stigstrombergsson

N' Birger Löf ler ha sagt "vom ha ein't opplevd faderskapsglädjens hemska kvaal"

I Facebookgruppen Bondska för alla dök den sanna texten upp. Faderskapsglädje skall inte underskattas. Jag har fyra anledningar och fyra anledningar till i eftergeneration. Ändå ligger det något i N’ Birger yttrade ovan. Glädje och kval sitter ihop som delarna i en sax och detta har gjort att jag under mer än en vecka inte kunnat klippa till med ett skriveri här på min blogg.

Förra veckan fanns en treåring och en fyraåring i huset – tillsammans med tre föräldrar. Full rulle. Samtidigt skulle åtminstone viss uppmärksamhet riktas mot Tokyo och en längre hjortronsafari. Bärturen blev inte lyckad jämfört med de tidigare ombebloggade tripparna utan blev mer normal – många mil, tid i bil, tre kilo på tre personer.

I förrgår mojnade tillvaron. Regn har kommit (och kommer) och det var dax för riktig fotboll. OS-finalen var då sedan ett dygn en passerad historia. Nu gällde det match i Gammelstad för Tyras lag, tjejer 11 år. I regn och på lerig plan. Barnbarnet har och trivs i lagets mest utsatta position men hade inte mycket att göra. Hennes lagkamrater lyckades med både offensiv, presspel och kontringar och såg till att det blev 7-1. Det blev bara två målvaktsingripande och det kan noteras att även det insläppta målet gjordes av en lagkamrat.

Vi lämnade Luleå efter fotbollen och kom hem till ett öde hus. Lilla Ava med mamma hade åkt hem till Unbyn och Lisa med föräldrar stannade i Luleå hos storkusinerna. Öronbedövande tystnad i kåken!

Om måndagen – det var igår – kom yngste sonen och sedan Lisas föräldrar men Lisa var kvar hos kusinerna. Fjällförberedelser vidtog och de tre for tisdag förmiddag mot Björklidenfjällen. Primärhustrun och jag for samtidigt till Luleå för en del inköp och för att hämta Lisa. Vi fjällförbereder oss också och kör efter till Björkliden i morgon för att med stuga som bas få oss fjälluft medans de andra tältvandrar. Kanske tältar vi också någon natt. Vädret avgör.

Vad händer utanför detta familjära hank och stör?

OS är över men det har jag redan nämnt.

Veckotidskriften Kyrkans Tidning berättar att en del kyrkopolitiska krafter nu lanserar idén att antagningsvillkor skall ändras vad gäller vilka som skall få bli präster. I tidningens kommentarsfält på Facebook och i Facebookgruppen Prästkollegor redovisas tankar och argument (samtidigt som tidningen på ledarplats hävdar att ett sådant förslag innebär ett angrepp på kyrkans episkopala struktur med biskopar som prövar lämplighet). Över huvudtaget deprimerande att läsa kommentarer där präster som viger samkönat offentligt önskar att kollegor som avstår vissa vigslar inte skall kunna påkragas och om de reddan finns i kåren egentligen borde avkragas. Vemodigt funderar jag över hur kollegialitet och kåranda (i positiv mening) förändrats under de dryga 40 år jag varit präst och att det numera är mycket lägre i tak och betydligt smalare accepterade åsiktskorridorer än säg runt 1980 – och detta i en kyrka som alltmer styrs från toppen av den kyrkopolitiska pyramiden med säte i Uppsala.

Men i morgon far vi till fjälls. Hus och egendom står under uppsikt av granne med två husdjur.