stigstrombergsson

Igår nåddes världen av nyheten att USA under ledning av Trump än en gång sätter sig över regelverk och överenskommelser mellan civilicerade stater. Reaktionerna i världen är skarpa men givetvis bara verbala. Ingen har styrka att sätta sig upp mot USA-imperiets nycker och egenmäktigheter.

I den israeliska tidningen Haaretz fann jag idag en analys av det som hänt, varför det skett och vad det kan leda till åtminstone på kort sikt. Artikeln kan läsas här på engelska. Jag lät Google göra en råöversättning som jag sedan försökt putsa till bättre svenska.

Efter Jerusalem och Golanhöjderna kommer det senaste Trump-uttalandet inte att göra bosättningar lagliga.

Med både Trump och Netanyahu inför politiska problem hemma är tidpunkten för den amerikanska politiska förändringen överraskande, eftersom sekreterare Pompeo insisterar på att all hans administration försöker göra "främja fred"

Utrikesminister Mike Pompeo meddelar att Trump-administrationen inte anser att israeliska bosättningar på Västbanken är ett brott mot internationell lag.

Efter att ha minskat budgeten för den palestinska myndigheten och UNRWA (FN: s organ för att hjälpa palestinska flyktingar), erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och Golanhöjderna som israeliskt suveränt territorium, fanns det bara ett kort kvar i den amerikanska ärmen – och Trump administrationen beslutade att generöst spela ut det nu: Ett meddelande om att bosättningarna på Västbanken inte nödvändigtvis är "olagliga" i USA: s ögon, tvärt emot internationell rätt.

Och precis som meddelandet om israelisk suveränitet över Jerusalem och Golanhöjderna – och ännu mer på grund av konsekvenserna för palestinierna, främst i område C – är denna senaste deklaration också till stor del en symbolisk och emotionell, åtminstone för tillfället.

Situationen på marken kommer inte att förändras över en natt, och internationell lag förändras inte heller bara för att USA beslutade att inte längre erkänna den. På regeringsnivå kommer vissa faktiska förändringar utöver departementets högtidliga förklaringar att i till exempel budgetarbete kräva kongressens godkännande.

I motsats till liknande tidigare händelser var det europeiska gemenskapen snabbt att klargöra sin ståndpunkt – bara minuter , inte dagar, efter tillkännagivandet.

Precis som i fallet med att flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem och FNs senaste omröstning om att förnya UNRWA: s mandat verkar det som om de israeliska och amerikanska regeringarna är förenade, men resten av världen – inklusive Israels nya "vänner" i Öst- och Centraleuropa, Ryssland, Asien och Afrika – fortfarande är enade mot åtgärden.

Det som verkligen är förvånande – mer än själva beslutet som överensstämmer med USA: s president Donald Trumps politik hittills – är tidpunkten. Källor nära premiärminister Benjamin Netanyahu säger att han har "behandlat ämnet i flera månader" och att "beslutet togs i samordning med National Security Council och riksadvokaten." Dessa källor antyder att tidpunkten är avsedd att hjälpa Netanyahu att bilda en högerregering mitt i dödläget med Kahol Lavans Benny Gantz.

Men amerikanska källor säger att det mest betydande trycket för saken kom från Trumps evangelikala anhängare. De ville använda administrationens motstånd mot ett beslut i EU:s högsta domstol om att verkställa märkning av varor från Västbankenen och främja sin mångåriga politik som förespråkar ett erkännande av israeliska bosättningar som lagliga. Denna politik drevs också av dem inom det republikanska partiet.

Genom dessa påståenden är det inte Netanyahus politiska situation som har lett till beslutet om tidpunkten, utan Trumps politiska ställning.Han ser kristna evangelikala som en integrerad del av sin stödbas i det kommande valet, och det är samma krafter som drivit på för de andra besluten som administrationen har tagit under de senaste åren gentemot Israel och palestinierna.

I sitt ganska korta anförande upprepade Pompeo en annan trend som kännetecknar den nuvarande administrationens ståndpunkt: Själva politikskiftet är inte avsett att påverka förhandlingarna mellan de två sidorna som antagligen kommer att enas på egen hand om en ståndpunkt för bosättningarna – när ett slutligt avtal förhandlats fram. Enligt administrationen är motiveringen för detta nuvarande steg att hjälpa till att ”främja freden”, med tanke på att den tidigare administrationens politik mot bosättningarna inte ledde till fred.

Om Netanyahu och Trump båda förblir vid makten kommer bevisbördan att ligga på dem: Hittills har erkännandet av Jerusalem och Golanhöjderna inte exakt fört israeler och palestinier närmare fred.