stigstrombergsson

Det beslut som Luleå Domkapitel tog och med det avkragade en präst media kallar ”hen” har jag skrivit om tidigare. Andra har också gjort det. I detta inlägg, noble Bloggläsius, skall jag låta den saken bero. Den är ändå ett kapitel för sig. I stället skall jag ägna mig åt kapitlet böcker – som ju har sina kapitel.

Jag har oftast flera böcker på gång. Tre-fyra-fem utom i mellandagarna då tomtens leverans placerat ännu fler på distansen så vitt jag kan se. Jag är (ännu) inte så svagsynt att det handlar om så långt näsan räcker. Min på-gång-litteratur är samtidigt överallt-litteratur, någon här, några där och andra på andra platser.

På skriv- och databordet finns för närvarande en Bibelvetenskaplig kommentar till Första Petrusbrevet i Nya testamentet (plus den grekiska grundtexten, ordbok och en bok som diskuterar vad som kallad textkritiska frågor dvs vilken av alternativa textvarianter som troligen är mest ursprunglig). Att Bibelstudiegruppen , med start tisdag 14 januari 18.30 udda veckor, under våren skall brottas med Petrusbreven är orsaken till bokvalet. Det är naturligtvis för det sammanhanget ganska overkill med grundtext och grejer men jag har från och till som hobby att läsa sådant som Primärhustrun kallar knäppa böcker. Dummare blir jag väl inte – hoppas jag. En motsvarande kommentar till Andra Petrusbrevet är också framtagen ur bokhyllan men dess kapitel har jag ännu inte börjat med. En sak i sänder!

På samma skrivbord finns Christian Religious Education som är en trist sak jag startat läsa flera gånger men ännu aldrig orkat genom. I 48 timmar Annandag-tredjedag jul låg också  Raymond Browmn The birth of the Messiah på skivan men den har fått flytta hem till sin hyllplats. Jag hade en tanke att med dess mer än 600 sidors goda texttolkning och dess författares auktoritet göra mos av den ytliga slarvteologi som ärkebiskopen hängav sig åt på Julafton i en artikel i Expressen. Jag avstod. Ärkebiskopens julefrid skull näppeligen varken nås av eller störas av att en surmage som jag i norra Norrland bloggar. Det hade bara varit min egen julharmoni som naggats i kanten.

I vardagsrummet finns ett bord med varierande antal inte-alla-kapitel-lästa böcker. På själva bordskivan finns just nu volym 2 av en Churchill-biografi. Volym 1 kom som julklapp för ett år sedan men givarna valde att låta mig vänta ett år på resten. Lite elakt.

Underskivan härbärgerar ett par ting jag och madammen i mitt liv gav varandra i julklapp. Något kapitel att helt sätta sig till doms över – jag är bara SÅ ordvitsig! – har jag inte läst i alla men bläddrat i flera har jag gjort, i något fall redan i bokhandeln. Det finns en bok om Islam i Sverige, en om pensionärstågluffning och en med ljud om 100 dialekter och säkert någon till.*

På stora toan finns en bok om fadäser folk gjort. Fick den av en av döttrarna. Den handlar inte om ”stora” personers ”stora” tabbar som skapat historia utan mer småfolks misstag och försummelser. Intressant. Tack och lov saknas på slutet 10 blanka sidor att skriva in eget i.

I samma trave finns höstens SEÅ som är nördböckernas nördbok samt en tjock rackare på engelska om universums uppkomst och byggnad liksom Supersnuten Sune med rätt att snoka. Den sistnämnda nog lagd där av äldsta barnbarnet.

I sovrummet har jag inget nattduksbord, bara en bokhylla i full höjd. Där finns lästa, halvlästa, olästa och ännu inte omlästa volymer. Jag har ingen av dem på g just nu. Sist kan nämnas att på lilla toan nere finns bara Iliadensom inte har kapitel utan sånger på hexameter.

Varför skrev jag allt detta?

Ingen anledning alls annat än att en del som på Facebook ser min påannons av blogginlägg kanske luras att tro att det nu handlar mer om avkragningen i Luleå. Dragna vid näsan om de läst hit har de hittat något annat. Enda kopplingen till krage är väl att jag måste ta mig i densamma och läsa mer kapitel men i färre böcker – typ.

* Kanske är inte alla lokaliseringar exakta. Barnbarnsnärvaro av 2½ år Lisa och i morgon 1½ år Ava har inneburit att ting flyttats något högre upp i luftlagren. Böckerna som sådana ärändå desamma.