Den som behöver hjälp är det ena. Där har du din medmänniska.

Eller kanske rättare sagt: Den du får syn på.

 

Det stod att prästen – offerpräst i templet – och leviten – en annan sorts präst – såg den slagne men valde – faktiskt helt enligt dåtida regler och rimlighet – att inte göra något.

Det är Kains attityd – igen! Vi anar att Jesus tycker den är dålig. Och att han vill fästa vår uppmärksamhet på Den som behöver hjälp, den vi får syn på.

 

I en annan liknelse säger Jesus att det vi gjort – eller inte gjort – för den som är hungrig, naken, utblottad har vi gjort – eller inte gjort – mot Honom, alltså Jesus själv.

Det innebär att Jesus är i medmänniskan som behöver! Medmänniskan som behöver är i denna mån Jesus! Där ser vi Jesus – eller inte. Och väljer.

 

Hur vara medmänsklig?

 

Din tid, dina resurser, dina vägval, ditt privata agerande, hur du verkar i samhället, vilken politik du väljer, allt möjligt och totala livet. Psalm 591 som vi strax skall sjunga ger tips.

Mindre är inte betinget för den som behöver hjälp, som vi får syn på.

 

En sak till

 

Vem var medmänniskan i berättelsen? Jesus ställde frågan, Den laglärde gav svaret:

Den som var barmhärtig, den som gjorde något, visade medmänsklighet.

 

I början av gudstjänsten sa jag ungefär:  ...Guds kärlek som blir vår medmänniska Jesus.

Det är ett annat plan i den enkla livsstilsvisande liknelsen. Samariern, han som ingrep, är en bild av Jesus, medmänniskan som tog sig an oss alla genom att komma utifrån – samarierna kom utifrån – och göra det som var nödvändigt för att rädda och befria. Till det återkommer jag i Veckomässan på onsdag kväll 18.30 – med möjligt ”eftersnack” för dem som vill. Nu nöjer jag mig med att sammanfatta:

 

Vår/din medmänniska är den som behöver oss/dig!

Vår/din medmänniska är den vi/du behöver!

Vår/din medmänniska är Jesus, Gud som människa!